Recension – GT Legends

Blott ett halvår efter premiären för svenska SimBins debutspel, racingsimulatorn GTR, är det dags att bränna gummi med uppföljaren GT Legends. Innehållet är i stora drag detsamma - banracing på asfalt med "standardbilar" (sådana som finns i handeln, men med fler kusar under huven) men denna gång vankas kärror från 60- och 70-talen. Detta innebär att den som lider av fordonsnostalgi bör plocka fram haklappen, ty det vankas muskelberg som DeTomaso Pantera och sällan överträffad estetisk prakt i form av Ford Mustang och Chevrolet Corvette.

De inledande vagnarna har emellertid avgjort lägre sex appeal, exempelvis Lotus Cortina och den legendariska hundkojan. Orsaken är ett jämfört med GTR rejält genomarbetat singleplayerläge, indelat i fem kategorier med en rad deltävlingar i varje, där du till att börja med får nöja dig med nämnda vardagsåk. Pallplaceringar genererar pengar att köpa bättre bilar för, samt låser upp bilar, banor och högre kategorier. Ju högre upp på pallen, desto mer i plånboken, exakt hur mycket påverkas av svårighetsgraden. Fem nivåer står till buds, där skillnaden dels är graden av körassistans (styr- och bromshjälp, krängningshämmare med mer), dels datormotståndarnas kapacitet. De enklaste lägena kan snudd på klaras av med tangentbord (märk väl - GT Legends ska köras med ratt, inget annat) medan högre nivåer kräver såväl iskyla som ingående bankunskap.

Upplåsningskravet känns inledningsvis frustrerande, inte minst i multiplayer (även där har du alltså bara tillgång till upplåsta fordon), men hur irriterande det än är att tvingas ratta Escort när en Corvette lockar i garaget bredvid, är upplägget föredömligt; det håller ihop solospelardelen och skapar vinnarvilja på ett sätt som GTR inte lyckades med. SimBin antyder att över 90 fordon ingår, men borträknat alla varianter på samma tema är antalet snarare kring 25. En markant skillnad men likväl fullt tillräckligt. Banmässigt hade det dock känts bra med fler än de elva alternativen. Också här förekommer rikligt med varianter, i de flesta fall handlar det om kortare versioner av fullängdarna. Mindre bra, då de snabbaste kärrorna gör sig dåligt på blott kilometerlånga slingor.

GTR var fullständigt briljant i fråga om körkänsla och det är med barnslig förtjusning jag konstaterar att GT Legends rentav känns ännu bättre. Köregenskaperna innehåller stora mängder överstyrning, så sladdar är något av en regel om gasfoten har blyskon på. Det fina är att sladdarna med rätt teknik hävs och istället för att förvandla din ögonsten till en rykande hög metallskrot kan du parera misstag på ett för åskådarna storstilat sätt. Snyggt och vansinnigt kul.

Apropå snyggt, utseendet har förbättrats en skvätt sedan föregångaren men omdömet blir snarlikt: rejält detaljerade bilar och dugliga men inte häpnadsväckande omgivningar. Väljer du vyn inifrån bilen kan du glädja dig åt att faktiskt få se armar och händer. Såvitt jag kan bedöma är regn av någon anledning inte tillgängligt, vilket är ett smärre avbräck för variationen. Också på ljudfronten blir omdömet detsamma som innan: bland det bästa som kittlat våra trumhinnor i ett racingspel. Motorljuden är knäckande tunga och exempelvis Chevan tvingar obönhörligen smilbanden norrut.

Onlinekörningen innehåller ett par nyheter som skvallrar om att utvecklaren tagit åt sig av tidigare kritik, bland annat beträffande höga prestandakrav och dåligt flyt. Därmed är det maximala antalet spelare begränsat till 16; lite trist men månne en nödvändig åtgärd. Spelet skeppas nu med mjukvara för att driva dedikerade servrar, vilket rimligen förbättrar nätmatcherna ytterligare.

GT Legends känns som en naturlig och genomarbetad fortsättning på det mästerliga GTR. Racingsimulation handlar om körkänsla och på det området finns få alternativ som når upp i samma klass. Genomgående skön retrokänsla, kärror värda att dö för, mästerlig styrning, habilt singleplayer och ett gränssnitt som förenklats utan att simplifiera körningen innebär sammantaget det förmodligen bästa racingspel du kan komma över i dagsläget. Jag kan inte drista mig till annat än att sätta högsta betyg och dela ut en FZ-guldmedalj, ty GT Legends är magnifikt.