Vilka förändringar vill du se i open world-spel?

Det beror ju mycket på själva spelet, vad det går ut på och hur världen är uppbyggd. I Far Cry tycker jag deras system funkar bra då fokus i spelet inte är att leka upptäcktsresande.

Sen gillar jag spel som Skyrim och Fallout 3-4 där det fanns mycket oväntade saker att hitta, där man fick utforska lite mer fritt. Tyvärr är variationen dålig i dessa spel, allra mest i Skyrim där man hittade grotta efter grotta men alla innehöll i stort sett samma saker och du hittade aldrig något av intresse eller värde.

RDR 2 tycker jag egentligen hade en skittrist värld, kan väl kanske bero delvis på tidsperioden. Visst var det en sjukt vacker och välgjord värld men det fanns ingenting alls att upptäcka, var bara konstant extremt långa transportsträckor.

Jag skulle vilja se ett open world spel med stort fokus på upptäckande, där man ständigt hittar oväntade saker som antingen ger dig värdefull information eller värdefulla/användbara föremål.

Nånting i stil med Death Stranding men utan sjukt irriterande osynliga spöken och betydligt mer utforskande.

NPC'er med riktiga liv, och riktiga saker som de gör. Saker du gör som får konsekvenser, riktiga sådana, inte bara narrativa. En dynamisk värld, inte den statiska som finns idag.

Jag vill att fler tar efter Breath of the wild. Hela världen är magnifikt designad och upplevs unik precis var man än går. Inget behov av massa ikoner på kartan osv, bara välj ett väderstreck och börja utforska.

För mig den överlägset bästa open-world upplevelsen. Slår RDR2, GTA, Horizon, etc med hästlängder.

Testat Fenyx? Jäklar vad jag diggade det då det påminner en del om botw.

Witcher 3 är bland de bästa open world spelen som jag spelat då de på något sätt lyckats göra en värld som lever där allt hänger ihop. Quests är väldigt varierande och de flesta har intressanta och spännande historier som berättas.

Svårigheten med Open world är att göra varierande moment och varierande världar. Måste säga att AC ändå är relativt bra på att skapa verkliga och varierande världar, sen är de inte lika bra på questskrivandet. Tycker man ska kunna gå lite var man vill och att allt skalas till ens nivå istället för att man går åt ett håll och träffar på monster som är många nivåer högre än en själv. Samtidigt minns jag under WoW Vanilla hur läskigt det var att gå till vissa områden där man kunde bli mosad av fiender med dödskalleemblem.

Har bara kört några timmar BotW och runt 10h Fenyx och tycker Fenyx är ruskigt repetitivt då man måste döda samma mobs, klättra upp för liknande hinder för att komma åt nån kristall osv för olika currencies för att bli starkare annars kommer man inte vidare. Eller så har jag förstått spelet fel?

Mindre navigering med karta och "radar" + minimap etc. I många spel känns det som att man fastnar mer med blicken nere på minimapen än själva världen. Att behöva navigera med hjälp av karta och kompass och riktlinjer etc. (och att spelet faktiskt är designat med det i åtanke) hade varit spännande. (kanske är ensam där dock).

Hade faktiskt velat se lite mer av navigeringen i terrängen från Death Stranding i andra spel dock, och mer survivalinslag. Att köra Skyrim med survival-mod där det faktiskt kan få konsekvenser om man trillar ner i en isvak eller fastnar i en snöstorm utan tillräckliga kläder gav åtminstone mig väldigt mycket mer inlevelse i världen. Att som i Death Stranding behöva tänka lite på var man går i något slags fantasy-rollspel hade varit intressant, för mycket loot gör en osmidigare etc. Behöver ju inte vara samma fokus på det som i Death Stranding men det skulle också vara en sån sak som fick en att koncentrera sig mer på terrängen och mindre på minimaps och annat.

Det är väl till RDR2's fördel att de satsat på en realistisk värld (nu har jag dock inte kommit in i det spelet)

Far Cry tyckte jag efter en stunds spelande var lite bortkastat, varför kan man inte gå 50m utan att stöta på en bas, vägspärr, fiskeställe eller vilddjur - spelet hade fått en helt annan naturkänsla om samma karta med samma innehåll varit 3ggr så stor, kanske mer likt RDR2.

Jag förstår både din motivation för att ha massor att göra och varför speltillverkarna vrider på alla knappar till max som i Far cry, men Ibland tror jag att "less is more" för att få en känsla av en stor, realistisk värld kombinerat med en vettig kampanj som leder en rätt och bra hotspots med mycket att göra utan transporter. Kanske behöver man få en karta för att ha en chans att hitta skatten istället för att slumpmässigt leta igenom alla skrymslen och vrår som i ett xbox 360-spel med samlar-achivements.

Jag är inte överförtjust i open world-lir, men Witcher 3 är en bra mall att gå efter, även om det också där blev repetitivt ibland och en del saker kändes som onödig utfyllnad. Det är väl det open world lider av oftast, tråkig och meningslös utfyllnad.

Nu vet vi inte riktigt hur öppet Elden Ring blir, men det ska vara FromSoftwares svar på open world(vad det nu innebär), återstår att se vad dom hittar på. Kanske lyckas dom skapa något nytt(eller förfining) inom genren.

Väldigt svårt att säga. Tröttnade fort på Valhalla, Fenix och Horizon. Men spelade samtidigt 100+ timmar i Witcher 3, Kingdom Come och Origins.

Tror gränsen från ett lyckat Open World till ett mindre lyckat är ganska tunn. Men tror följande punkter är viktiga för ett lyckat sådant

*Storyn och karaktärerna
*Levande städer med möjligheter att göra andra saker än bara quest
*Ett levelsystem som är kul att utforska.

Därför tror jag spel som tex Valhalla slutades spela efter cirka 20h av de flesta. De hade ett ganska ordentligt levelsystem men de andra punkterna föll ganska platt. Och att inte ha level-scaling tog bort allt det roliga med att försöka smyga sig på sina offer.

Less is more. Det många open-world spel försöker göra idag är lite för mycket quester, fiender osv. De försöker klämma in så mycket de kan. Breath of the Wild och Genshin Impact har en bra balans på quester och fiender, där fokuset ligger istället på att upptäcka, se nya saker, hitta hemligheter och njuta av omgivningen.

Skyrim t.ex. kände jag inte någon tillfredande känsla av att upptäcka eller springa igenom samma värld, utan så fort jag behövde backtracka så tog jag fast travel. Witcher gjorde det lite bättre, men det fanns så mycket monster att det till slut gjorde det mer av en möda att springa fram och tillbaka. BotW och Genshin har jag gillat att bara springa omkring, utforska, försöka hitta Shrines eller Orbs. Även under backtracking så tog jag ibland friheten av att springa hela vägen istället för att ta Fast Travel.

Det är lite sånt som jag hoppas framtida Open World tar i åtanke. Ha miljöer där man trivs, ha lagom med fiender, ha hemligheter som man kan upptäcka som gör att man gillar faktiskt utforska, och ha inte oändligt med quests (då perfektionisten i mig gör att jag hinner bli utbränd innan jag klarar ens Main Storyn).

Jag hade uppskattat att man i högre grad gör att sidosysslor känns mer meningsfulla. I Skyrim kan man t ex samla/köpa material och sen smida diverse saker. Dock blir det snabbt tråkigt. Hade varit kul om man kunde fördjupa det på nåt sätt så man kan leva ut sina NPC-drömmar Leva som bonde, smed, bryggare etc. Tjäna pengar, bättra på sitt rykte, få bättre ordrar från högre folk och så vidare.

När spel börjar få (om det någonsin kommer hända) bättre / mer invecklad A.I så kommer det mesta lösa sig automatiskt med open world spel. grejen, tycker jag, är såklart att storyn i dessa ska skrivas av spelaren själv bara genom att denna agerar i världen.. med den tråkiga AI som vi har nu så ger det inte alltid så jättemycket att bara gå och lalla runt.

Metro: Exodus har den bästa open world delen. Även om det är i mindre skala till skillnad mot andra spel så är inlevelsen så mycket större. Jag måste orientera mig med kartan eller med vad jag ser för att ta mig framåt. Inte genom att kolla i ett hörn för att se om jag följer linjen.

Jag vet vad jag INTE gillar när det gäller open world. Det är dessa förkrympta versioner av riktiga länder jag har svårt för, ofta förknippat med Assassin's Creed där man kan segla från en sida av landet till den andra på 5 minuter. Det gör att jag konstant känner ett litet äckel när jag spelar även om jag gillar delar av serien.

Kingdom Come: Deliverance hade den i särklass bästa öppna världen. En liten fokuserad del av Böhmen som återskapats med hög detaljnivå där det verkligen känns som att man befinner sig på plats.

Mer destruction physics, låt oss spränga och förstöra saker i världen (och de förblir förstörda) inte bara fordon som respawnas eller ett träd man välter.

Breath of The Wild har ju gjort det absolut bäst hittills, total frihet med en underbar värld. Skönt att Guerilla tar efter lite nu med Hanglider och till viss del fri klättring. Tyckte om A.C Odyssey också även om det är lite väl utdraget. Horizon Zero Dawn blev tyvärr helt överskuggat av BotW, har försökt gå tillbaka men det har inte fångat mig. Så jag vill att Open World spel ska bli friare och mer öppna, såsom Botw, det är mina tio cent.

Tycker inte jag, det är önskvärt med högre framerate i vissa delar av spelet men annars funkar det bra. Vapnen som går sönder är en sak som jag tycker bidrog oerhört till planeringen av många moment. Håller såklart med om att det är välkommet med högre prestanda men estetiken och atmosfären är så fantastisk så man storknar. Allt är en smaksak såklart.

Tänk Witcher 3. Fast ta bort alla ikoner på kartan. Låt det istället vara upptäckarens glädje att hitta 😁

Smartare ai och en smartare gamedirector. Helt enkelt en mer levande värld där det inte känns som att allt är skriptat.

Tyvär så lär det inte hända något på denna front på bra länge då det är väldigt krävande. Gamedirector borde förvisso inte vara helt omöjligt att skriva riktigt bra med dagens processorer, men ai skulle behöva extra hårdvara.

Säga vad man vill om Bethesda och deras motor, men deras open world-spel är otroligt mycket mindre kulissartade än Ubisofts och Rockstars världar. Även om man inte kan göra helt jätteunika och speciella saker överallt, så finns det ändå en spelarfrihet som de andra inte kommer upp i. Ta bara det att så många objekt är upplockningsbara. Manipulerbara med magi. Att i stort sett alla NPC:er är interagerbara med på "maximalt vis", de går att pickpocketa, döda (eller åtminstone slåss med), kasta magier på osv. Jag tycker att för framtiden så bör detta utgöra en miniminivå.

Jag vill inte spela fler spel där jag går genom en stad där 9 av 10 hus är stängda papier-maché-hus och 19 av 20 NPC:er bara är som dockor som går förbi. Vill inte ha utropstecken överallt och känslan av att "ja, jag kan förvisso gå åt vilket håll jag vill och göra massor med saker, men det sträcker sig till 100 förutbestämda fållor som jag vallas in i" som i t.ex. Assassin's Creed. Jag vill inte ha 100 olika fållor, inte ens 1000, jag vill skapa min egen fålla eller böja fållan bortom igenkännlighet. Jag vill inte slussas in i att göra en specialtakedown av en viss vakt. Jag vill att spelets mekanik ska gälla på samma sätt i alla lägen, så att man själv kan räkna ut vad som kan åstadkommas och inte. Tänk Baldur's Gate.

Ta ett blad från Larians bok vad gäller manipulation av omgivningen.

Det ska bli intressant att se vad FromSoftware gör med Elden Ring. De har jag ett extremt förtroende för.

Färre loading screens, fler byggnader som jag kan gå in i, helst alla byggnader (också utan laddningstid). NPC:er som är mer utspridda i världen, som har sysslor som faktiskt känns verkliga (så de inte bara står och hamrar en påle på samma ställe efter 50 in-game dagar).

_________

Här om veckan så spelade jag Kingdom Come: Deliverance. Har "följt" spelet sen deras kickstarter, men sponsrade aldrig dem. När spelet kom ut så såg det inte allt för intressant ut, så jag har bara totalt ignorerat spelet fram tills nu. Senaste två månaderna så har jag plöjt på ganska ordentligt med olika RPG-titlar. Körde Oblivion igen, otrolig upplevelse, följde upp det med Skyrim, igen, direkt efter jag vart klar med Oblivion - jättemysig upplevelse.

Efter jag spelade klart Oblivion och Skyrim så var jag sugen på något nytt, så jag testade som sagt Kingdom Come: Deliverance. Då jag älskar Elder Scrolls-serien, så tänkte jag för mig själv.. "Att gå från två av mina favoritspel, till ett nytt icke-fantasy RPG, sponsrat via kickstarter.. Det här kan ju bara sluta på ett sätt".

Något otroligt hände.. Efter några timmar in i spelet, så var jag helt förslukad av storyn och världen i KCD. Den öppna världen var helt otrolig, fruktansvärt få "loading screens". Minns inte ens en loading screen, helt ärligt, då de bakar in dem i cut scenes eller något. Älskade hur de tacklade fast travel, älskar alla perks som är inbakade i specifika kategorier. Oerhört givande combat, inte det bästa, men helt klart något nytt och intressant som jag uppskattade. Storyn var fruktansvärt bra. Det faktum att du kan gå in i 99% av alla byggnader i hela spelet, utan laddningstid, i en helt öppen och massiv värld..

Kingdom Come: Deliverance var en helt otrolig upplevelse. De lyckades "checka av" så många saker som jag vill ha i ett RPG, men mer specifikt ett spel med en stor och öppen värld. Jag var helt bortblåst efter jag hade spelat klart spelet.

Jag hade en diskussion med min bror efter jag var klar med spelet. Jag sade till han att det är den bästa spelupplevelsen jag någonsin har haft, personligen.

Med det sagt, så finns det självfallet saker som skulle göra spelet bättre. Exempelvis att "stealth kills" och "sneaking" borde vara en större del av spelet, för de som gillar att smyga runt i skuggor osv. Kanske lite mer frihet i combat, hade inte varit helt fel. Sen kanske ett ställe som är mer ens egna och RIKTIGA hem, där man kan dekorera interiören lite.

Sen säkert massa andra smågrejer. Men i slutet av dagen, så vart jag helt bortblåst av Kingdom Come: Deliverance.

Vilket otroligt spel!

Red faction guerilla ftw!👍

Jag var väldigt fast i det ett tag, men sen insåg jag att anledningen till att jag tyckte att det var så spännande var att jag inte hade fattat att det fanns en tränare för strid. När jag upptäckte honom och levlade upp mina stridsförmågor så blev det helt plötsligt lekande lätt att slåss. Mejade ner alla fiender, jämt, och tack vare realismen tyckte jag riktigt synd om fienderna också. Och det enda som behövdes för ekonomiskt oberoende var att träffa den där random encounter-gubben med fin utrustning som vill slåss, ett par gånger. Jag vet inte om något har ändrats på den fronten sedan spelet släpptes, men det hade tjänat oerhört mycket på att nerfa ens stridsförmåga.

Det är ju också ett stort problem för alla open world-spel, att man blir för kraftfull, om man som jag inte kan hålla sig från att optimera gubben. Något som kan hjälpa det är om man får så mycket pisk under så lång tid att man sedan, när man blir kraftfull, aldrig kan tröttna på det samt att man intalar sig att kraften faktiskt behövs. Dark Souls är på det sättet även om det inte är ett renodlad open world-spel.

För mig är det simpelt. Har den Ubisoft modellen att det är en massa meningslösa ikoner på kartan så skaffar jag inte spelet. Känns mer som dom fyller ut en öppen värld bara för att fördriva tiden och kunna säga att spelet är si och så här långt.

De emot så allt som har mer av elder Scrolls/fallout öppen värld köper jag mer än gärna. Där du själv måste upptäcka. Bästa ögonblicken i dom spelen är just när du är på väg till något annat eller bara går runt random och hittar saker att göra.
Plus uppdragen är mer ofta varierande.