Nyckelord: krönika

Joakim Kilman om att växa från tonåring till gubbe – och tillbaka igen – med Diablo.

Fredrik drömmer om nästa Nintendo-konsol.

Mike Stranéus listar nostalgitrippar som förtjänar en plats i nutiden.

I en stormig värld finns spelen från förr alltid där som en trygg hamn.

Och vi pratar kass pc-prestanda, brusten brittisk Xbox-kärlek och mycket mer. Start klockan 14 – vi ses då!

Vi begär inte mer än att vi får vad vi betalat för.

Dödsbesked är ganska vanliga. Ganska ofta fastnar de i halsen.

Fredsmäklaren som ingen såg komma.

Fredrik om ett E3 som dött men som kanske lever vidare för alltid.

Mike om minnena från jobbet i en spelbutik i en tid när internet var årets julklapp.

Vi har så oerhört svårt att lära oss av spelhistorien.

När Starfield släpps har vi väntat i nästan 2 000 dagar. Orimligt, tycker Fredrik.

Även mästerliga Red Dead 2 hade behövt vara tightare, tycker Tomas Helenius.

Fredrik Eriksson om att släppa prestigen och välja rätt svårighetsgrad för rätt spel.

Fredrik Eriksson om att våga välja spelglädjen när vi får chansen att göra det.

Joakim Kilman om Greta som inte längre finns därute, men finns kvar inom honom.

Vi har sett det tusen gånger i TV-serier, filmer och i spel - en ensam hjälte drar från stad till stad, slott till slott eller från saloon till saloon och läxar upp fulingar med hårda metoder, men var kommer den här “hjälten” från ursprungligen och vad utmärker honom eller henne från andra? Vår krönikör letar i de historiska valven för att bli lite klokare.

Om ett par månader har Disneys Star Wars: The Last Jedi premiär, och av titeln att gissa är vi antingen i början, eller i slutet på en lång resa. Vår krönikör filosoferar över hur nära fiktionen ibland ligger till verkligheten och hur George Lucas jediriddare i spel och film kan få oss att uppskatta tillvaron på ett annat sätt.

Det är lätt att man som konsument klagar på utbudet som finns i populärkulturen. Man tycker sig se kopior av kopior, men var ska man vända sig för inspiration om inte från det egna ledet? Vår krönikör undrar hur det skulle se ut om spelmakarna hämtade inspiration från berömda författarskap istället för från varandra.

Att vara vid god hälsa betyder allt för den normala livsföringen, och att syssla med de saker som ger en mest glädje i livet är ett fint recept på lycka. Vår krönikör funderar över spelandets helande krafter.

Nämn spel som Limbo, Oscura och Monochroma, och munnen vattnas på den äventyrslystne som älskar sidrullande spel. Fascinationen för silhuetter och skuggvärldar är dock ingen nymodighet utan har anor från grottmålningar, funderar krönikör Walter S.A. Iego.

Klockan är runt 04.03 på morgonen. Min lille grabb på sex månader har gett mig en rak höger i sömnen ännu en gång, och jag gnuggar näsan i yrvaket tillstånd samtidigt som talgoxarna börjar sin serenad för solen utanför sovrummet:

“Var hälsad Aton, du solgud från Heliopolis …”