En first person shooter som smugit i skymundan bakom höstens mullrande kring Halo, Half-Life 2, Doom III och andra tungviktare är Chrome. Men det är en kluven upplevelse där du kastas mellan känslor av nyfikenhet, beundran och besvikelse.

Känner du inte till de polska utvecklarna Techland så behöver du inte skämmas. Deras två senaste titlar är FIM Speedway Grand Prix, 2002, och Crime Cities, år 2000. Som synes inga kioskvältare. Men nu har de tagit i från tårna och fått fram en shooter som Take 2 Games släpper i en tid av benhård konkurrens. Modigt - eller korkat.

Trångt i fickorna

Chrome utspelar sig i framtiden och du antar rollen som Logan, en före detta elitsoldat som nu livnär sig som frilansande problemlösare åt diverse uppdragsgivare i planetsystemet. Det första uppdraget är utformat som en tutorial där grunderna i spelet förklaras. Inga krångligheter direkt, om du inte legat under en sten de senaste 7 åren.

Vissa funktioner är dock inte helt vanliga. Likt Deus Ex använder Chrome ett inventory med begränsat utrymme. Du letar igenom motståndarnas fallna kroppar efter lämpliga prylar att plocka med dig. Nanoimplantat används för att under en kortare tid förbättra någon av dina färdigheter, exempelvis sikte eller snabbhet. Däremot finns det inga rollspelsinfluenser i form av poäng för att permanent höja en färdighet. Men tiden som implantaten kan vara aktiverade ökar allt eftersom du hittar fler kiselplattor att trycka in i huvet.

Polsk skönhet

Handlingen tar snabbt en vändning så Logan hamnar på utgångspunkten för alla de 14 uppdragen som väntar, ett rymdskepp där hans nyfunna kvinnliga partner letar reda på passande jobb som ger klirr i kassan. Hon håller också ständig radiokontakt när han gör grovjobbet nere på marken.

Marken ja, där har vi det bästa i hela spelet. Miljöerna är vidsträckta och oerhört beundransvärda emellanåt. Täta djungler, steniga öknar, frodiga skogar och snöiga glaciärer manglas genom Techlands väloljade grafikmotor. Den kan pressa ut över 100 000 polygoner per frame utan att för den skull slöa ner en dator av medelstandard allt för märkbart. Men de visuella effekterna som ljus, skuggor och speglingar lämnar mycket år fantasin. Trots att alla inställningar står på max. Efter en tids studerande hittar man i alla fall lite reflektioner på metallytorna, inte illa.

Kör på egen risk

I de stora utomhusmiljöerna skulle det ha blivit väldigt mycket spring om det inte vore för de åtta olika fordon som står till förfogande för att underlätta förflyttningar. Ja, tanken är väl att de ska underlätta i varje fall. Ratta fyrhjulingar som påminner om sand-buggys, svävande speeders, armerade fordon och tvåbenta mechs. Flera är bestyckade med vapen som styrs med musen medan tangentbordet sköter körningen. Tyvärr har Techland misslyckats totalt med körkänslan och ordet fysik verkar inte finnas i den polska ordlistan. Eller så är planeternas gravitation 50 gånger jordens. Farkosterna ligger hur som helst likt strykjärn längs marken. Dessutom krävs det ingen rymdforskare för att räkna ut hur dumt det är att köra i en riktning och titta åt en annan i miljöer med hundratals träd. Halos lösning där kärran åker dit siktet pekar känns som en våt dröm i jämförelse.

Men väl på fötter kopplar Chrome på sin charm. Tack vare den välsnidade grafiken så är känslan av exotiska platser på avlägsna planeter lätt att ta på. Futuristiska installationer och baser väntar på att bli rensade på skurkar. Inomhusmiljöerna håller också en klart godkänd grafisk nivå. Mörkt, ruggigt, metall, droppande vatten från taken och starka neonaktiga ljusslingor. Men ack vad snålt det är med interaktiva föremål - med andra ord sådant som kan skjutas sönder. Någon enstaka glasruta här och var och kartonger som går upp i atomer är vad man har att roa sig med. Här finns det mycket att önska. Fast istället för att riva inredning så finns det klassiska nöjet Memory att ta till. Minnesspelet visar sig nämligen vara bakdörren till framtida datorsystem, när man glömt att fråga den sist levande boven efter kodordet. "Hackandet", som kan låsa upp dörrar och stänga av skyddsanordningar, blir allt svårare under spelets gång. Alltså fler brickor i Memoryt där antalet vändningar är begränsat.

Ta skydd människa!

Motståndarna smälter lätt in i terrängen och hade det inte varit för din radar och målsökande kikare vore tillvaron inte vidare trygg. För att du ska vara ännu tryggare finns 18 vapen att kramas med. Utbudet består dock inte av några större överraskningar. Där finns pistoler, maskingevär, raketgevär, sniper-bössor, granater och plasmavapen. En skön detalj är att siktet kan förbättras genom att lägga an, alltså sikta heh. Dessutom är det en fördel att stå på knä eller ligga ned. Rörligheten blir ju dock begränsad. Bildstörningarna på elektroniska zoom-sikten gör sitt för att försöka bidra till äkthetskänslan.

En inte helt oäven gamer märker snabbt att motståndarna inte är av det smartaste släktet. Att sätta sig på huk är på sin höjd vad de kan komma på för att ta skydd när du skjuter på dem. Inte "dör" de speciellt trovärdigt heller. Får de syn på dig så tar de till taktiken spray-n-pray. Men prickskyttarna är en riktig pain in the ass värd att nämnas. Rätt som det är överraskas du också av attacker från fordon och farkoster. Det enda som märkbart ändras av högre svårighetsgrad är hur bra datorgubbarna siktar och hur mycket skada de gör.

Bäst motstånd möter du istället utan tvekan i multiplayer. Åtta olika banor erbjuder upp till 32 spelare i spellägena deathmatch, capture the flag, assault, team dm och team domination. Att hoppa in i en mech och blästra sina kompisar till kingdom come kan vara ett piggt inslag på nästa LAN. Själv har jag ännu inte hittat någon att spela mot, så kanske visar det sig vara rena drömmen i multi. Fast troligtvis blir det mest komiskt när alla irrar runt i färdmedlen och krockar med träd.

Mycket ska man höra - eller inte höra...

Har sparat mig in i det längsta, men nu är det dags att stämma upp i verklig klagosång. Okej att explosionerna påminner om de platta digitaliserade smällarna i Duke Nukem 3D. Okej att hårdhudade rymdpirater står kvar och väntar på nästa kula när en gammal kvejkare glömmer bort att sikta på huvudet. Okej att motorcykeln i skolarbetet Action Super Cross (Across) har bättre körkänsla än dessa fordon. Detta kan den visuella helheten förtränga. Men den största känslodödarer i Chrome är han eller hon som ansvarat för ljudet. Tänk att ute i den välhängda djungeln helt plötsligt höra en tvärt avkapad fågelkvittring som inte verkar ha varit i närheten av en wav-editor. Inga sammanhängande bakgrundsljud som blåsande vind eller prasslande träd. Men ibland kommer det en snutt. Stänger du av musiken
(rekommenderas ej!) så är det allt som oftast helt tyst. Ända tills nästa dåligt klippta sampling avbryter de knappt hörbara störningsljuden som mitt mostergrafikkort orsakar på ljudkortet.

Farkosternas brus avbryts helt tvärt när de stannar. Inga avstängningsljud. De tonar inte ens ut. Bara klipp, rakt av. För att inte tala om dialogerna. Jag kan se de som läst snacket framför mig där de sitter vid mikrofonen i något litet rum som ska föreställa en studio. Det krävs inget tränat öra för att höra rummet, så att säga. Fungerar inomhus, men mycket svårt att applicera på någon som pratar mitt ute i en skog. Bra då att musiken faktiskt är helt okej, så man kan överrösta eländet.

I framtiden kanske

Något som inte riktigt går att peka på håller mig dock kvar i Chrome. Bara ett uppdrag till. Äh, ett till. De
stundvis bedårande miljöerna, variationen i uppdragen och nyfikenheten på vad som kan finnas bakom nästa kulle har en större dragningskraft än man själv vill erkänna och efter ett tag kan man bortse från lågbudgeteffekter, fysiska fadäser och usla ljudmakare. Själva skjutakänslan är det absolut inget fel på, fast den kommer ju inte gå till historien. Upplägget med en frilansande legosoldat ute i rymden känns väl också ganska fräscht, eller? Kluven upplevelse är ordet. Kanske kan framtida patchar göra något åt svackorna.

Om shooters är din favoritgenre och du är sugen på sci-fi (så köp Halo istället...nämen nu tänkte jag högt) så kan Chrome vara värt en närmare titt. Framför allt om du inte har lika lätt för att reta dig på detaljer som undertecknad. Techland ska ha all uppmärksamhet de kan få för sin fantastiska grafikmotor. Ett lika bra jobb på andra delar av spelet hade gjort Chrome helgrymt. Jag lägger mig på soffan och väntar på en uppföljare. Fast först ska jag nog köra ett uppdrag till.

Testat på:

Pentium4 3GHz
GeForce FX 5900 Ultra 256 MB
1024 MB RAM

Skicka en rättelse