Vad är erat drömyrke?

Förmodligen är det mer fördelaktigt att låta skogen brinna ner och ta försäkringspengarna. Det är nog inte så mycket vi kan göra åt skogsbränder ändå med våra skrala resurser.

Vi har väl rätt bra med resurser för skogsbränder?
Vi har egna brandflygplan, minst 10 helikoptrar i drift under skogsbrandsäsongen (vilket inkluderar en stor mängd personal, dygnet runt) och hemvärnsförband på lokal nivå som kan vara på plats på bara några timmar. Utöver den vanliga räddningstjänsten, dessutom.
De avtal som var fullständigt kassa under 10-talets skogsbränder är åtgärdade och samordningen idag är milsvida bättre.

Vi kan till och med använda JAS 39 Gripen för brandbombning.

Sumprunkare.

För det är sjukt ineffektivt. Man ser ju inte så långt.. Vi har brandflyg istället som patrullerar och det har vi haft i många många år.

Tror de varit borta ett bra tag. Såg en dokumentär om det där och det finns tydligen bara en handfull "frivilliga/pensionärer" kvar i det yrket.

Va bra. Jag trodde vi fortfarande var tvungna att förlita oss på andra länders välvilja.

Paleontolog. Gräva och forska på fossiler verkar riktigt intressant men finns tyvärr knappt sådana jobb.

Vet inte om jag skrivit i tråden eller inte, minnet far iväg nu på ålderns höst (30+)...

Men när jag var liten (början av tonåren) drömde jag om att bli sportjournalist. Sedan övergick det till att bli författare. Tekniskt sett "är" jag manusförfattare (dvs sålt ett manus en gång), men ja... Numera vet jag inte riktigt. Någonting med skrivande i alla fall. Jobbat som kock större delen av vuxenlivet och håller just nu på att skola om mig - pluggar kommunikation och medieproduktion. Gjort lite reklamfilmer och dokumentärer, och velar lite över vad det faktiskt ska bli av det hela sen. PR? Journalism? Reklambyrå? Någon form av kommunikation är ju en lågoddsare i alla fall, med fokus på nöje. Be it spel, sport eller film.

Jobba hemifrån

Ne men har haft dröm om att skriva bok sedan jag upptäckte böckernas värld i tonåren. Inte nödvändigtvis att ha författare som jobb men att få någonting publicerat åtminstone. Har mycket fantasi och behöver få utlopp för det på olika sätt och att skriva har varit ett sätt för mig att få utlopp för mina fantasier.

Kört igenom det två ggr.

Hade velat jobba med att bygga datorer. Åtminstone några år så får man se om man blir less eller inte.

Grävande journalist.
Nån slags utredningsjobb tex på försäkringsbolag.
Skriva serietidningar.
Demonregisör.
Radiopratare i usa på 70-talet.

Spelrecenserare, utan recensionsdelen.

Någon gång på tidigt 90-tal när jag var en liten påg någonstans ute i den skånska landsbygden.
Då fanns det en dröm om att jobba på Nintendo. Gärna direkt för Nintendos högsta chef.
Mannen som gjorde alla spelen och skickade brev till mig i form av Nintendo magasinet.
Min största idol. Vi hade tom samma förnamn. Bara wow.
Några gånger om året körde vi norrut för att hälsa på släktingar. Jag sov i bilen, men det fanns ett krav på mina föräldrar.
När vi passerade Nintendos högkvarter, drömfabriken, och Mario statyn så var de tvungna att väcka mig så jag inte missade det.

Under åren har jag lärt mig några viktiga saker angående denna dröm.
Tydligen finns det ett land som heter Japan och där ligger Nintendo HQ och inte i Kungsbacka.
Det var tydligen inte heller Tobias Bjarneby som gjorde alla spelen och var Nintendos högsta chef.

Faktum är att under risk-säsonger är det ofta lokala flyg-klubbar som får bidrag för att cirkulera. Eller iaf där vi har skog.

Nästan alla försäkringsbolag har efter gudrun tagit med parametrar om "ovanliga" fenomen. T.ex. ovanligt varma somrar som gör en ovanlig torka. Ovanliga vattenmängder, ovanliga stormar...
Vart gränserna går för "ovanligt" går är oklart. Märker när det händer.

Låt oss säga att vi som har kvar våra gamla försäkringar inte pillar på dom

Arkeolog.

Faktum är att allt större procent av all brandupptäckt sker medels satellit.

Det är kul på pappret, men verkligheten är inte så rolig.

Nä, jag vet hur det ser ut egentligen för de flesta, mer markprover än Indiana Jones. Men det är den barnsliga visionen om arkeologi jag tänker mig.

Markprover och kartering är rätt kul. Man blir lite dum i huvudet efter att ha gått och lyssnat på pipet i metalldetektorn en hel dag, bara.

Men anställningsformerna, utgrävningstiderna och arga markägare som flåsar en i nacken är det värre med.

Hehe, ja, jag känner igen mig. Min hustru är miljöingenjör och var konsult i många år. Liknande beskrivning!

Låter klokt.

Har nått minne från slutet av mellanstadiet, nån gång i mitten på 90-talet, då var det en "nyhet" att Pamela Anderson hade en anställd person som rättade till hennes bröst inför fotograferingar. Under ett par veckor där var det alla killar i klassens drömyrke.

Krigsjournalist.

Det är klart det är en kick att hitta något liknande.
Förutom för den som betalar utgrävningen då det kostar mycket pengar att konservera framför allt stora metallfynd.