Så fort jag startar Hawx möts jag av precis det jag väntat mig. En krystad introduktionsvideo utan dess like, och en allmän presentation som känns sådär överdrivet såsig och amerikansk med radarskärmar, datorgenererade hologram och andra måste-ha-prylar som tycks finnas med i alla krigsspionagespel med självrespekt.

I rollen som veteranen David Crenshaw flyger jag runt i en nära framtid och fullföljer uppdrag åt olika arbetsgivare världen runt. Huvudkampanjen tar mig till en mängd olika platser - såväl Mexikos jättestäder som Mellanösterns sanddyner ligger för mina fötter (eller borde jag säga vingar?), och det är uppenbart att i Tom Clancys framtid är terroristerna både värre och bättre utrustade än någonsin. Själva uppdragen kan dock inte sägas vara lika varierande som spelets miljöombyten. Det är märkligt många eskortuppdrag som segar ner min orädde stridspitt när allt han egentligen vill göra är att ösa på med feta dogfights och spränga, spränga spränga. Banornas intensitet och kvalité är något ojämn. Som tur är är varje uppdrag precis lagom långt vilket gör att de lite svagare partierna inte drar ut för mycket.

Förvirrat upplägg

Spelaren överröses med mängder av licensierade flygplan - allt från modeller som Harrier, Lockheed YF-12A till vår svenska stolthet Gripen finns representerade. Med ett 50-tal licensierade stridsflygplan hittar nog alla en personlig favorit. Problemet är att de inte känns tillräckligt varierande och att, i slutändan, vad du än väljer så beter sig alla planen smått identiskt. Trots ett imponerande urval missiler, bomber och allsköns prylar blir själva flygandet aldrig tillräckligt spännande eller involverande - något som givetvis innebär rena dödsstöten för ett spel som är koncentrerat kring just flyga flygplan.

Hawx är absolut inte dåligt, långt ifrån, men tar oerhört mycket skada av det enkla faktum att det inte riktigt kan bestämma sig för vad det skall vara. En tung och svårhanterlig flygplanssimulation eller en enklare men vrålsnabbare, konkurrent till Ace Combat? Efter kampanjens dryga 20-talet scenarion kan jag bara konstatera att spelet hamnar nånstans mittemellan, något som knappast lär tilltala fans av något läger. Det är uppenbart att mycken möda lagts ner på att få till låtsas-autentiska miljöer. Men samtidigt är själva flygandet alldeles för simplifierat och avskalat för de riktiga flygentusiasterna. Och arkadsugna lär inte heller låta sig tjusas av den stereotypa, helt meningslösa handlingen och det låga tempot.

Engagerar inte

Flyg. Se fiende. Vänta på att vara tillräckligt nära (det vill säga då pricken 10 000 kilometer bort snart börjar anta konturerna av ett plan). Avfyra. Avvakta eventuell träff. Repeat, repeat repeat.

Föregående meningar summerar i stort sett hela spelupplevelsen. Detsamma skulle visserligen kunna sägas om merparten av alla flygspel med moderna krigsplan, men i liknande spel som exempelvis #Ace Combat 6 känner man sig hela tiden mycket mer engagerad då upplevelsen är så mycket mer intensiv och actionfylld. Efterhand är det visserligen möjligt att stänga av alla hjälpmedel för betydligt friare flygning. Med den automatiska datorassistansen bortkopplad öppnar spelet upp sig en aning, och man får helt fri kontroll över planets manövrar. Detta till priset av ökad risk för stalling - samtidigt som man äntligen kan utföra vansinnessvängar och dödsföraktande stunts när spelet inte längre håller en i handen. På spelets pluskonto hittar vi trots allt de mysiga, omväxlande miljöerna och ett flerspelarläge som ger massor av mervärde när kampanjen är färdigflugen.

För varje fiendeplan och pansarvagn du har ihjäl samlar du också på dig erfarenhetspoäng som låser upp nya flygplansmodeller, vapen och högre status. Spelet är också riktigt snyggt så länge man håller sig högt upp i himlen och inte kommer för nära lågupplösta marktexturer, som skär sig en aning mot den i övrigt snygga fasaden med toppenläckra explosioner som grädde på moset. Hawx har massor av potential men lyckas i slutändan inte riktigt infria de högt ställda förväntningarna. Spelet är schizofrent och förvirrat och hade mått bra av ett tydligare fokus redan från utvecklingsdag nummer ett. Som det är nu är det svårt att rekommendera denna halvdana blandning helhjärtat, när det finns så många bättre alternativ till alla flygfans som vet vad de vill ha.