Assassin's Creed Mirage

Assassin's Creed firar 15 och Ubisoft hade kunnat göra det enkelt för sig: en remaster av originalet, i bästa fall en remake. Man ville dock ännu mer, och vägen Ubisoft valt att vandra är en jag ser fram emot att följa. Assassin's Creed Mirage ter sig närmast som en hägring för anhängare av seriens actionäventyr, som fanns innan Origins gjorde serien till actionrollspel.

Nu är vi alltså tillbaka vid det lite enklare ursprunget. Tre pelare: stealth, parkour och lönnmord. Dessutom i Mellanöstern med sand mellan tårna och gassande solsken i blick. Palmer, turbaner och Bagdad i sin glans. En explosion av färger och (gissar jag) dofter.

Assassin's Creed till (på ett ungefär) tillbaka där allt började för femton år sedan.

Äldre Assassin's Creeds har ytterligare en pelare. Tydliga, hyfsat linjära och lagom långa berättelser (15-20 timmar). I sin rollspelsiver har Ubisoft fokuserat på att låta spelarna välja sin saga. Jag är glad att de åtminstone den här gången, valt att själva berätta en historia.

Dessutom: protagonisten är inte en förlängning av oss, utan något helt annat.

"Tre pelare: stealth, parkour och lönnmord"

Vi vet redan att huvudpersonen, Basim Ibn Ishaq, är en komplex protagonist. 20 år efter händelserna i Mirage sätter han en speciell prägel på Assassin's Creed Valhalla. Men nu är nu, och nu är mitten av 800-talet i Bagdad. Den Basim jag känner finns ännu inte utan snarare är han en simpel tjuv som stjäl brödsmulor från marknaden för att överleva dagen.

Aladdin-tendenserna är tydliga när unge Basim flyr genom gränderna med vakterna hack i häl. Han är smidig, men inte så smidig. Som vore han en ubisoftsk lönnmördare försöker pojkvaskern bestiga en vägg, men det ska dröja innan han har förmågan. Basim faller till marken, omringas, och vore det inte för just en sådan där nämnd lönnmördare hade allt varit förlorat.

Roshan, en medelålders före detta persisk slav, tar Basim under sina vingar på vägen till att bli en Hidden One. Mentorn spelas av Shohreh Aghdashloo. Det första som dyker upp när jag googlar hennes namn är "shohreh aghdashloo voice". Välförtjänt. Hennes röst är unik, djup med ett säreget vibrato. En fantastisk skådespelare. Här finns fröet till något speciellt.

Fröet är vad jag får, och det svider att jag inte får något gameplay från Assassin's Creed Mirage. Å ena sidan: löftet är ett Assassin's Creed-original för 2020-talet. Å andra sidan: det är inte helt utan utvecklande och egna idéer. Så som ett slags stavhopp mellan hustaken för att snabbt undfly förföljarna. Minor, blåsrör. Stealth med löfte om mer finlir. Örnen från senare spel återkommer men nu kan Enkidu skjutas ner av fienden.

Återigen fokus på stealth, parkour och lönnmord.

"Basim Ibn Ishaq är en komplex protagonist"

Bagdad anno 861 har fyra distrikt, däribland industriella Karth och de lummiga trädgårdarna i Round City. Precis som ryktet skvallrat om äger lejonparten av Mirage rum i Bagdad, men det finns åtminstone ett undantag: Alamaut. Aya och Bayek grundade visserligen Hidden Ones många hundra år tidigare, men det är i den här fästningen som organisationen ska växa och finna sin plats i världen. Här och nu är det mäktiga bygget under konstruktion. Som konnässör av Assassin's Creed-lore känner jag ett pirr. Det här kommer vara centrum av Hidden Ones i hundratals år och det är – förmodligen – här som organisationen blir de bokstavliga "assassins" vi känner de som.

Att dra slutsatser utan gameplay är förstås omöjligt, men jag törs åtminstone lova att detta är en hommage till Assassin's Creed från 2007 som bockar av det mesta som griniga gamla fans (kom igen, det vet du att vi varit!) suktat efter sedan actionäventyret blev actionrollspel.

Fotnot: Assassin's Creed Mirage släpps 2023 till pc, PS5, PS4, XBO och Series X|S-konsolerna.