En godisfabrik. I teorin låter det som en dröm, men i Little Nightmares 3 är det förstås rena mardrömmen. Ett år efter att ha kikat på spelet får jag äntligen spela det. Eller rättare sagt: vi får. Co-op är den stora nyheten i trean och det är en riktigt god sådan. Men! Vi får nöja oss med online-co-op, då Supermassive enligt egen utsago inte vill tumma på atmosfären.*.
*Bandai Namco har låtit meddela att Little Nightmares 3 har "friend's pass" i samma anda som It Takes Two. Så ett exemplar räcker för att spela co-op. FZ beklagar missförståndet.
Det känns hur som helst som en missad möjlighet. Tänk att tillsammans få kura skymning i soffan med det här en mörk höstafton? Det är något som inte kommer att ske. Jag blir lite ledsen.
"Vi får nöja oss med online-co-op"
Nåväl, på Gamescom får jag i alla fall spela sida vid sida med en fryntlig journalistkollega (varsin skärm). Han spelar som Low, den tanige pojken i näbbmask och pilbåge. Jag är Alone, en flicka med limefärgad skyddsdräkt och rustad med skiftnyckel.
Javisst är det ett Little Nightmares-spel.
De två hjältarna har olika styrkor.
In i mörkret, men vi går åtminstone tillsammans.
Sällan har ett berg med godis gett så dålig magkänsla.
Två små glin med olika styrkor. Med min jättelika skiftnyckel kan jag slå sönder kedjor och mata in dödliga slag mot småkryp. Min kompis kan avlossa pilar som kapar rep. Här och nu känns det inte som bråddjup co-op, utan "bara" mer Little Nightmares i co-op. Det är inte så pjåkigt det heller. Vi är ju tillsammans. Under mässan får jag spela både solo och i co-op, och när jag är ensam är det något som saknas. Förlåt: jag menar förstås någon.
Kanske kan co-op framana det där "Little Nightmares 2.0" som tvåan aldrig lyckades göra.
Tarsier är inte längre utvecklare. De hittar vi istället under Embracer-paraplyet, på en annan del av Gamescom-mässan med det synnerligen Little Nightmares-lika Reanimal. Också det: stöd för två.
(Cynikern i mig mumlar något om att Reanimal minsann kan spelas co-op i soffan.)
Plötsligt är vi tre – till vår oglädje, ska tilläggas. I ett kontor tassar vi bortom synhåll för en tant med åtminstone fyra armar för mycket. Min nyfunna vän kryper åt fel håll. Vi dör. Jag råkar ta ett springsteg för att hinna fram till bokhyllan som borde funka som stege. Ridå.
"Att jagas, lida och dö tillsammans"
Det är trots all misär en fin känsla att göra en Little Nightmares-resa tillsammans med någon. Att jagas, lida och dö tillsammans. Men också: att vägra ge upp tillsammans. I slutet av demon stångar vi våra huvuden blodiga. Det mörka golvet är täckt med ljuskänsliga småkryp som slukar oss om vi kliver in i dunklet. Till sist går det – bokstavligen – upp ett ljus för oss. High five! Även om vi dött tillsammans så segrar vi också som en duo.
En fin tanke att hålla hårt i när godishav slukar oss och sexlemmade tanter jagar oss.
Fotnot: Little Nightmares 3 släpps 2025 till pc, Playstation, Xbox och Switch.
