Det börjar dessvärre dåligt, med en omständlig inledning som känns igen från föregångarna. Jag har svårt att komma igång och irrar i stället runt på den trista rymdstationen S.S. Olympus. När ingenting händer fyrar jag av mitt vapen bland mina bundsförvanter men inte ens då är det någon som reagerar. Efter en bortkastad halvtimme hittar jag rätt väg till överbefälhavaren men då blir jag stoppad av en vakt. Vänligt men bestämt meddelar han att jag inte har genomgått alla nödvändiga säkerhetskontroller. Suck, jag vill ju bara spela.
Rymdpirater räddningen
- Irritationen blir förnöjsamhet
Till slut dyker äntligen ett gäng rymdpirater upp. Samus Aran är naturligtvis inte den som lägger benen på ryggen och min irritation förbyts så småningom i förnöjsamhet över hur bra jag styr Samus med min wiimote och nunchuck. Wii-konsolen brukade tydligen demonstreras på spelmässorna med en demoversion av Corruption och det är lätt att förstå varför. Wii Sports och Wario Ware Smooth Moves i alla ära men nu handlar det om ett fullskaligt actionäventyr. Det innebär en nödvändig och lyckosam utveckling för Wii som konsol och dess revolutionerade spelkontroller. Nu är det inte längre frågan om att roa familjen i en halvtimme utan att övertyga betydligt kräsnare spelkonsumenter.
Även om du till en början tampas mer med kontrollen än med monsterfienden så rör du dig snart smidigare än någonsin i en suggestiv science fiction-värld och ägnar dig åt lika stora delar pepprande av fiender som kluriga pussellösningar. Det är imponerande hur mycket information som finns tillgänglig då snudd på varje föremål går att scanna in med z-knappen på nunchucken. Det är naturligtvis upp till var och en hur mycket info man vill ha men ofta är den användbar. Det kan ju till exempel vara bra att veta att det är lönlöst att stå och skjuta sig trött mot en dörr som ändå inte öppnas utan rätt kod.
Bevarad dynamik
- Eftertänksamhet och pang-pang
Prime[/i]-seriens styrka har alltid varit dynamiken, den kusliga atmosfären och variationen mellan eftertänksamhet och pang-pang. Den är bevarad och blir tillsammans med styrningen till Corruption-äventyrets främsta förtjänst, men det är som ni nog förstått först efter den mindre lyckade första delen. Grafiken kommer i skuggan av styrkontrollen men motsvarar förväntningarna när Samus kliver över till Wii-konsolen. Det känns som den bara blir bättre ju längre in i spelet man kommer.
Principiellt är jag är jag emot spel som tar för långt tid att komma in i men den som har tålamod med Metroid Prime 3: Corruption hamnar onekligen i ett fascinerande speläventyr. Vi får hoppas att vi inte sett det sista av Samus Aran.
