"Vem är Jesus?"

Finns en rolig historia i det där ämnet:

En kristen man hamnar i havet. Han ber till Gud att få hjälp så att han inte ska drunkna.
Efter en stund kommer några i en båt och frågar: "Kom med så tar vi dig in till land".
Mannen tackar nej och svarar att han väntar på att bli räddad av Gud.
Strax därpå kommer ännu en båt och mannen blir erbjuden hjälp igen.
Han tackar nej och svarar ännu en gång att han väntar på att Gud ska rädda honom.
En tredje båt kommer ännu lite senare och mannen tackar nej även denna gång med samma svar.
Inga fler båtar kommer och mannen drunknar. När han kommer till himlen frågar han: "Gud, varför räddade du inte mig?"
Gud svarar: "Jag skickade ju tre båtar för att rädda dig!"

Den är faktiskt helt klockren. Som kristen ska man helt enkelt inte gå och förvänta sig att Gud ska stiga ner från skyarna varenda gång och hjälpa en, utan acceptera att Gud faktiskt arbetare även med jordiska medel.

Sedan att kristna desperat kämpar medan icke troende accepterar tillståndet kan jag inte riktigt hålla med om. Du drar alla över en kam där.
Dels är det verkligen inte negativt att kämpa för sitt liv; att ge upp, däremot är negativt.

Förresten är det knappast så att alla icke-troende stilla finner sig i döden, och det hoppas jag att även du förstår.

Här hemma har vi en tavla med ett fint budskap:

"God grant me the serenity
to accept the things I cannot change;
courage to change the things I can;
and wisdom to know the difference. Living one day at a time;
Enjoying one moment at a time;
Accepting hardships as the pathway to peace."

När jag ser på den där sidan så känner jag bara *suck*.

Se på det här klippet: http://www.youtube.com/watch?v=HUj8hg5CoSw

Jag kan bevisa för er på några punkter att han har fel:

1. I steg 1 citerar han 1 Kor 15:3-8. Där berättar Paulus om hur Jesus visade sig för många människor efter sin uppståndelse. Där gör han dock ett stort fel. Det var när Jesus fortfarande gick på jorden. Jesus var fortfarande en människa och sedan for han upp till himlen. Jesu uppdrag var fullbordat.
Jesus levde på jorden som en vanlig människa då för att fullfölja sitt uppdrag.

2. I steg 2 citerar han Matt 18:19-20. På svenska:
"Jag säger er också detta: om två av er kommer överens om att be om något här på jorden, så ska min Far i himlen göra det för er. För där två eller tre samlas därför att de tillhör mig, där ska jag vara med dem."

Om två eller tre personer samlas för att de tillhör Jesus (dvs tror på honom och är kristna) och kommer överens om att be om något i Jesu namn (vilket Jesus inte nämner just här, men överallt annars), dvs i enlighet med Jesu/Guds vilja, ska Jesus uppfylla det. Dessutom måste vi tro att det ska ske (vilket Jesus inte nämner just här, men överallt annars).

Låt oss jämföra detta med klippets bön. De ber att Jesus ska visa sig för att bevisa sin återuppståndelse. De tror på att han ska göra det så som han lovat i skriften.

Efter det händer något konstigt. Han säger att en vanlig person redan vet vad som kommer att hända: ingenting.
Vänta nu. Det betyder ju att han inte alls tror, för det första.
Dessutom så samlas de inte för att de tillhör Jesus. Han som läser tillhör inte Jesus och tror inte att han existerar och det gör troligen inte hans vän heller.
Dessutom kan man fråga sig om det är i enlighet med Guds vilja att Jesus ska visa sig på jorden.

Nu ska jag kort sammanfatta vad som "krävs" för att få en bön uppfylld:

1. Du måste tro på Gud.
2. Du får inte ha något emot en medmänniska.
3. Du får inte be med själviska motiv.

Att inte ha något emot en medmänniska kan lätt förklaras på så sätt om vi inte förlåter andra så kan inte Gud förlåta oss. Om vi inte är förlåtna kan vi inte tillhöra Gud på samma sätt.

Alltså: det duger inte att bara rycka verser ur Bibeln och dra slutsatser utifrån dem utan att känna till sammanhanget eller ens vad de betyder.

Gud har ingen skapare. Enkelt. Världen är för komplicerad för att ha kommit till av en slump, men Gud har inte kommit till. Gud har alltid funnits och kommer alltid att finnas.
Samtidigt som det är otroligt enkelt är det otroligt komplicerat. Vi kan inte förstå Gud.

Gud har skapat tid, rum och hela Universum med allting i det.

Varför är det så?
Det var en oerhört minimal chans att något skulle hända (nu tänker jag mig Big Bang), men har det gått en evighet så har den där lilla chansen fått en evighet att få dom rätta omständigheterna.

Och du får gärna förtydliga vad det är jag ska förtydliga

Gud borde rimligtvis vara mer komplicerat än världen...

Varför använder sig Gud av båtar? Skulle inte det vara enklare om han bara bar upp honom ur havet.
Förresten, tror du att Gud skulle rädda Påven om han föll i havet där ingen människa var i närheten? O, juste, Gud skulle då ha en anledning till hans död...

Lägg även märke till att du nu uttalar dig precis som du ogilar att ateister gör.
"Gud har skapat tid, rum och hela Universum med allting i det".

Då säger jag.

Gud existerar inte. Religion är påhitt. Kristendomen är inte alls lika genomtänkt som asagudarna om man tittar på tidsepokerna.
Jesus fanns kanske, men vem bryr sig, han var en trollkarl.
Påven har ingen kontakt med Gud. Religionen är en lögn.

Jag ändrar inte åsikt förrän Gud säger till mig att han existerar.

Och snälla, förklara varför Gud har skapat all denna skit när han är allsmäktig? Den enda förklaringen är att han leker.

Skulle vara kul om du svarade på mina frågor och påståenden i förra inlägget.

När jag läser dina inlägg tänker jag bara *suck*.
Har du inte märkt att du duckar för vissa frågor? Borde det inte övertyga dig?

Förresten, borde inte Gud döda mig snart? Han kan fara åt helskotta.

Ursäkta mig för mina utbrott, men nu börjar det faktiskt kännas larvigt. Men jag ska diskutera mer sansat hädanefter.

Sant! Har aldrig tänkt på det.

Visst, men vad har vi som tyder på att det har gått en evighet? Varför drar du den slutsatsen? För att få det andra att fungera såklart?

För övrigt så är chansen alltid lika stor, oavsett tidsåtgång.

Det där om förtydligande editerade jag bort eftersom jag förstod vad som menades direkt när jag tryckte på skicka.

Varför använde han sig inte av aliens? Varför gav han inte mannen gälar? Varför gav han inte mannen vingar? Varför torkade han inte ut haven så att han kunde gå upp? Varför ...
Gud använde sig av människor i den roliga historien. Varför inte använda dem? Allt behöver inte vara dunder och brak.

Hur vet du det?

Varför har Gud skapat jorden? Gud ville ha sällskap och skapade oss människor.
Gud ville inte ha robotar, utan Gud ville ha äkta levande människor som älskar honom. Därför gav han oss den fria viljan som vi kan välja att använda hur vi vill, men vi måste ta konsekvenserna av vårt handlande.

Förutom Gud finns också Djävulen som försöker få oss att göra det som är ont.

Det där om att inte svara på dina frågor så glömde jag faktiskt det förra inlägget.

Jag ska faktiskt göra så här: innan jag svarar på ditt inlägg ska jag läsa mer på Gluefox. Mycket intressant. Har inte läst så mycket där tidigare.
Till dess jag har läst igenom hela så tar vi en paus i diskussionen.

Kanske bönen ingår i Guds plan?
Gud står utanför tid och rum och kan verka både i fram-, nu- och dåtid. Det är en rätt spännande tanke. Gud kan besvara en bön innan man ens bett den.

helt klart att man tror mer på folk som lägger fram bevis och inte tvingar folk att tro på en, än folk som ser flygande människor med vingar?! som säger åt en vad man ska göra...inte fan tror jag på vad en person säger som ser rosa elefanter...

På vilket sätt är det orimligt?

Om det hade varit så tror jag det hade stått i Bibeln, men det är ju klart, man kan aldrig veta.

Om det är något religiösa är bra på, då är det att dra slutsatser som är nästintill omöjliga att motbevisa och som får det andra att fungera. Du borde fråga dig själv den frågan istället.

Ok, det räcker inte för mig...

VAD SA DU?

Anledningen till att jag skrev det stycket var p.g.a. ditt uttalande om att Gud skapade Universum.
Innan du frågar, ta och ställ dig själv just samma fråga.

Men för att svara på din fråga, nej, jag vet inte det. Men eftersom sannolikheten för att Gud finns är precis lika stor som om den där omtalade rosa ponnyn existerar, så är jag oerhört säker på min sak.

Om gud är allsmäktig, borde han inte kunna skapa en spiritual sällskaplighet?(sällskaplighet? ett ord? :S)
Men när ska ni bestämma er, är gud en människa eller inte? Varför har han ett behov av samhörighet?

Eftersom gud är allsmäktig, så finns det ingen som helst logik eller rimlighet i hans handlingar.

Ah okej

Om jag ställer dig frågan ; Vad fanns innan Gud?
Förmodligen kommer du svara att han har alltid funnits, alltså måste tiden vara en evighet då den tydligen inte har någon början, eller hur?

Ja jo självklart, fast poängen är att om det finns en minimal chans (alltså enormt minimal) så är ändå chansen att det kommer hända NÅGON gång under en evighet.

Aliens finns inte om man ska gå efter bibeln afaik.
Om vi skulle ha gälar skulle vi vara fiskar.
Om vi skulle ha vingar skulle vi vara fåglar.
Det senare förstår jag dock inte alls

Jag tycker det verkar oerhört märkligt utav Gud att ge oss en fri vilja för att vi ska kunna göra våra egna val, men i slutändan finns det bara ett rätt val och det är att vara kristen (enligt den kristna guden).
Tyder inte det på att våran fria vilja kanske var ett misstag, då han tydligen söker våran uppmärksamhet konstant, och om man inte ger honom den så bestraffas man i all evighet?

Om Gud inte gillar att djävulen existerar, varför låter han då Djävulen gå fri?

Men om Gud har en plan med alla människor, varför gav han oss en fri vilja?
Vi kommer ju tydligen göra som han har planerat, blir vi inte robotar isåfall?

[ia=13036]

Varför tror jag så som jag gör? Jo, jag tror på Gud --> Bibeln --> Gud har skapat världen.
Utifrån det tolkar jag de bevis/avsaknaden av bevis som hittas inom området, precis som att du tror på Big Bang (eller?) och utifrån det tolkar olika saker inom området.
Det jag undrar över är om det verkligen finns någon riktigt anledning att tro att Universum har funnits si och så länge som man måste tro för att få det hela att gå ihop.

Egentligen så kräver evolutionsteorin mycket större tro än att tro på Gud. Det är faktiskt enklare att tro på Gud, för Gudstron har inte många luckor att spackla igen med tro som evolutionsteorin + Big Bang har.

Vad vill du att jag ska säga då? Gud agerar oftare (skulle jag tro) genom människor än genom direkta övernaturliga ingripanden. Om jag skulle gissa anledningen så är det för att det är enklare. Allt behöver inte vara det värsta.
Låt mig ge dig ett exempel: ungdomspastorn i vår kyrka behövde för en tid sedan en ny mobil för hans nya krånglade. Han bad till Gud att han skulle få en ny fungerande mobil. Ett tag senare kom en församlingsmedlem fram till honom och gav honom en ny fräsch mobil värd kanske 5k och sa: "Gud har sagt åt mig att du behöver en ny mobil. Varsågod."
Tillfällighet? Kanske.
Låt mig ge dig ett andra exempel, dock lite mer trivialt: när mamma och pappa skulle gifta sig så ville inte mamma flytta upp till Norrland där pappa kommer ifrån, men hon visste att det var den bästa lösningen och bad till Gud att han skulle få henne att tycka om det och det gjorde hon. Det kan säkert förklaras med olika psykologiska principer, men ändå.

Läs längst upp. Jag tror egentligen att det är lätt att glömma att tron inte är annat än en tro. Visst, man kan med tiden nå en visshet, men ändå. Tron handlar om tro och inte vetande.
Jag måste erkänna att som den människa jag är, med brister som alla andra, så drabbas jag ibland av den arrogans som det medför när man tror att man vet något som man faktiskt inte alls vet; och det ursäktar jag mig för.

Gud är Gud. Gud är ingen människa, men Gud har mänskliga drag. Vi människor är Guds avbild. Gud har skapat oss som små miniatyrer av honom.
Du ska vara försiktig med att göra uttalanden i stil med att det inte är någon rim och reson i Guds agerande, för du har inte alla fakta. Det går inte att göra en rättvis bedömning förrän dess.
Gud agerar på bästa sätt, men från vårt perspektiv ser det inte alltid ut så.

Tänk dig följande: en general har en son. Sonen och hans familj befinner sig i en stuga på vad som snart ska bli ett slagfält mellan generalens armé och en fiendearmé.
Generalen älskar sin son och vill såklart honom det bästa, men han har andra faktorer som påverkar hans agerande. Sonen vet inte om att han befinner sig på ett slagfält och från hans perspektiv kan hans fars agerande ibland verka svårförståeligt, men icke desto mindre kan inte generalen handla utan hänsyn till andra faktorer.

Din frågeställning: "Om Gud är allsmäktig, varför kan han inte ..." är rätt meningslös. Varför kan inte Gud göra att vi både har en fri vilja och inte en fri vilja så att vi bara gör det som är gott av en fri vilja? Eller kan Gud skapa en sten som är tyngre än att han kan lyfta den själv. Felet ligger inte i sakers varande, utan i vårt tänkande och uttryckande.

Tack.
Frågan kvarstår, dock.

Ungefär, men inte riktigt. Gud har aldrig blivit till - alltså har han funnits sedan tidens början (dvs när han skapade den) och kommer att finna till tidens slut (dvs när han tar bort den). Gud lever inte i tiden och därför är det egentligen lite fel att säga att han alltid har funnits, om man avser hur länge Gud har funnits, så att säga.
Dessa begrepp är omöjliga att förstå och man kan bli snurrig av mindre.

Säkert, men jag är ändå inte övertygad. Om jag tar isär min klocka och kastar upp delarna i luften tillräckligt många gånger - kommer det då någonsin hända att delarna landar på rätt plats i rätt ordning och klockan börjar ticka igen?
Eller, om jag slår min hand mot ett bord - kommer det då någon gång bli så att alla atomer av en tillfällighet befann sig på annan plats just där, just då?

Oavsett om du har rätt eller inte så kan jag inte skaka av mig känslan av att det är ett lite fult knep att säga så.

Ja, men jag pratade om den roliga historien.

Fyra punkter:

1. Vår potential att göra gott är lika stor som vår potential att göra ont. Vi har frihet att älska och hata, att hela och skada.
   Om vi har möjligheten att göra så mycket ont som Hitler har vi även möjligheten att göra väldigt mycket gott.
   Flera personer genom historien har gjort just detta. Ta t.ex. Moder Teresa: Gud kallade henne att resa till Indien och hjälpa folket där och det var just vad hon gjorde. Trots motgångar strävade hon på och med Guds hjälp gjorde hon livet bättre för många människor.

2. Priset: i relationer är det oundvikligt att bli sårad. Det kan vara vänner som sviker eller olycklig kärlek. Ändå fortsätter vi att lära känna människor, vetandes att den relationen kan leda till något oerhört bra och samtidigt något oerhört dåligt.
   Om en människa inte kunde älska skulle hon inte behöva lida, men vad är ett liv utan kärlek?
   När Gud skapade världen var han i samma situation, fast på en aning högre nivå förstås. Det är svårt att tänka sig att han skulle ha avstått från att skapa en värld där kärlek var omöjlig därför att riskerna var för stora. Kärleken är den enda tänkbara orsaken bakom skapelsen.
   Gud ger oss inte frihet för frihetens skull - friheten är helt enkelt den enda vägen till kärlek.
   Det sägs att om man inte kan bli älskad vill man bli populär; om man inte kan bli populär vill man bli fruktad; om man inte kan bli fruktad vill man bli hatad (ungefär). Det är värre att bli ignorerad än hatad.

3. Förutom oss människor så satte även Gud mycket på spel när han skapade världen. Gud har fått lida mycket när hans älskade barn vänder sig ifrån honom. Trots att han älskar oss så vänder vi honom ryggen.
   Gud lider för att kunna älska. Tro inte att Gud sitter på sin tron och småflinar lite åt våra liv här på jorden. Nej, han älskar oss över allt annat och vill inget hellre än att ha en relation med oss.
   Gud gick så långt för att kunna återupprätta det band vi bröt när vi först tog avstånd från honom, att han dog på korset och tog straffet för våra skulder. Han gjorde det inte av tvång utan av kärlek. Kärleken är värd att dö för, även i Guds ögon.

4. Om det här korta livet är allt, så är det kanske inte värt priset, men om kristendomen är sann så är det här livet inte mer än en inledning på vårt liv i evigheten.
   Jesus död på korset gav oss möjligheten att välja att liv med honom i det här livet och i evigheten.

En del av det jag skriver har jag lånat från en bok som är oerhört bra.
Brev från en Skeptiker, av Gregory och Edward Boyd. Det är en brevkorrespondens mellan den troende sonen Gregory och den icke-troende pappan Edward.
I boken tar de upp väldigt många olika frågor och Gregory svarar alltid mycket bra.
I den här frågan måste jag citera boken, ska sammanfatta vad som står före mitt citat bara:

Efter mitt citat börjar han avsluta sitt brev och nämner att hela världen är fast i denna snöbollseffekt där vi är fast i det onda och vi kan inte bryta bojorna av egen kraft. Hat föder hat, men kärlek föder kärlek.
Därför är Jesu uppoffring så viktig! Han kan hjälpa oss ur vår snöboll, så att säga.

Även om det här inte besvarar din fråga riktigt, så är det nära. Jag ska fylla på lite av det:

Gud stoppar inte Satan av samma anledning som han inte stoppar människor hur som helst. Om Gud hela tiden skulle ingripa och utrota all ondska - skulle vi då verkligen ha friheten att göra den ondskan?
Gud har besegrat, men inte krossat Satan än. Varför han inte har gjort det orkar jag inte gå in på nu. Alldeles för sent nu.

Gud har inte en plan som i att det är så det kommer att bli, utan han har en plan såsom i en plan för det bästa sättet för oss att leva vårt liv. Vi kan välja att leva efter den planen eller välja att inte göra det.

----------------------------

Edit:

Just ja, kom på att jag skulle ge några boktips:

• Brev från en Skeptiker av Gregory och Edward Boyd, det var den boken jag citerade från. Mycket intressant. Brevkorrespondens om tro mellan son och pappa.
  ISBN 91-7195-757-X
  Borde finnas på något större Bibliotek, annars kostar den bara en knapp femtilapp (pocket på ca 200 s).

• Fallet Jesus av Lee Strobel. En journalists granskningen av Jesus.
  ISBN 91-7195-603-4.
  Finns på de flesta Bibliotek, annars finns den på CDON för 49 kronor (pocket på ca 200 s).
  Som jag skrev tidigare har jag inte läst den själv än, bara lite, men jag antar att den är bra - men jag kan ju förstås ha fel.

• Kristens omvägar av C.S. Lewis. En riktigt bra bok i samma stil som klassikern Kristens Resa. Kort från baksidan: "I allegorins form och med drag av vad vi idag kallar fantasy berättar "Kristens omvägar" om människans sökande efter mening och om de falska omvägar som lurar henne i hennes jakt efter inre tillfredsställelse". Läste den i somras. Riktigt bra. Lite mer abstrakt (förstås) än de andra. Borde väl finnas på något större bibliotek. Kostar ~185 på Bokus och Adlibris (kartonnage, dvs standard hårdpärm, ca 300 s).

Quote mig själv :
Om det är något religiösa är bra på, då är det att dra slutsatser som är nästintill omöjliga att motbevisa och som får det andra att fungera. Du borde fråga dig själv den frågan istället.

Du gav mig ett exempel på momangen.

De slutsatser jag drar i det sammanhanget drar jag efter Bibeln. Det är dock inget jag vet, men om Bibeln är sann - och det är den om Gud är sann - måste det vara på det viset. Jag finner ingen annan rimlig förklaring.

Vadå för många om? Vad vill du att jag sak säga då?

Min fråga kvarstår om vad som är orimligt.

Ty så älskade Gud världen, Ariath. Inte bara Israel. Jesus offrade sig för hela mänsklighetens skull och inte bara för judarna.

Jesu offer gav oss möjligheten. Vi fick möjligheten att ta emot förlåtelsen och tillbringa våra liv och evigheten med Gud.

Många människor har tagit emot förlåtelsen och många gör det fortfarande, men självklart finns det människor som inte gör det. Människorna som inte gör det är tyvärr fler än de som gör det. Det är inte för inte som det heter den smala vägen.

Syftet med offerdöden var inte att hela mänskligheten skulle ta emot Jesus som herre i sitt liv, utan att hela mänskligheten skulle få möjligheten att göra det.

Om Gud fanns innan tiden och blev aldrig till så har han funnits för evigt.
För som du säger ; han har alltid funnits (enligt Bibeln då).

Chansen finns, den är oerhört minimal, men chansen finns alltid om du spänner det över en oändlig tid.

Det kan vi inte veta, men risken finns alltid att det kan avvika någon gång under en evighet.

Nu kanske jag är helt fel, men det där är väl simpel sannolikhetslära?

Hur är det med personer som har gjort ofantligt mycket gott som inte är kristna(Ghandi t.ex)?
Jag tror knappast att han fick särskilt mycket hjälp av Gud då han inte var kristen.
Hur man är som personer brukar också f.ö defineras av hur ens barndom har varit, barn som blir slagna brukar oftast bli som sina föräldrar och så.

Ett liv utan kärlek skulle väl vara ganska monotomt, men om man aldrig har vetat hur det är att älska så är det oftast inget som bekymrar en, för man vet inte vad det är för känslor som det handlar om.

Och såvitt jag vet kom inte våran "frihet" förens adam och eva åt äpplet, och vi vet ju hur det gick.
Det enda vi visste under våran tid i paradiset var kärlek, men så fort vi fick riktiga valmöjligheter (äpplet) så blev vi utsparkade, nästan som om det skulle vara ett misstag (eller att Gud ville att vi skulle göra denna blunder, ganska dumt att skapa nyfikna människor och sen ge dom massa förbud, tycker du inte?).

Hurvida man vill bli älskad / uppmärksammad / hatad / fruktad har mycket att göra med ens uppfostran.

Hur kan Gud sätta så mycket i spel när han är fullt kapabel att ändra och ställa (han är ju trots allt allsmäktig), det han gör är perfekt, för annars är han inte allsmäktig, eller hur?
Är det verkligen att älska någon genom att bestraffa någon med döden? (tänker primärt på gamla testamentet nu), är det verkligen att älska någon genom att bestraffa dom som inte älskar tillbaks, med ett evigt straff?

Jag blir faktiskt väldigt förvirrad över den heliga treenigheten, och även bibeln, då den säger att Jesus är Gud, hans egna far.
Varför behöver Gud döda sig själv för att visa att han älskar oss?
Varför offra sig själv för sina egna varelser, när han helt enkelt kan förlåta oss utan någon motkärlek tillbaka?

Det låter som att Gud har oerhörda problem med sin egna självkänsla, och ett starkt behov av att straffa individer som inte ger han någon uppmärksamhet, när jag väl tänker på det så passar ditt citat in ;

Det sägs att om man inte kan bli älskad vill man bli populär; om man inte kan bli populär vill man bli fruktad; om man inte kan bli fruktad vill man bli hatad (ungefär). Det är värre att bli ignorerad än hatad.

Ska man bli kristen för att det KAN vara så att kristendomen stämmer?
Jag har alltid undrat, vad hände med dom som dog/blev dödade av Gud före Jesus?

Jag tycker det verkar vara väldigt märkligt, då Gregory verkar utgå från att man kan välja om man ska älska eller hata någon, det är kemiskt betingat om man blir kär i någon eller inte, inte ett val som man gör, t.ex "hmm, hon vill jag bli kär i!"

Och människan är fullt kapabel att kunna bryta kedjorna som har med "hat föder hat, kärlek föder kärlek", hur tror du annars vi är kapabla att t.ex förlåta varandra för hemska brott?

Eller hur folk fortfarande kan vara glada i afrika, även fast deras situation är nästintill hopplös?

Gud verkar ju gilla att hjälpa människor med att göra gott (moder teresa som du säger, och han skulle tydligen ha hjälpt judarna med att vinna oktoberkriget i israel), vad är det då som hindrar honom från att stoppa oss när vi gör ont?

Angående böckerna ska jag definitivt kolla in dom snarast möjligast, och en eloge för att du tar dig tid att diskutera, även fast du står i motvind!

+1.

Vad händer egentligen med barn som dör innan de blir döpta?