Spider-Man: Web of Shadows

Av alla de superhjältar som ingår i serietidningsförlaget Marvels persongalleri sticker allas vår vänlige kvartersspindelman Peter Parker ut från mängden. Hans spandexklädda alter-ego Spider-Man har i mångt och mycket blivit synonymt med Marvel. Att spelutvecklarna står på kö för rätten till den röd-blå dräkten, de kvicka skämten och New Yorks skyline är således knappast förvånande med konsumenter som troget tycks öppna sina plånböcker så snart Spider-Man förs på tal. Tyvärr tycks Marvel nästan reservationslöst låna ut sitt varumärke. Kvalitén har genomgående varit diskutabel, vilket gjort att förväntningarna inför nya titlar med viss rätt varit så låg att de avfärdats som massproducerat skräp långt innan de packats upp på butikshyllorna.

Ämnat för fyndkorgen

- Ambitionsnivå dikterad av hårdvarumässigt svagare format

När #Activision i dagarna släpper TPS-titeln #Spider-Man: Web of Shadows är det femte gången man överlåtit utvecklingsansvaret till amerikanska #Treyarch. Den luttrade läsaren vet att företaget tidigare satt ambitionsnivån så lågt att föregående titlar mer eller mindre varit direktkvalificerade till lågprisvaruhusens fyndkorgar. Web of Shadows är inget undantag. En förklaring är av teknisk natur. Spelet är i likhet med Treyarchs tidigare titlar ingen Xbox 360-exklusiv historia. Att Activision valt att släppa det till en rad andra format är i de här sammanhangen lika med kompromisser. På ett marknadssegment där trovärdighet i viss mån är proportionerligt mot antalet polygoner är utgångspunkten inget annat än en örfil mot spelaren. Med titlar som #Gears of War 2 och #Saints Row II i färskt minne känns Web of Shadows som ett trött spel ett halvt decennium efter sin tid. Minst.

Bakom en förvirrande och lövtunn bakgrundshistoria (New York är belägrat av utomjordiska parasiter som ställer till allmän oreda bland skyskraporna) döljer sig en ansats till öppen och fri spelvärld. I likhet med de tongivande titlarna i Grand Theft Auto-serien är det tänkt att spelaren skall kunna röra sig fritt över Manhattan för att skydda medborgarna mot allehanda kriminella element. Verkligheten erbjuder dock allt annat än den tecknade förlagans variation. De slumpmässigt utspridda händelserna blir snabbt monotona och tjatiga. Den ändlösa raden av möten med totalt anonyma skurkar bryts av enstaka räddningsaktioner där skadade stadsbor skall transporteras till närmaste akutmottagning.

I sina bästa stunder bjuder Web of Shadows ändå på viss underhållning. Treyarch har lagt ned krut på såväl animationer som fysikeffekter. Tillsammans med ett väldesignat kontrollsystem är det stundtals magkittlande att svinga sig fram över spelvärldens lågupplösta texturer. Spider-Mans nät fäster automatiskt och på ett så förlåtande sätt att det är tydligt att man medvetet valt att hålla tempot uppe. Tankesättet ligger väl i linje med ett avskalat stridssystem som också kännetecknas av snabbhet utan att för den sakens skull göra avkall på precisionen.

Faktum är att handkontrollen ger goda förutsättningar för att ta sig an ett halvdussin fiender åt gången. Med en knapptryckning låser du kameravinkeln mot en fiende och med två ytterligare knappar levererar du slag och sparkar enligt löpandebandsprincipen. Undan för undan låser spelet därtill på japanskt manér upp olika kombinationsattacker. En bit in i spelet är varje strid ett smörgåsbord av attackmöjligheter; att skicka iväg en buse i luften för att en halv sekund senare fånga in samme person med en nätlina för att bjuda på ytterligare ett par knytnävsmackor är tillfredsställande – speciellt när det sker i fritt fall 150 meter ovanför New Yorks asfalt.

Skamlöst utnyttjad licens

- Oengagerad programmeringsinsats

Om Activision hade dragit åt tumskruvarna hade Web of Shadows kunnat vara den Spider-Man-titel många med rätta väntar på. Med Treyarch vid ritbordet är licensen dock lika förbannad som Peter Parkers eget liv stundtals tycks vara. Som trogen Spider-Man-läsare sedan drygt 15 år känner jag inte igen min takkrypande hjälte, men som ärrad recensent kan jag ändå lukta mig till oengagerade programmeringsinsatser på flera mils håll. Spider-Man: Web of Shadows är, sitt väldesignade stridssystem till trots, ännu ett i raden av fränt osande digitala as producerat med snabb profit i åtanke.

En snabb titt på nätets olika prisbarometrar avslöjar att svensk handel som lägst vill ha en femhundralapp för spelet. Priset är givetvis grovt oskäligt, men ironiskt nog torde det göra valet att fortsatt avstå nätskjutandet ännu enklare – i synnerhet när man väljer att lansera det under en riktigt stark spelhöst. Förhoppningsvis når budskapet beslutsfattarna på Activision innan Treyarch får förtroendet att för sjätte gången dra min barndomshjälte i smutsen.