På Twitter och diverse bloggar följer jag en hel del spelutvecklare runt om i världen som har åsikter om mycket och inte tvekar att berätta om det. Jag tycker det är bra, väldigt bra till och med. Men jag undrar varför inte fler av dem uttrycker sina åsikter och tankar lite oftare på det sätt de kan allra bästa, genom spel?

Det skrivna eller pratade ordet är min hemmaplan när jag vill säga vad jag tycker. Kunde jag göra spel skulle jag göra minispel om saker hela tiden. Det skulle vara svårt, kul och lustfyllt att ägna sig åt, tänker jag. Att klura ut hur jag kunde berätta vad jag vill genom att låta folk spela det på något sätt. Så har jag tänkt ända sedan jag började skriva om spel. Det var också orsaken till att jag en gång i tiden hittade på och skrev manus till spelet #Journalist, för att jag ville få folk att förstå hur offentlighetsprincipen fungerar och varför den är viktig. Det fick man lära sig genom att leka grävande journalist.

"Var är alla drivna spelutvecklare i samhällsdebatten?"

Det finns frågor som är så svåra och tråkiga att förklara med ord att det är hart när omöjligt att bilda opinion hur galet det som håller på att hända än är. Pressfrihet och offentlighetsprincip är två sådana saker; hade jag kunnat skulle jag gjort ett spel om de luddiga nya sekretessregler som riksdagen införde i veckan (mer om dem här). Har du inte hört talas om dem? Få har, det lät för ointressant, komplicerat och långt bort från vardagen för att fästa, blev knappt några artiklar ens i tidningar som borde bry sig.

Med ett spel hade det däremot varit rätt enkelt att förklara, faktiskt. Tyvärr tillhör inte jag dem som kan. Jag sitter här med mina ord.

Men plötsligt hände det. För några veckor sedan tårtades som bekant Jimmie Åkesson när han skulle signera sin bok. Det blev rubriker och diskussioner om allt från säkerhet till demokrati som en konsekvens av det. En vecka efter tårtningen dök ett enkelt webbspel upp med titeln Tårta Jimmie (tartajimmy.se). Då blev det nya rubriker.

En annan sorts tyckande

På ett par dagar tårtade 100 000 unika spelare Jimmie. Många tyckte spelet var kul i all sin enkelhet och en rolig satir, andra att det var djupt odemokratiskt och flera att gameplay sög. Men alldeles oavsett vad man kan tycka om spelets kvalitet och budskap; det lyckades med något som få spel gjort – att uppmärksammas nästan enbart utanför spelkretsar samtidigt som det kommenterade en nästan dagsaktuell händelse.

Jag blev så nyfiken att jag ringde upp spelmakaren och intervjuade honom. Det visade sig så klart att han som gjort det, August Östberg, inte alls var någon spelmakare. Han var en ung student med inritning på kommunikation. Däremot gillade han spel och höll som bäst på att lära sig Javascript. Utan andra ambitioner än att på något sätt kommentera tårtningen med humor knåpade han ihop sitt spel på en arbetsdag.

Det är ungefär lika lång tid som det tar mig att skriva den här krönikan.

En händig, skicklig och erfaren spelmakare hade så klart gjort något mycket bättre på den tiden. Men det gjorde ingen. Och det är detta jag menar: var är alla drivna spelutvecklare i samhällsdebatten? Var är deras inlägg om orättvisor och saker de tycker är fel?

"Tårta Jimmy" är allt annat än bra, men det säger mer om samtiden än de flesta storspel som släppts i år.

Nej, jag menar inte att alla spel ska bli debattinlägg. Nej, jag menar inte att spelstudior och spelutvecklare ska sluta göra sina vanliga spel och ägna sig bara åt detta. Vad jag däremot tycker är konstigt är följande: Jag har intervjuat så många spelutvecklare som säger att det inte finns något medium som kan påverka så mycket som spel, att spel är ett av världens kraftfullaste redskap för att skapa känslor och upplevelser. Det är ju därför de vigt sina liv åt att jobba just med digitala spel; för att det kan förmedla så fantastiska upplevelser.

Så varför inte använda kompetensen och kreativiteten för att nu och då, bara någon enstaka gång, göra ett spel som kommentar till något aktuellt, något som är typ viktigt på riktigt? Många spelstudior avsätter regelbundet dagar och tider för att utvecklarna ska få leka med spelmekanik och bara vara kreativa i största allmänhet; varför inte gå helt utanför ramarna och ägna en dag åt frågor och ämnen som är lite mer allmänmänskliga än racing och plattformande? Varför inte undersöka utanförskap, funktionsnedsättningar, skatter, nationalism, sjukdomar, orättvisor eller något annat som engagerar? Det kanske rent av skulle vara en injektion av skaparglädje, ett sätt att lyfta blicken bortom invanda mönster och redan gjord speldesign som ledde till nya spelidéer och lite innovation?