Alla kommer väl ihåg den stora besvikelsen när gänget bakom Hidden & Dangerous 2, Illussion Softworks, meddelade att spelet inte skulle skeppas med co-op. Ett av mina ljuvaste spelminnen är från den sommaren då jag och en polare lirade igenom det första Hidden & Dangerous tillsammans. Horder av nazister och buggar gjorde spelandet till frustrerande upplevelse, men kul det hade vi.

Så här ett år efter H&D 2:s release kan man lugnt säga att spelet inte blev samma succé som originalspelet. En förklaring till det är naturligtvis det bortbantade co-op-läget. Uppföljaren är på alla sätt ett mästerverk i jämförelse med originalet. Buggarna är färre, grafiken snyggare och ljudet vassare vilket man kan förvänta sig av en uppföljare. Flerspelarläget var dock det sämsta med spelet. Trots tre stycken spelsätt, Deathmatch, Occupation och Objective, var de inte tillräckliga för att tilltala de besvikna fansen av det första spelet och dess tillägg.

Sabre Squadron (SS) är alltså namnet på det nyutvecklade tilläggspaketet som berikar originalet med nio stycken nya enspelaruppdrag, ett par vapen och den största nyheten: co-op! För några år sedan överöstes vi med co-op-spel och varför utvecklare inte släpper fler spel med detta underbara spelsätt är något av ett mysterium. När H&D 2 släpptes utan co-op förklarades det med en del tekniska svårigheter, banorna var helt enkelt inte utformade för den sortens spelsätt.

Det kooperativa spelläget i tillägget skiljer sig en aning från seriens första spel där man först fick uppdragets olika delmål presenterade och sen välja beväpning och så vidare. I SS spelas de nya uppdragen igenom precis som om de vore vilket flerspelarläge som helst. Filmsekvenser och genomgången av uppdraget har tagits bort vilket är lite av en nackdel då det var saker som byggde upp spelupplevelsen i enspelarläget. Här kan man även ställa in möjligheten att respawna om man fallit offer för en fiendekula vilket man inte kunde göra i det första spelet. Jag är inte en förespråkare av extraliv i den här typen av spel och jag anser att om man träffas och dödas så är man död, punkt slut. En till sex stycken spelare kan samtidigt spela igenom de nya enspelaruppdragen. Förutom dessa tillförs åtta stycken banor till de övriga men rätt ointressanta flerspelarlägena där bland annat en bana tar oss till ett sönderbombat Polen.

Den nya enspelarkampanjen är som sagt uppdelad i nio stycken banor som utspelas i Frankrike, Nordafrika och Sicilien. De nya banorna skiljer sig inte speciellt nämnvärt från de gamla uppdragen i fråga om uppbyggnad och deluppdrag. Inget illa menat med det, det är den gamla visan som gäller: döda nazister, spränga kanoner, rädda krigsfångar och så vidare. Det fungerade bra i ettan, i uppföljaren och fungerar alldeles utmärkt denna gång också även om det känns en aning uttjatat. Visst hade ett par nya miljöer varit ett välkommet tillskott då dessa är omgivningar man tidigare känner igen. Det verkar som vi måste dras med sandstormar, skogar och betongkorridorer ännu en gång.

Grafik, ljud och framförallt den oerhört detaljerade omgivningen har alla hjälpt till att skapa en speciell atmosfär i spelen utvecklade av folket på företaget. Varenda nivå är detaljerad in i det minsta vilket ger spelet den filmkänsla som återfinns i nästan alla Illusion Softworks spel. Alla som spelat Mafia, som förresten drivs av samma spelmotor, vet vad jag talar om. Många av detaljerna tar man dock för givet precis som i det verkliga livet.

Den artificiella intelligensen har alltid bidragit med att ge spelutvecklare ett par extra grå hår på huvudet. Mänskligt beteende är tydligen väldigt svårt att simulera och den märks verkligen i spelet. Med det säger jag inte att den är lika fasansfullt som i det första spelet, en av nyheterna i expansionen är just förbättrad AI. Den ”nyheten” tar jag dock med en väldigt stor nypa salt. Jag märkte inte någon större förändring vad gällde mina truppers eller fiendens beteende. Många gånger använder man den ibland lite väl usla artificiella intelligensen till sin fördel istället för att använda lite mer taktiska metoder för att ta sig förbi olika hinder.

För dryga 200 kronor får man alltså nio nya enspelaruppdrag som kan spelas igenom med ett par kompisar över nätverk eller Internet, ett par nya vapen och åtta stycken flerspelarbanor. Inte mycket för pengarna kan tyckas och visst är det lite surt att man måste lägga ut extra pengar för att få det där underbara spelsättet som från början lovades att släppas med moderspelet. Illusion Softworks har lovat att de kommer att släppa nya co-op-banor gratis för nedladdning i framtiden.

För att sammanfatta allting kan man väl säga att om man har Hidden & Dangerous 2 och gillade det ser jag ingen anledning i att inte skaffa det här. Med tanke på co-op utgör en minoritet i dagens spelvärld så är det också en stor anledning. De övriga flerspelarlägena är egentligen väldigt ointressanta vilket de högt pingande servrarna skvallrar om. Det tunna innehållet och den påstådda och förbättrade artificiella intelligensen drar ned betyget rejält. Sveket med det uteblivna kooperativa spelläget i moderspelet känns fortfarande vilket även av aning det hjälper till att sänka betyget något. Hidden & Dangerous 2 är lika bra idag som då jag recenserade det. Det är just det att tillägget inte tillför just nåt annat co-op vilket jag tycker är lite dålig stil. När man väl släpper ett tillägg kan man väl ändå tillföra nåt annat än just innehåll som från början var tänkt att inkluderas i originalet.

Testdator:

P4 3,2GHz
Radeon 9800XT 256 MB
1024MB RAM
Windows XP SP2
Hidden & Dangerous 2 v1.12

Skicka en rättelse