Recension – Peter Jackson's King Kong

Filmbaserade spel är skräp, framkrystade under tidspress och med pengahunger som primär kreativ kraft. En titt i historiens backspegel visar att denna kraftigt förenklande fördom plågsamt ofta är synonym med sanningen. Mot den bakgrunden är The Chronicles of Riddick, ett årsgammalt actionlir från svenska Starbreeze, ett snudd på mästerligt undantag från en sorglig regel som hade varit mindre påfallande om filmspelmakarna ägnade bara lite mer kvalitetstänkande åt sina verk.

Bland tjugohundratalets mest framgångsrika filmer hamnar Peter Jacksons Sagan om ringen-trilogi högt upp på listorna, både vad gäller kritikernas omdöme och publiktillströmningen. Den skäggiga nyazeeländaren med ett förflutet i splattergenren vet alltså något om det där med kvalitet och storslagenhet. Fördomarna till trots kunde man därför hålla tillbaka ryggmärgsreflexen att sucka djupt när det meddelades att det skulle göras spel på hans filmatisering av skräckklassikern King Kong. Att sedan Jackson själv sägs ha insisterat på att få med Michel Ancel (Beyond Good & Evil, Rayman, Prince of Persia) i produktionen, skapar underlag för ett filmlir som faktiskt kan vara värt att kika närmare på.

Historien går ut på att filmregissören Carl Denham i ett panikartat försök att rädda sin knackiga karriär skramlar ihop ett gäng människor och per båt beger sig till Skull Island. En dramatisk landstigning på den mytomspunna och outforskade ön följs av minst lika dramatiska möten med dess invånare: primitiva människor, förvuxna djurarter och dinosaurier. Denham har sällskap av pjäsförfattaren Jack Driscoll (spelas av dig i förstapersonsperspektiv), den fagra skådespelaren Ann Darrow och ett par saltstänkta gossar från skeppets besättning. Er målsättning att spela in film övergår kvickt till en kamp för att klara livhanken. En bit in i handlingen stöter ni förstås på King Kong själv, varefter flera kontrollväxlingar sker; du är mestadels Jack, men ibland får du styra jätteapan från tredjepersonsvy.

Att ge spel en filmisk känsla är inte det enklaste, men King Kong klarar det kruxet med bravur. Användargränssnittet är helt rent; alla former av ikoner lyser med sin frånvaro, du får klara dig med syn och hörsel. Visserligen finns möjligheten att få upp en vapenikon och ett sikte, men rekommendationen är att köra utan dem, så att inte den fina filmkänslan förtas. Dessutom behövs de inte; vid omladdning talar Jack om hur mycket ammunition han har kvar och siktandet fungerar faktiskt bra utan visuell guidning. Hälsomätare behövs inte heller eftersom skador läks inom tiotalet sekunder och under tiden blir synfältet rött och suddigt. Måhända orealistiskt, men å andra sidan är varken dinosaurier eller jätteapor särskilt vanliga. Därtill fungerar systemet mycket bra.

Vid sidan av det finfina gränssnittet bidrar atmosfäriska och synnerligen storslagna miljöer till känslan av att befinna sig i ett vildvuxet filmäventyr. Dessvärre är grafiken en ojämn historia, som uppvisar skarpa kontraster mellan detaljerade spelar-/djurmodeller och miljöer som bitvis har mer gemensamt med fem år gamla konsoler än nutida datorer. Att spelet släpps på ett stort antal plattformar bidrar säkerligen, det är hursomehelst synd att inte mer krut lagts på ett jämnare helhetsintryck. Ljudmässigt är det jämnare, med bra röstinsatser av skådisarna, stämningsladdade musikstycken i rätt ögonblick och trovärdig dialog, men lätena från vissa mindre ödlor är i tunnaste laget. En någorlunda modern fysikmotor hade verkligen inte varit i vägen. Jacks oförmåga att hoppa och återkommande fysikmissar i grafiken (åror ror i luften, objekt försvinner in i varandra) tvingar fram känslan av något kvarglömt från det sena 90-talet.

Det splittrade intrycket från grafiken gör sig gällande också vad gäller kontrollerna. Styrningen av Jack fungerar väl, trots att den är simpel och annorlunda. Han är som sagt oförmögen att hoppa, vilket gör vissa situationer löjliga; att inte kunna ta sig igenom lite sjögräs eller klättra över halvmeterhöga stockar är patetiskt dåligt och ursäktas bara med nöd och näppe av handlingens lodräta upplägg. Bättre upp med Jacks övriga kontroller, där man för ovanlighetens skull inte ständigt bär vapen i hand. Skjutvapen halas upp på kommando (tryck mellanslag, sikta med höger musknapp), men även saker i naturen kan användas för att ta fiender av daga, exempelvis spjut, benpipor och träbitar.

Att kontrollera King Kong är en dystrare historia. Han ses som sagt från tredjepersonsvy och kameravinklarna växlar ofta, ungefär som i film. Det må vara snyggt, men att styra vår behårade vän framåt med någon större grad av precision låter sig inte göras. Visserligen handlar det oftast om att springa och klättra i relativt rak linje, men vissa strider blir inte mycket mer än slumpartat manglande av mus och tangentbord. Rak linje ja, både Jacks och Kongs uppdrag är synnerligen linjära. Gorillans göranden bjuder ingen större variation, medan Jack och filmteamet ställs inför problemlösning som att hitta eld att bränna upp hindrande buskage med. Elden fraktas genom att tända eld på de spjut som finns lite överallt, vilket även förstärker deras skadeeffekt.

Peter Jacksons inflytande på spelversionen av King Kong märks tydligt, inbillar jag mig. Stämningsmässigt snuddar spelet vid full pott och det är nära att jag förhandsbokar en biljett inför biopremiären i mitten av december. Dessvärre saknas en hel del på andra områden, inte minst bättre kontroller för huvudkaraktären. Multiplattformsarvet lämnar också bestående men, även om bitvis trist grafik är något man kan leva med. Filmkänslan är påtaglig redan från början och förstärks av att du kan köra bredbildsformat (svarta remsor uppe och nere på skärmen), applicera ett filter som förvandlar utseendet till något som påminner om tiden när den ursprungliga filmen hade premiär, med mer.

Som filmspel betraktat är King Kong en milstolpe, sett till hur utvecklarna implementerar ett medium i ett annat. Spelmässigt är det en medelmåtta som höjs ett par snäpp av skickligt hantverk på andra områden. Ett intressant men umbärligt tidsfördriv i väntan på filmen, spänning och intensitet skrämmer upp betyget till en tveksam trea.