Recension – Age of Empires III

Det skall sägas på en gång. Trots ett helt nytt utseende är Age of Empires III spelmässigt snarlikt seriens två föregångare - på gott och ont. Den resurshantering och de strider som utmärker merparten av spel i den så kallade RTS-genren ("realtidsstrategi") syns även i Age of Empires III. Är man bekant med konkurrerande titlar som Red Alert, Warhammer 40,000: Dawn of War eller 1944: Battle of the Bulge vet man precis vad som är att vänta - med hjälp av olika typer av kapital handlar man militära resurser för att kunna ta sig an datorstyrda arméer. I bjärt kontrast till andra titlar - men i likhet med sina storebröder - introducerar Age of Empires III nya enheter, vapenslag och utrustning i takt med att tiden går.

Spelet förlägger inledningsvis tiden till Nordamerikas nybyggarålder, med 1500-talets Malta som avstamp. Som den skotske härfören Morgan Black skall såväl trupper från Spanien och allehanda pirater i Kubas och Floridas farvatten hållas i schack. När handlingen väl flyttat över Atlanten stannar den där under tre separata tidsepoker fram till 1800-talet. Dessa kretsar alla runt familjen Black, dess fiender och den i spelet mytomspunna Lake of the Moon.

Precis som i Codename: Panzers knyts handlingen ihop av filmklipp inspelade med spelets egen grafikmotor, vilka visas mellan de olika (och helt fristående) uppdragen som utgör Age of Empire III:s kampanjläge. Den som hoppats på någon form av nytänkande torde dock snabbt bli besviken - den historia som Ensemble berättar är välskriven, men egentligen helt ovidkommande i spelteknisk mening. Varje enskilt uppdrag är förvisso konstruerat med den bakomliggande storyn som utgångspunkt, men momenten tenderar ändå att upprepa sig - högkvarter, garnisoner, väderkvarnar och hamnar skall byggas, bonusföremål upptäckas och fiender nedgöras. Age of Empires III kan knappast beskyllas vara varierande - men det har å andra sidan inte aldrig utmärkt RTS-genren.

Välpolerat yttre

Age of Empire III:s styrka syns istället på andra håll - inte minst i dess grafik. Den 3D-motor som ritar upp spelvärlden är ett synnerligen kompetent litet nummer. Age of Empires III erbjuder en detaljrikedom som jag inte sett i någon annan strategititel. Lummig grönska, vajande palmer, reflekterande vattenytor, hundratals olika animerade modeller och ett generöst användande av partikeleffekter (vilka visar allt från vattenfall till rök och explosioner) skapar en värld som känns levande. Allt visuellt godis kommer dock inte utan ett pris. Den dator FZ testat Age of Empires III på (se recensionens slut) har ett år på nacken och får uppenbara problem när allt för mycket händer på en och samma gång. Större sammandrabbningar leder ofrånkomligt till en märkbart hackig skärmuppdatering. Den kortsiktiga lösningen - att höja hastigheten genom att välja bort viss detaljrikedom - fungerar visseligen skapligt, men då tappar man samtidigt lite av tjusningen. Det behöver med andra ord knappt sägas att spelet gör sig allra bäst på en snabb dator av nyare snitt.

Efter att man har anfört sina arméer ett tag står det klart att Ensemble inte bara lyckats förpacka algoritmer och annan matematik i en snygg förpackning. Age of Empires III är måhända inte det spel du testar ditt nya THX-system med, men som en strategititel erbjuder det ändå ett ljud som ligger över snittet. Röstskådespelarinsatserna imponerar - spanska, franska, tyska och ryska accenter blandade med ljudet från musköter, kanoner och sablar fångar tidsepokerna väl. Att dessutom höra Morgan Blacks luttrade skotska kommentera stridsutvecklingen är inget annat än en lingvistisk fröjd!

Beprövat koncept med få nyheter

Den typiska spelomgången börjar med att en koloni skall anläggas. Med hjälp av en särskild och mobil enhet väljer man ett lämpligt område där man vill placera sitt högkvarter. Detta placeras med fördel i närheten av de resurser (mat, trä och mynt) man samlar in. Från högkvarteret skickar man ut kolonister för att hitta och exploatera de naturresurser man stöter på. I takt med att kapitalet börjar trilla in kan man expandera kolonin med nya byggnader och anförskaffa militär eldkraft. Att vara rustad till tänderna behövs - förr eller senare kommer datorn att skicka iväg en första anfallsvåg med fientligt infanteri, artilleri och - i förekommande fall - båtar. Allt från spelsätt till gränssnitt (sättet mus och tangentbord används) känns igen. Ibland har jag frågat mig själv om det verkligen är Age of Empires III jag spelat - eller en skickligt förtäckt version av Starcraft.

Även om kampanjlägets respektive uppdrag i sig själva spelas helt fristående av varandra går det att skönja en röd tråd genom spelet. I olika situationer delar Age of Empires III ut erfarenhetspoäng - som när man besegrar fiender, bygger ut den egna kolonin och utför särskilda delmål. Efter att man slutfört ett uppdrag får man - med sina poäng som utgångspunkt - välja särskilda bonuskort. Dessa används i kommande uppdrag och erbjuder då förstärkningar (allt från ytterligare trupper till lådor med mat och mynt) från kolonins så kallade "hemstad".

Ett annat roligt - och också orginellt - inslag är spelets marknadsplatser. De tre olika resurserna kan både säljas och köpas för olika kurser, vilka påverkas av efterfrågan. Har du gott om mat och väljer att sälja mot mynt kommer inköpspriset att falla på samma sätt som trä blir dyrare ju mer du köper. Eftersom man i olika situationer kan ha mer eller mindre ont om en viss resurs kan man alltså kohandla på börsen - även om det i slutändan oftast kan bli en dyr affär.

Slagfält på nätet - en seg historia

Att Ensemble lånat spelidéer från genren i stort syns även i dess flerspelarläge. Likheterna med konkurrenten Blizzards spel är skamlöst uppenbara. En omgång över Internet eller ett lokalt nätverk börjar med ett besök i en virtuell "lobby" - ett chatrum som man hittar andra kombattanter i. Listan över tillgängliga spel visar hur många spelare som är inloggade (upp till åtta samtidigt) och vad spelservern heter - men inte dess pingtid (den responstid det är mellan den egna datorn och serverdatorn). Här börjar också problemen - har du tur väljer du en snabb server som snabbt förmedlar data mellan alla uppkopplade spelare. Har du otur hamnar du på en server där trafiken - och därmed också allt i spelet - kryper fram. Eftersom det som annars brukligt saknas uppgifter för hur snabbt servern svarar blir varje ny flerspelaromgång något av en chansning. Högst irriterande.

Internetläget är annars i praktisk mening i det närmaste identiskt med kampanjläget. Glädjande nog har Ensemble valt att behålla konceptet med hemstäder även i flerspelarläget. De erfarenhetspoäng man tjänar mot andra spelare är - precis som de bonuskort man väljer - bestående mellan varje omgång. I takt med att man får bättre förutsättningar att snabbt rusta sig till tänderna kan man låta Age of Empires III enbart hitta motståndare som matchar den egna spelförmågan. Sympatiskt och ett innovativt drag av Ensemble - ett spel som delar ut varaktiga belöningar skänker sannolikt också dess användare både mer och längre spelglädje.

För alla som roas av att spela organiserat har Ensemble begåvat sin titel med ett par intressanta finesser väl värda att nämna. Flerspelarmenyn har en särskild funktion för att skapa egna lag (klaner). Dessa kan sedan organiseras i turneringar ("ladders"), precis som brukligt med andra spel. Skillnaden består alltså i att funktionen är integrerad direkt i spelet på ett lätthanterligt och överskådligt sätt. Ett par musklick visar vilka turneringar som är öppna. Smidigt och onekligen ett värdefullt verktyg för den som på allvar vill ta steget ut på nätet (de osäkra responstiderna till trots).

Fantasilös men välgjord strategititel

Ensemble har tidigare visat att man behärskar RTS-spel. När FZ för snart sex år sedan recenserade föregångaren Age of Empires II blev betyget fyra FZ-logotyper. Tyvärr har Ensemble inte lyckats förnya sig i den grad jag själv anser att ett företag skall kunna göra på ett halvt decennium. Spelet må vara vackert som en daggmättad sommarmorgon, men det är inte den uppvisning i nytänkande som strategigenren väntar på. I mångt och mycket har Ensemble lånat idéer av både sig själva och andra - på gott och ont.

Age of Empires III är inte spelet som ruskar om din fritid eller din syn på RTS-titlar - men det är inte heller spelet som gör den vane och inbitne hobbygeneralen besviken. Riktigt bra grafik, ett bekant och välfungerande gränssnitt, en okej story och fler trupper och enheter än du kan räkna visar att Ensemble har lagt ned både tid och viss själ i sin produkt. Med 3,5 FZ-logotyper hänger amiralshatten måhända något på sned - men Age of Empires III bjuder likväl på åtskilliga timmars god underhållning när höstregnet smattrar ikapp med de spanska bronskanonerna.