Ett av mina allra bästa spelminnen är när jag spelade LucasArts klassiker Outlaws över knastrig modemlina i slutet av 90-talet. Sedan dess har westerngenren varit sorgligt eftersatt, trots några få halvhjärtade försök som Gun och Red Dead Revolver.

Nu har polska Techland putsat upp drygt ett år gamla pc-shootern Call of Juarez och släppt den till Xbox 360, kan det vara spelet som fyller Outlaws stövlar?

Vi får följa den unge dagdrivaren Billy Candle som återvänder till sin mors gård bara för att finna mor och styvfar brutalt mördade. Samtidigt anländer hårdföre prästen Ray och får för sig att Billy är mördaren. Ray dammar av sina gamla revolvrar och tar upp jakten på pojkspolingen. Men vem är egentligen mördaren och vad har legenden om Juarez försvunna skatt med det hela att göra?

Storyn är hyfsat välgjord enligt genrens alla konventioner med tvisten att man spelar som både Billy och Ray. Det här är både en styrka och en svaghet. Tanken är god: genom att byta spelstil då och då ser man till att spelet aldrig blir för monotont. Men genomförandet lämnar en del att önska.

Svag länk

- smygande pojkcowboy gör ingen glad

Billy är nämligen ingen hejare på att skjuta utan föredrar att smyga sig igenom alla banditnästen som han råkar på. En sympatisk inställning kan man tycka, men mördande tråkigt i praktiken. Att han dessutom hittar en piska som han använder för att hiva sig över varenda liten spricka han snubblar på gör inte saken bättre. Nej, Billy är spelets svaga länk. Plattformshoppandet känns direkt taffligt och sänker tyvärr en del av spelupplevelsen.

Att spela som den galne prästen Ray är betydligt roligare. Förutom att vara en riktigt välskriven och underhållande figur har han några spelmoment som är extra bra. Ray kan nämligen fokusera när han drar sina trogna sexskjutare, varvid spelet kickar igång ett slow motion-läge som är riktigt roligt. I concentration mode, som det kallas, siktar man med båda pistoler samtidigt och försöker pricka så många banditer som möjligt medan de knappt hinner blinka.

Rays andra unika egenskap är att han med fördel kan fyra av en svavelosande predikan i strid, banditerna stannar då upp för någon sekund för att lyssna på stolligheterna varvid Ray pumpar dem fulla med välsignade kulor. Det hela är ganska vackert.

Blandad kompott

- men galen präst dominerar

Grafiken i Call of Juarez är klart godkänd, utan att på något sätt vara spektakulär. De böljande Texaslandskap som målas upp är fantastiska men murriga grottgångar och småskruttiga animationer imponerar mindre. Musiken är filmisk och stämningshöjande och rösterna görs hyfsat bra (med stjärna i kanten för Marc Alaimo som Ray).
Techland ska ha heder av att de lagt till ett kompetent klassbaserat multiplayerläge som ökar spelets livslängd markant.

Call of Juarez är ett spel som gör det mesta bra utan att utmärka sig i något område. Tyvärr drar några stora svagheter - som plattformsbitarna och det eviga smygandet - ner betyget en aning. Något fullgott Outlaws-substitut är det inte men Techland gör tillräckligt många rätt för att Call of Juarez ska pryda vilken spelhylla som helst.

Fotnot: skärmdumparna är från pc-versionen.

Skicka en rättelse