Inlägg av Mats Nylund

Det är jag som klantat mig :).

Gör det du. Jag hade inte haft något emot hälsopaketen om de varit en aning lättare att se, om det snålats lite mindre med dem och om man hade kunnat ta med sig ett för senare bruk. Men nu är det bara ett onödigt hinder, dålig design helt enkelt.

Gör det du. Jag hade inte haft något emot hälsopaketen om de varit en aning lättare att se, om det snålats lite mindre med dem och om man hade kunnat ta med sig ett för senare bruk. Men nu är det bara ett onödigt hinder, dålig design helt enkelt.

Vad ska man med splitscreen till om man spelar själv? Det är multiplayer, och det funkar riktigt dåligt, eftersom varje spelare får en pytteliten remsa skärm att titta på. Känns instängt, helt enkelt. Men annars är det förstås både roligare och lättare i co-op.

Visst, bra artiklar, om än i ett tveksamt syfte. Men det verkar inte som om de haft någon plan, eller chefredaktör som styrt upp skutan. Det spretar åt alla håll och misslyckas på alla plan, trots riktigt bra texter - de svenska skribenternas engelska var till och med bra, vilket nog är unikt, eftersom ALLA svenskar är mycket sämre på engelska än de tror.

Roots. Eller rättare sagt Roots of Deus Ex, som det första numret egentligen heter, är en tidning som säger sig vilja skriva om den andra sidan av spelkulturen, anledningen till att ett visst spel överhuvudtaget blir till och dess relevans i kulturen i stort. Tanken är att släppa ett nummer lite då och då, och i varje nummer skriva om ett enda spel. Anledningen till detta är att man är beroende av finansiering från spelutgivarna, och då måste givetvis numret handla främst om det spel vars utgivare betalat för tryck och texter.

Det har skrivits en hel del om Roots de senaste veckorna, mest kanske harmsna utrop på Twitter om att den är köpt av spelbranschen, kontrat med hyllningar till dessa ensamma hjältar som faktiskt vågar göra en annorlunda speltidning. Eller rättare sagt ännu en annorlunda speltidning, eftersom Fienden hann komma ut ett halvår eller så före Roots, och även den inriktar sig på spelkultur snarare än recensioner och omstuvade pressreleaser.

Jimmy Håkansson har dock skrivit en text på Aftonbladet/Blog'em'up om det här. Och i morse publicerade Svenska Dagbladet en krönika av Sam Sundberg (f ö en av speljournalistsveriges kanske tre utbildade journalister).

Nu har jag äntligen köpt den - vilket faktiskt stack lite i hjärtat eftersom den ju är finansierad på samma sätt som en reklambroschyr och därmed åtminstone i min värld borde vara gratis - efter att ha jagat igenom mängder av Roots-fria butiker. Läst den, till och med. Min slutsats är att jag inte förstår varför folk hatar den så. Men, jag fattar inte heller varför folk hyllar den.

Visst, det är klart att det är betald reklam för spelet, vilka ädla avsikter redaktörer och skribenter än hade. Men det som gör mig förvirrad är att det här inte är en tidning om spelet (som om jag räknat rätt nämns exakt två gånger, förutom i annonsen på baksidan). Det är inte ens en tidning om vad som ligger bakom spelet. Det här är istället en samling spretiga (om än välskrivna) och tämligen intetsägande essäer om mörka framtider och William Gibson. Jag förstår inte vad det handlar om, vad skaparna vill uttrycka, om något.

Jag fattar inte heller vem och vad Roots är till för. Som tidning är den för bajsnödig och djup för att tilltala gemene man (plus att den inte säljs på Ica, där kanske 90% av all faktiskt tidningsförsäljning sker). Som essäsamling eller kulturtidskrift är den för riktningslös, eller misslyckas bara med att uttrycka sin poäng, om det finns en. Och som reklamblad begår den det fatala misstaget att inte låtsas om att spelet existerar.

Så vad är syftet med Roots? Jag har ingen aning, kanske får vi svar på det i nummer två, om det blir ett?

Om du vill ha en tidning om spelkultur får du helt enkelt köpa Fienden så länge.

#blogg

Haha, det vet jag faktiskt inte - testade inte att ställa om språket. Jag vet inte om jag VILL testa, för den delen...

Jag vet inte om jag vill kalla det här för en besvikelse... Det är bra på det det gör. Men det kunde ha gjorts bättre - lite som föregångarna, faktiskt :).

Jag är bara rädd för att det är ett sådant där spel som är exakt likadant som demot, fast i 16 timmar :).

Eller nä, du tänker på "lättsmält"? Det syftar snarare på att spelet helt uppenbart har en jävligt bra story i grunden, som det inte bryr sig om att berätta, utan istället stoppar in Mad Max och krystad co-op.

Hmm, jag skriver väl bara att det är för lätt i co-op? Var ett tag sedan jag lämnade texten, så jag minns inte exakt :).

Det låter ju onekligen som om jag kommer att bli besviken. Fan, jag som gillar WH40K!

Jag blir bara så trött på utvecklare som släpper en ogenomtänkt, ful och korkad produkt och hoppas att det ska sälja bara för att det ser ut lite som CoD på bilderna på baksidan. Jag hade inte det minsta kul med Bodycount, det kan helt enkelt inte bestämma sig för vad det vill göra, och det ger inte spelaren en enda anledning att spela det - allt är bara meningslöst och korkat rakt igenom. Vill man riva hus rekommenderar jag det mycket bättre Red Faction: Armaggeddon, som dessutom har en begriplig story!

Nja, det är faktiskt är inte HELT ospelbart. Bara väldigt, väldigt meningslöst.

Jag hade ju gärna sett några texter om spel (d v s förhandsittar och recensioner) i samma anda som Fienden. Men inte ens branschgiganten Edge lyckas ju åstadkomma det, för det mesta.

Det pressetiska regelverket kan vi kasta innan vi börjar snacka om speljournalistik :). Nä, skämt åsido så är det inte så illa, men att utgivarna styr över materialtillgången är förstås en nackdel. Dealande kring omslag, annonser och annat förekommer dock såvitt jag vet inte i Sverige, det satte vi stopp för för länge sedan, och utgivarna har lärt sig att det inte funkar så i Norden.

Jag vet faktiskt inte, som det är nu funkar ju samarbetet, utgivarna får kontrollera vilket material som går ut, och redaktörerna får kontrollera vad som skrivs och hur. Jag är dessutom rätt säker på att svensk spelpress har betydligt högre integritet än t ex den engelska, där det lär förekomma betydligt mer köpt täckning av spel, dealande med annonser, omslag och annat. Sådant har vi i princip inte sett alls i Sverige. Förrän nu, då.

Re: avtal och embargon så har jag fått en enda instruktion: Texten ska vara klar till detta datum. Eller nä, jag fick en till: den måste vara jävligt bra också. Men den tror jag inte kom från Square Enix :).

Hmm, jag märkte förstås ovanstående, men håller inte med om att det är missar.

1. Okej, man hade väl kunnat låta spelaren börja om med sin nuvarande utrustning och xp, men då hade det nog blivit lite väl lätt.
2. TÄnkte inte så mycket på det, eftersom inventoryt organiserade sig automatiskt för att allt skulle passa in. En förbättring av ettans system, m a o.
3. Det är väl inte särskilt stealth-igt att skjuta lampor utan att vakterna märker något? Jag gillar hur DE:HR istället låter dig använda vanligt bondförnuft för att lista ut var du kan smyga utan att bli sedd (eller köpa till modifikationer som visar var vakterna tittar etc). Fast ja, det hade varit kul att kunna slå eller skjuta igenom alla väggar, nu går det bara att slå sig igenom vissa "försvagade" partier, vilket är lite fånigt. Nu pratar i iofs om ett spel där man ändå måste köpa att Jensen kan lyfta en sopcontainer och kasta den över ett staket, men INTE kan lyfta ett ciggpaket som ligger på ett bord... Det funkar inom sina uppsatta ramar, tycker jag.

TL:DR kan för övrigt sammanfattas så här: En nästan exakt kopia av det första spelet, med lite bättre texturer och sämre animationer. Jag älskart!