Det rätt trista men ofta nödvändiga mittsäsongsavsnittet kom redan i avsnitt två av Game of Thrones. I ett par rätt hoppiga och spretiga timmar bekantar vi oss med en mängd nya ansikten, slåss med svärd, skjuter armborst och skakar på huvudet över världens allmänna jävlighet. Storyn som tog en sådan hemsk vändning i slutet av första avsnittet drivs visserligen vidare, men det känns lite som en MTV-klippt musikvideo för hyperaktiva. Scenerna växlas konstant utan rytm.

Och tekniken är om möjligt värre än i första avsnittet. Det hackar, fräser, försvinner undertexter och hakar upp sig. De få gånger vi faktiskt får styra våra huvudpersoner handlar det mest om att ta sig fram via en snitslad bana. Känslan av upptäckande och förundran finns inte riktigt där, och jag ville faktiskt mest av allt bli klar med avsnittet, trots att vi nu får besöka The Wall och Yunkai.

Visst finns det ögonblick. Jon Snow, som ju inte vet någonting, är förtjänstfullt porträtterad till skillnad från Margaery Tyrell och Tyrion Lannister, som båda är styltigt överspelade och har karaktärsmodeller som körts genom ugly-kvarnen. Jons och surmulne väpnaren Tuttles scener känns bistra och Game of Thrones-iga i kontrast. Även Mira Forresters äventyr nere i King’s Landing har fått momentum, och är det någonstans som det intrigeras så är det i det kungliga hovet. Mira kommer att växa till en karaktär att räkna med, precis som Sansa Stark i tv-serien, kom ihåg var ni läste det först.

Men var är sexigheten? Där tv-serien visserligen överdriver och älskar nakenscener över all vett och sans är allt vad gäller ångande interaktioner mellan människor som bortblåsta i spelet. Såklart för att man inte ska behöva smälla på en barnförbjudet-märkning, men resultatet blir lite som att kapa bort en fjärdedel av det som gör tv-serien så… attraktiv, i brist på bättre ord.

Jag hoppas att det hämtar sig i tredje avsnittet, att det känns mindre forcerat och mer klassiskt dramatiskt. Och jag skulle gärna se fler pusselinslag, men gärna med lite tanke bakom. Och Telltale, skippa de hemsnickrade sångerna, det är inte värdigt.