Idag hände det igen. Det som ofta sker när jag, som skribent mellan recensionsuppdrag, står handfallen och håglös utan något att ta mig för. Sitter vid datorn, muspekaren söker sig vant upp mot knappen i Steam-klientens interface som för mig till den lika välsignade som förbannade butikssidan.

Än en gång hade jag inlett jakten utan att jag reflekterat över det. Jakten på ett snabbt fynd eller prispressat spel som ser någorlunda intressant ut.

Du kanske stött på begreppet "backlogg"?

Skulle det inte finnas något tydligt fynd som saluförs på landningssidan går ofta sökandet vidare bland de olika kategorierna där jag hetsigt letar vidare. Det kan ju vara så att jag ramlar över en spännande titel jag inte visste fanns eller hittar en gammal goding jag vill ta mig an igen. Att den omtalade backloggen är sprängfylld sedan tidigare är något som än en gång faller bort ur mitt medvetande.

"Jag kan inte motstå frestelsen"

Rent logiskt är jag medveten om att det inte kommer finnas tid för alla spel som klickas hem, men jag kan inte motstå frestelsen och känslan av att få köpa ett nytt spel. Det känns helt enkelt bra i själen av att trycka på köp och veta om att det sedan kommer att vänta på mig i biblioteket. “Det där, det kommer bli kul att ta sig an!” tänker jag samtidigt som mitt bättre vetande, undanskuffat långt bak i lillhjärnan, försöker påpeka att det mest troligt aldrig kommer att hända..

Jag vet också att det kostar onödigt mycket pengar och visst tar det emot att se hur högen med icke avklarade spel fortsätter växa. Men utan detta beteende hade jag gått miste om flera fina spelupplevelser och trevliga omspelningar: Det oerhört underhållande En Garde! från Fireplace Games hade nog gått mig förbi om jag inte letat tillräckligt noga och Metal Gear Rising: Revengence var ett kärt återseende som höll otroligt bra elva år efter release.

Utan maniskt butiksletande kunde man gått miste om såna här trevligheter.

Letandet och reorna kan också leda till att hela kompisgänget köper hem samma spel. Även om det inte blev många timmar i Sons of the Forest minns jag med värme hur sju stycken av oss levde rövare och ställde till det för skogens annars rätt skräckinjagande invånare. Vi byggde så höga torn vi kunde, rev varandras hyddor och under nätterna var det vi som tände facklor och jagade kannibalerna istället för tvärtom.

Där jag förr hängde över kanten på Rusta, Game eller Gamestops rea-bingar klickar jag mig nu frenetiskt runt på Gabe Newells digitala marknadsplats. Ständigt på jakt efter fynd, spel jag inte visste fanns eller titlar som glömts bort.

Så jag kommer fortsätta leta, för upplevelsernas skull.