Egentligen skulle jag behöva sisådär arton spaltmeter för att göra Stranglehold rättvisa i text. Det är oerhört roligt, och komplext, men lider också av en hel del barnsjukdomar. Kanske inte så konstigt eftersom det är John Woos första spelförsök? Stranglehold har mer stil än klass, det är inte ett spel som du köper för att det är fantastiskt utmanande och spännande, det är ett spel du köper om du gillar hjärndöd action och filmisk död.
Man skulle enkelt kunna säga att det här är mer John Woo än någon av filmerna någonsin varit. Jag vet inte vad de gjort i studion men när nu Max Payne parat sig med Hard Boiled är det roligare än någonsin att spränga båtar och panga fulingar.
Dassig story och coola klipp
Storyn är inte så mycket att hänga i julgranen; du är inspektör Tequila och under sju kapitel ska du rädda flickan samt hämnas på kidnapparen. Lägg till det knarkpengar, mördare och missilskjutande elakingar så har du just en så banal story som bara John Woo kan skriva. Tack och lov tar det inte mer än sex sju timmar att spela igenom det, och det är nog också smärtgränsen för hur roligt det än är att se fienderna falla i slow motion för dina kulor. Till slut blir det faktiskt tråkigt.
I övrigt handlar spelet om snygga filmiska klipp, coola moves och mängder av vapen. Självklart får du slajda över lådor, glida nerför rep och skjuta i slow motion (så kallad bullet time). Även om klippen är snygga så har man lyckats med att göra ett ganska fult spel i övrigt. Visst, om man ska ha en totalt förstörbar miljö så kanske man måste skära ned på en del i övrigt men det är störande och tråkigt att se de träiga och stela animationerna i kontrast till de Woo-stilistiska bilderna när en fiende hälsar på din kula.
Något som är riktigt skoj är Tequilas speciella förmågor som du enkelt hanterar via D-padden. Han får fyra stycken som kan användas efter att du fyllt på en liten mätare med stilfulla kills. Det vill säga ju snyggare du dödar någon desto fler gånger får du använda dina förmågor. Att gå in på alla förmågor skulle ta för mycket plats så jag lämnar det helt enkelt åt dig att upptäcka, men jag lovar det är värt det.
Simpel kontroll och inget ljud
Kontrollen är simpel, Tequila behöver ingen särskild hjälp för att interagera med sin omgivning. För att ta sig förbi till exempel en låda eller ett bord så räcker det nu att bara springa mot det för att han ska hoppa över eller glida längs det. Detta ställer ibland till problem, speciellt om du ser ett vapen som ligger på marken och du behöver men inte får tag på de första arton försöken eftersom hjälten glider över den där lådan och vapnet om och om igen.
Ljudet då ? Jag vet inte om andra upplevt samma sak, men periodvis är striderna helt tysta och det rör sig om flera minuter i sträck. Att skjuta fulingar utan ljud förtar ganska mycket av spelupplevelsen. Hur hjärndött spelande man än suktar efter så vill i alla fall jag höra när det smäller.
Kort sagt kan man säga att Stranglehold är ett ickeintellektuellt actionspel utan vidare story och med massa coola filmiska sekvenser. Kontrollen är simpel, ljudet suger och grafiken kunde vara så mycket bättre. Ändå är spelet okej, det når upp till 2,5 i betyg.
Varför? Helt enkelt för att det har så mycket John Woo-själ och -hjärta att något annat vore orättvist.
