Arma III

Jag och en soldat smyger trevande ut i skogen och täcker varandra under växelvis framryckning. När jag ligger tryckt mot marken och min kamrat rusar fram mot en stenformation reser sig en fiende i terrängen och börjar skjuta. Jag reflexskjuter och dödar honom och räddar därmed livet på min vän, vilket känns riktigt bra. Vi rekar området och skjuter ihjäl enstaka motståndare innan vi rapporterar in vår storslagna triumf till ledningen. På väg tillbaka mot basen tänker jag mig inte riktigt för och reser mig ur min hukande position.

Pang. Vi hade tydligen missat någon. Jag slänger mig på marken och kryper mot en trädstam, men jag hinner inte. Det smäller igen, skärmen blir röd och jag dör.

Alla framsteg är förgäves, vilket blir en synnerligen träffande skildring av krigets brutala verklighet. Det spelar ingen roll om du är världens bästa soldat – fel plats vid fel tidpunkt gör att du faller död till marken precis som alla andra. Jag har tack och lov aldrig upplevt krig på riktigt, men jag har gjort lumpen. Och aldrig förr har jag varit så nära värnpliktens krigsövningar i ett spel som nu. Ett smickrande omdöme, ett kvitto på att den realistiska tonen fyller sin funktion och gör ett bra jobb.

Arma III simulerar verkligheten ner på detaljnivå. Det här tycks vara en typisk grekisk grillfest.

Andra faktorer som bidrar är den stela kontrollen och vapenhanteringen, som tar en stund för nybörjare att behärska. Är man van vid traditionella shooters kan man rent av uppleva kontrollen i Arma IIIsom dålig, eller i varje fall onödigt krånglig. Att ladda om och byta vapen tar tid, likaså att sikta in sig på mål i omgivningen och träffsäkert ta ut dem. Rekylen måste man alltid ta med i beräkningen och man gör bäst i att kasta ut alla Rambo-ambitioner genom fönstret. Att hantera riktiga vapen är inte, som i många andra shooters, som att vifta med vattengevär. Arma III har kanske inte världens mest nybörjarvänliga kontroller, men sätter känslan bra samtidigt som det känns mer tajt och polerat jämfört med #Arma II.

Men är det någonstans där Bohemia har släppt på tyglarna och låtit en arkadliknande känsla smyga sig in i upplevelsen, så är det i fordonshanteringen. Förutom att motorer, däck och andra väsentligheter går sönder illa kvickt om man kör vårdslöst känns det ganska rakt på sak, bekant och inte särskilt svårt. Till och med jag som är notoriskt värdelös på att hantera flygfarkoster i spel (fråga vem som helst som varit passagerare när jag suttit bakom spakarna) klarar av att graciöst (nåja) glida runt i den grekiska skyn i min fräsiga helikopter. Att träffa måltavlorna på marken är dock en annan femma. Det finns absolut utrymme för att förbättra sina förmågor och utvecklas som förare, men det är också enkelt att komma igång. Det tycker jag enbart är positivt.

DIY-krig

Spelet lanseras med cirka 30 uppdrag av olika typer. I multiplayer-läget kan man kriga mot andra eller samarbeta, och många uppdrag går att tackla lika bra ensam som med vänner. Man simmar runt i havet och desarmerar bomber, stjäl pansarfordon, flyger helikopter, spränger en fyr, övar på skyttebanan. Under ett uppdrag som prickskytt kallar man in förstärkning i form av attackstyrkor, artillerield och helikoptrar. Sedan ligger man på en kulle och ser hur förödelsen sprider sig i fiendebasen, samtidigt som man skjuter ner enstaka desertörer. Anledningen till att Bohemia vill visa upp alla dessa finesser är för att lika mycket som Arma III är ett krigsspel är det en verktygslåda som spelarna kan använda för att bygga egna upplevelser, och dela dem med omvärlden.

En stor del av behållningen med Arma är det stora stödet för modifikationer och möjligheten för spelarna att göra egna banor, och Arma III är inte något undantag. Den här gången fungerar det snabbt och otroligt smidigt genom att editorn är integrerad med Steam Workshop, och man kan skapa och ladda hem nya utmaningar direkt i spelet.

Vissa blir trädkramare av ideologiska skäl. Andra för att överleva.

Och redan nu, innan spelet ens släppts, finns det ett stort utbud uppdrag att tanka hem. Jag testar en skojfrisk variant som heter “Fly like superman”, där jag iförd spandex flyger runt över Altis som någon superskurk och spränger hus i luften. Någon har gjort en bana där man spelar som Hoxton från Payday-spelen och ska fly från ett sjukhus med ett blodprov man stulit. En annan modifikation heter Wulfenstein där man springer runt i en labyrint av betong och skjuter på fiender.

Det finns förstås också seriösare uppdrag även bland användarmaterialet, med storslagna kampanjer som nyttjar många av de över 20 fordon och 40 vapen Arma III tillhandahåller. Vissa av dem kommer med fyllig handling och karaktärsporträtt – vilket är mer än man kan säga om det Bohemia själva serverar.