Recensionen uppdaterad och betygsatt (se längst ner) den 9 oktober.
Overwatch 2 är en udda uppföljare. Blizzard släpper inte bara ett nytt spel – de plockar samtidigt bort föregångaren, som inte längre går att spela, borta för alltid. Inte konstigt att det rör upp känslor hos fansen.
För den som bott under en sten de senaste 6 åren: Overwatch är en “hero shooter”, där två lag med väldigt olika hjältar slåss om en kontrollpunkt av något slag. Alla karaktärer har unika vapen och förmågor, och det handlar inte bara om fingerfärdighet eftersom ingen karaktär är den andra lik, utan man måste även kunna se matchen som helhet, förstå varför man inte lyckas ta över en punkt och växla karaktär för att anpassa sig efter matchens gång.
Blizzard har inte revolutionerat spelkänslan bara för att de satt en tvåa efter namnet – de flesta heroes är helt igenkännbara, och det är minst lika härligt att samla energi med Zarya eller knuffa någon över en kant med Brigitte som det var i det första spelet. En del karaktärer har fått sig en större eller mindre uppdatering – Orisa och Doomfist, till exempel, har blivit ordentligt omarbetade – andra är precis som vanligt (en smärre förändring som jag välkomnar med öppna armar och hurrarop är att Mei inte längre kan frysa fast fiender – maken till frustrerande karaktär att ställas mot fanns inte!).
"Maken till frustrerande karaktär att ställas mot fanns inte!"
Alla heroes har fått passiva färdigheter i enlighet med sina roller, vilket till viss del gör dem lite mer utbytbara sinsemellan. Det mest spännande är kanske de nya karaktärerna, Sojourn (damage), Junker Queen (tank), och Kiriko (support). Det var länge sedan Overwatch fick så många nytillskott, och av de tre börjar Junker Queen bli en personlig favorit, även efter en nödvändig nerf. En spökkniv som drar träffade fiender mot dig och en skön shotgun är en bra kombo, och gameplaykänslan är putsad intill perfektion, à la Blizzard. Kiriko har jag inte riktigt lärt mig ännu – en support-hero med kastvapen och en hög högstanivå, men det ska bli intressant att se vilken plats hon får i metan.
Nya kartor och spellägen är också välkomna, och jag tycker särskilt att den nya push-varianten med en robot som man ska eskortera är smart genomtänkt. Det leder till spännande matcher som aldrig är helt avgjorda eller låsta, samtidigt som man slipper sucka och konstatera att man spelar försvarare för tredje gången i rad. Att följa upp Overwatch är en svår balansgång - om man ändrar för mycket lär fanbasen bli upprörd över hur olikt det är, men behåller man för mycket är det lite poänglöst med en uppföljare. Överlag tycker jag att de detaljer som ändrats och tillägg som gjorts fräschar upp spelet på ett bra sätt.
"Matcherna är mer dynamiska"
Den kanske mest radikala skillnaden, i alla fall i matcher, är att man minskat antalet spelare från 6v6 till 5v5. Numer är det endast en tank som gäller, i alla fall om man spelar competitive eller med bestämda roller. Det ökar pressen på den som är tank i varje lag, men gör också så att varje spelare har större chans att påverka matchen. Blizzard vill uttryckligen röra sig bort från två lag som bara står och nöter ner varandras sköldar, vilket ofta hände vid chokepoints på kartorna, och skapa mer rörelse i matcherna. I Overwatch 1 ville många ”maina” en viss hero istället för att byta och anpassa sig efter matchens gång – ahem, jag kan också ha varit skyldig till det... Men å andra sidan kände jag mig ibland tvingad att spela Orisa fastän jag inte ville det, eftersom mitt lag behövde sköldar för att ha en chans att vinna, och ingen annan ville agera tank. Jag undrar smått hur lockande det kommer bli att axla rollen som ensam tank framöver…
Under recensionstiden har jag endast spelat Quick Play utan fasta roller (enda spelläget som var tillgängligt innan embargot) så jag kan inte uttala mig bensäkert, men 5v5 verkar ha gett visst resultat. Matcherna är mer dynamiska, och det är lättare att som enskild spelare forcera fiendens linjer och bryta ett dödläge. När en tank faller blir det mer avgörande, och är man oförsiktig kan även resten av laget falla som dominobrickor.
Battle Pass ersätter lootlådorna.
Utmaningar finns det gott om.
Den andra stora, och kontroversiella, förändringen, är beslutet att övergå till Free2Play, och överge lootlådorna till förmån för ett tidsenligt Battle Pass (cirka 200 kronor per säsong, eller en gratisvariant). Först och främst: Jag tycker personligen att det är bra att lootlådorna är borta, trots att jag gillade att öppna (inte köpa!) dem. Ju mindre hasardspel i spel, desto bättre. Men det Battle Pass man valt som ersättare är bara marginellt bättre. Motiveringen är att det tillåter Blizzard att släppa mer innehåll: Heroes, kartor, skins med mera., och som av en händelse lär det dessutom inbringa mer stålar. Men för nytillkomna spelare låser det många original-heroes bakom ett antal timmars speltid, och för att få spela som framtida karaktärer måste man gejma för att låsa upp dem - eller betala. Och det verkar som att man kommer behöva lira en hel del om man vill låsa upp alla 80 nivåer under säsong ett, som kommer vara i ca tio veckor.
"Ju mindre hasardspel i spel, desto bättre."
En välkommen, och rent av nödvändig nyhet, är att det man låst upp på en plattform även blir tillgängligt på samma konto på andra plattformar. I progressionsväg finns veckovisa utmaningar man kan klara av, för att tjäna ihop Coins (inte samma sak som credits från Overwatch 1!) som man kan handla saker för i en shop (inte samma sak som Battle Pass!). Ett tecken på hur krångligt det är, är hur svårt det känns att sammanfatta och förklara. Och det brukar betyda att någon försöker få dig att betala mer än du tänkt eller inser.
Det vi alla nu vill veta är hur denna modell kommer att påverka Overwatch 2:s liv. Kommer folk välja att spela med vissa heroes, inte för att vinna matchen, utan för att de vill klara av utmaningarna och tjäna coins? Kommer det verkligen släppas så många nya heroes och kartor som utvecklarna siktar på? Och kommer de faktiskt att vara nya och unika, eller kommer vi se fler heroes som ”är som en blandning av Hero X och Hero Y”? Kommer det framtida PvE-läget att vara något att ha när det väl släpps 2023?
Jag tvekar inte en sekund på att utvecklarna arbetat mot en vision av det de tror är det bästa för Overwatch 2, men det är många frågor som vi helt enkelt inte har svaren på ännu.
Och kommer Blizzards arbete mot kasst beteende spelare emellan och för positivitet att ge resultat? I Overwatch 2 krävs det att man registrerar ett mobilnummer för att kunna spela, för att försvåra för och avskräcka spelare som förstör, beter sig dåligt mot andra, eller fuskar. Nya konton har inte heller omedelbar tillgång till alla spellägen (eller hjältar, som nämnts ovan), utan måste låsa upp dem genom att spela. Jag är helt för att det ska kännas att bli avstängd, men är det verkligen det bästa sättet att välkomna nya spelare? För samtidigt har man infört en scoreboard, så att man kan se exakt hur lite en Mercy healar, eller hur lite damage en Junkrat orsakar, vilket verkar vara helt upplagt för att skapa en negativ chattatmosfär.
”Våga se världen, inte som den är, utan som den borde vara,” lyder ett citat ur en av Overwatch tidiga cinematics. Men till skillnad från ettan, gör Blizzard precis tvärtom med Overwatch 2 – de ser cyniskt på spelvärlden precis som den är just nu, och anpassar sig därefter. Men på samma gång är kärnan samma spel som jag spenderat hundratals timmar på, både själv och med vänner, under de senaste åren. Jag har önskat mig fler heroes, nya uppdateringar, och nu får jag det – helt gratis (bortsett från speltid och Premium-cosmetics)!
När allt kommer omkring tycker jag ändå att det som räknas är svaret på frågan: Är Overwatch 2 är kul att spela just nu? Det fina är att eftersom att spelet är gratis kan vem som helst ta reda på just det svaret.
Uppdatering och betyg (9 oktober):
De första dygnen var det en utmaning både att logga in och att hitta en match, och det blev en del köande. Men de senaste dagarna har det inte varit några problem (för mig, åtminstone), varken i unranked, competitive, eller andra spellägen.
Att spela 5v5 istället för 6b6 gör spelet annorlunda, det är en naturlig matematisk följd. Med bara en tank blir kills mer avgörande, felsteg mer oförlåtande, och lag som inte förstår att tillfällig reträtt är ett alternativ riskerar att falla som dominobrickor. Den som spelar som tank får verkligen känna sig som en nyckelspelare, men också healers känns som viktigare pjäser än tidigare - jag märker själv att när jag gör ett bra jobb som healer, då går det mycket bättre för hela laget. Och när en jobbig Tracer, Sombra eller Genji som stör mig går det mycket sämre.
"Med bara en tank blir kills mer avgörande, felsteg mer oförlåtande"
Jag upplever också att det är många nya spelare - jag har hamnat i matcher med spelare som är både mycket sämre och mycket bättre än mig, vilket kan vara frustrerande. Säkerligen är det en följd av många nya konton skapats och ska sorteras in i ordningen. Det är inget jätteproblem och det lär jämnas ut allteftersom, men man kan få vara beredd på att stöta på en del nya spelare, som ännu inte lärt sig heroes, kartor, strategier, med mera, ett tag framöver.
Hittills har jag nästan bara stött på bra lagkamrater, men jag känner ändå att ändringarna för att komma åt dåligt beteende inte är riktigt hundraprocentiga. Man kan ge beröm efter matcher, men inte längre för specifika insatser (ledarskap, bra lagkompis och så vidare), utan bara en generell tumme upp. Samtidigt har, som nämnts ovan, poängtavlan gjorts offentlig, och det underlättar för frustrerade spelare som vill kasta skit på andra, något jag redan sett prov på.
Battle Pass är kontroversiellt, och inget jag är något stort fan av, men ju mer tid jag spenderar inne i matcherna, desto mindre påverkad känner jag mig av just det. Jag känner mig ointresserad av i princip allt man kan låsa upp under denna säsong bortsett Kiriko, den nya karaktären. Kanske beror det lite på att jag redan låst upp det mesta från Overwatch 1. Efter bara några dagars spelande har jag i alla fall nått nivå 10 i Battle Passet, och inte brytt mig om att equippa eller använda något av det jag låst upp. Andra kommer såklart känna annorlunda, men det som räknas för mig är själva spelandet - vilka skins jag eller någon annan har bryr jag mig inte särskilt om. Det jag däremot tycker är ett stort minus är att nya spelare måste låsa upp heroes - katastrof!
Och som slutpunkt vill jag återigen understryka hur väl spelet flyter. Alla heroes känns olika. Det är bara en så härlig känsla när man gör en stormatch med en favorithero. Att dansa som en giftig fjäril med Moira, headshotta som spindelbesatta Widowmaker, eller att kliva in i stridens hetta med Zarya och höra ens energinivå skjuta i höjden, allt känns unikt och tillfredsställande, och få spel kan mäta sig med den variation som Overwatch 2 innehåller.
