Castlevania: Mirror of Fate
När MercurySteam försöker återupprepa succén med Lords of Shadow på 3DS far allt åt helvete. Och vi menar inte den mysiga plats där Castlevania hör hemma.
#castlevania-symphony-of-the-night, #castlevania-lords-of-shadow-mirror-of-fate, #mercury-steam, #castlevania-lords-of-shadow, #konami, #nintendo
Bra skrivet
Tyckte att när Castlevania: Symphony of the Night kom ut så dog mycket av Castlevania. Personliga favoriterna är Castlevania, castlevania 3, Super Castlevania IV och Castlevania: Rondo of Blood...vampires kiss till snes var väl inte så super roligt men det gick o spela.
men smaken är ju som baken
Nintendo Switch: SW-2771-7512-1037
Steam: Worebit
Xbox: Worebit
Ps4: Vorebit
Kul att jag och Michael Gill båda är förtjusta i Coppolas gamla Draculafilm. Och En vampyrs bekännelse tyckte jag var rätt bra den med (såg nog aldrig hela, missade början...eller slutet.
Men jag har en fråga. Hur är musiken? Nämns ej något om den.
Själv har jag när det gäller Castlevania och portabla spel mest lirat gamla Castlevania Adventure 1 och 2 till Game Boy. 2 spel som är uppbyggda på samma gamla linjära, raka sätt som de första Castlevaniaspelen (bortsett från Simon´s Quest då).
Har även provat något till DS. Dawn of Sorrow kan det ha varit. Det var bra, men...jag körde fast!
Gillade även Lords of Shadow. Allra mest för den grymma stämningen kanske, men även för att det är bättre genomfört än många liknande spel. Inte minst när det kommer till plattformssekvenser.
Det här måste jag prova nån gång...om jag nu skaffar 3DS.
Bra skrivet
Tyckte att när Castlevania: Symphony of the Night kom ut så dog mycket av Castlevania. Personliga favoriterna är Castlevania, castlevania 3, Super Castlevania IV och Castlevania: Rondo of Blood...vampires kiss till snes var väl inte så super roligt men det gick o spela.
men smaken är ju som baken
Det är ju två skolor kan man säga, de linjära actionspelen och Metroidvaniaspelen med mer äventyrande och utforskning samt utnyttjande av rätt föremål.
Bäst i respektive skola brukar Dracula X och Symphony of the Night sägas vara.
Skräpspel till skräpkonsol.. är väll inte mer än rätt?
Konsolen är bra med mycket potential men själv kör jag alla spel med 3d på "off"
En annan sak som jag hatar med 3ds är att de har uteblivit kantutjämning helt i många spel.. Så detta spel ser ut som skit men vissa spel ser bra ut tex Monster hunter ultimate.
Jag håller inte med recensionen. Jag spela ut det igår och det kändes som en 4/5 enligt mig och ett av plussen är det nya stridssystemet. De gamla Metroidvanias hade för mycket fokus på stats och equipment som inte hör hemma i Castlevania egentligen. Nu har man äntligen fått ett Castlevania-spel som handlar om piskande igen, även om det inte är samma sorts piskande som i Castlevania IV.
Kan hålla med om att man tänkte man ville ha det på stationär konsol istället, men att slåss funkar väldigt bra på 3DS:en, så nej, håller inte med om att striderna inte kändes tillfredställande. När man äntligen besegra en tuff boss så kändes riktigt bra. Den känslan är nästan helt försvunnen i Metroidvanias. Dör man så är det bara byta equip och grind som gäller
Karaktärsdesignen är ett plus för mig också. De ser bra bättre än de yaoi-fangirl-favoriterna som de var innan (Leon till Lament of Innocence var absolut värst, i spelet ser han dessutom ut som Tidus). Jag gillar att de gav Simon skägg. Det kändes perfekt somehow, med tanke på sin barbariska uppfostran.
På Coppola -vs-highschool-vampyr-skalan så har väl Michael rätt, Mirror Of Fate är väl inte särskilt nära Bram Stokers Dracula alls, men jag tycker det är lustigt att han nämner det ändå. För Aria of Sorrow och Dawn of Sorrow handlar ju just om en HIGHSCHOOL-STUDENT som har Draculas själ i sig. Därför tänker jag säga att Mirror of Fate är Castlevania i rätt riktning. Castlevania är mörkt och utmanande igen.
