Det mörker som borde ha omslutit oss går istället Creative Assembly vilse i. Trots detta är Alien-uppföljaren en fantastisk rymdthriller, men bara ibland.

"Det här är Ripley, den sista överlevaren från Nostromo. Klart slut."

Orden från Ellen Ripley hänger sig kvar när hennes dotter faller handlöst genom rymden, in i stationen Sevastopol. Hon har kommit dit för att få reda på sanningen om sin mors försvinnande för femton år sedan. I teorin, alltså. I praktiken ska Amanda istället genomlida sin egen svarta rymdodyssé.

Alien: Isolation bär ett tungt ok av förväntningar, krav och tvivel. Du följer inte upp en av tidernas största science fiction-klassiker obehindrat. Särskilt inte då såren efter Colonial Marines ännu inte läkt. Det finns ytterligare några ord som hängt i mitt medvetande ett tag. Den här gången är de mina: Isolation kan bli hur bra som helst, men det kan också gå precis hur illa som helst.

Rörelsesensorn. Du kommer att både älska och hata den.

#Creative Assembly trampar ofta snett med sina ambitioner – men lyckligtvis träffar de däremellan väldigt rätt. Alien: Isolation är bra och dåligt, fantastiskt och splittrat. Du gör rätt i att kalla det ojämnt.

Men vi kan aldrig ifrågasätta teamets kärlek till 1979. Hela rymdstationen fullkomligen dryper av Alien-memorabilia: tjocka skärmar med illgröna bakgrunder och klumpigt typsnitt. Stora lysrör och en liten modellpippi vars näbb pendlar upp och ner. En tidning nerkörd i en hals. Vitt "blod" och en vit prick på min sensor. Referenserna duggar tätt. På resan till Sevestopol vaknar Ripley den yngre upp ur sin hypersömn i vita underkläder. Hon stapplar ur sin kapsel och börjar vandra omkring i en Nostromo-kopia.

Död rymd, på flera sätt

Mycket knatande blir det. I sig är det inget negativt, en del av filmens storhet ligger i det makliga men ändå ödesmättade tempot. Isolation drar det till sin spets men nöjer sig med idel upprepningar. När jag medelst blåslampa öppnat min tionde dörr, hört något i lufttrumman för tjugonde gången och Amanda duckat för den femtielfte androiden blir uttrycket "död rymd" laddat med något helt annat.

Om du ser det här är du redan död.

Då dör jag – och spelet går från långtrist till briljant. Det första tunga mötet med xenomorphen kommer i mitt fall efter fyra timmar (!). Fast okej, innan dess lyckades hon fånga mig i samma sekund som jag skulle stänga dörren till en skyttel. Då gav jag upp ett gällt skrik, det erkänner jag. Men det är i de olidligt långa sjukhuskorridorerna som jakten börjar på allvar.

När djävulen slår ner genom taket flyr jag in i ett alltför litet skåp. Men jag hör fortfarande stegen och det blodisande väsandet. Går jag ut nu är det slut, därom råder inga tvivel. Så jag väntar. Sekunderna är timmar. Hon kommer närmare. Min rörelsedetektor piper frenetiskt så jag lägger den åt sidan. Nu ser jag henne. Jag vänder bort huvudet och håller andan. Jag hoppas. Skärmen börjar blinka rött när syret är på väg att ta slut. Då ger besten upp ett öronbedövande skri och rusar med tunga steg bort och iväg. Jag överlevde. Det var mitt fjärde försök.

Föregående Nästa
Spelar detta nu, tycker det är klockrent. Men man vänjer sig lite precis som recensenten skriver. Älskar det dock! Mysigt äckligt som Alfons Åberg hade sagt. 05/05 Jobbar som spelkritiker (NWT, PCG och även precis börjat skriva lite här på FZ) så jag hade en recensionskod rätt tidigt. 13/10 Äntligen ett spel som gör Alien rättvisa! Som jag har längtat. Enda tidigare bra spelet som lyckats med stämmingen, miljöerna och skräcken är Alien vs Predator 1999. Här myser man verkligen av nostalgi, igenkänningsfaktor och skräck. Som grädde på moset... 11/10 Tycker spelet var grymt! Ser stor potential i en sequel faktiskt. 10/10 Bland det absolut bästa jag någonsin spelat. Toppen bra! 10/10 Jag älskar det, helhjärtat. 09/10 SKIT BRA spel! Köp! 07/10 Mitt största LOL-moment var när Randy Pandy slog sig för bröstet och skrek ut att "This is how big the gaming industry is right now!" och sedan failade bort hela skiten. Det blev så fel med Colonial marines på så många plan att det är skrattretande. Tyv... 06/10 Ja: "Alien: Isolation is quite easily the best Alien game ever made too." Fast: Nej, 93/100 http://www.pcgamer.com/alien-isolation-review/ Men, FZ kan ju också ha fel. En recencion är inget objektivt mått, utan en personlig bedömning utifrån en personli... 05/10 Recensionen speglade ungefär vad jag trodde det skulle bli. Glad att jag inte bokade, trots att jag är ett stort fan av Alien och Aliens. Kommer säkert spela men jag vet inte när. 04/10
Skicka en rättelse