Den 16 december 1977 var en dag som förändrade mitt liv på två sätt. Den första Star Wars-filmen svepte in på svenska biodukar och jag gjorde min entré i världen. Ödet gjorde mig till Star Wars-fan redan från start – som om det vore skrivet i stjärnorna.
Under årens lopp har George Lucas episka rymdsaga förtrollat mig otaliga gånger, både på bioduken och i spelens värld, även om inte alla upplevelser levt upp till förväntningarna. Nu har svenska Massive tagit på sig uppgiften att leverera ett storslaget äventyr i Star Wars Outlaws, placerat mellan Empire Strikes Back och Return of the Jedi. Och låt mig säga, det är ett löfte som de lyckas infria på fler än ett sätt.
"Känslan är mer Guy Ritchie än George Lucas"
I centrum av berättelsen står Kay Vess, en smugglare med stora drömmar om frihet och ett nytt liv tillsammans med sin lojala lilla följeslagare Nix. Det betyder att jag inte spelar som en mäktig Jedi med galaxens öde på mina axlar. Istället är jag en liten, men viktig, kugge i ett universum fyllt av konflikter och gråzoner. Som Kay kastas jag rakt in i galaxens mest våghalsiga rånkupp – och känslan är mer Guy Ritchie än George Lucas. Kampanjen, som tar cirka 18-20 timmar att slutföra, är en hisnande berg-och-dalbana av oväntade vändningar, spännande twister och överraskande gästspel.
Men allt är inte perfekt. Antagonisten saknar både djup och den skräckinjagande aura som en riktigt minnesvärd skurk bör ha. Det är synd att Massive inte utforskat Kays bakgrund mer ingående; jag får bara små glimtar av hennes förflutna genom korta tillbakablickar. Här fanns en chans att skapa en rikare karaktärsutveckling och en mer mångfacetterad berättelse, men tyvärr tas det inte tillvara fullt ut.
Kay har varken Jedi-examen eller ljussabel.
Däremot är Kays relation med den charmiga lilla varelsen Nix en höjdpunkt – deras dynamik tillför både värme och trygghet i en annars farlig värld. När kampanjen är över, finns det fortfarande gott om äventyr kvar att utforska. Kay kan fortsätta att utföra sidouppdrag, ta sig an syndikatuppdrag och mer. Jag har fokuserat på kampanjen, men även de sidouppdrag jag hann med visar på den mängd innehåll Star Wars Outlaws har att erbjuda.
Som Kay får jag stifta bekantskap med ett färgstarkt galleri av karaktärer: från brottssyndikatens hänsynslösa ledare till de nya medlemmarna i mitt crew inför den stora heisten. Varje person jag möter är välskriven och unik, och några av dem bjuder på riktigt roliga ögonblick. Klassiska skurkar som Jabba the Hutt får dessutom större roller, och jag stöter på bekanta ansikten från såväl The Mandalorian som The Pykes. Att balansera relationerna med dessa olika aktörer ger Kay tillgång till specifika varor och utrustning som är kopplade till just det syndikatet, vilket i sin tur låter mig skräddarsy hur hon ska ta sig an spelets många utmaningar. Ska hon satsa fullt ut på smygande, eller föredrar jag att maximera adrenalinmätaren?
Spelets RPG-inslag är inte är överväldigande, men det finns tillräckligt med utrymme för att anpassa Kay efter den egna spelstilen. Under resans gång möter jag olika experter som, genom att klara särskilda uppdrag, samlar rätt material eller uppfyller specifika krav. Det kan erbjuda Kay nya specialförmågor, mer hälsa eller ökad kapacitet för exempelvis granater. Spelet bjuder också på valmöjligheter, men det är lite oklart hur mycket dessa påverkar handlingen utöver små förändringar i berättelsen, vilket känns som en missad möjlighet. Det hade verkligen höjt spelet om Kays beslut fått större och mer påtagliga konsekvenser för berättelsens gång. Dessutom kan jag uppgradera Kays skepp, The Trailblazer, hennes laserpistol och speeder, vilket gör henne bättre rustad att möta de många faror som lurar runt hörnet i galaxens undre värld.
"Kay får möjlighet att utforska galaxens mer jordnära nöjen"
En av fördelarna med att inte behöva axla rollen som en Jedi – och allt det ansvar som följer med – är att Kay får möjlighet att utforska galaxens mer jordnära nöjen. Hon kan till exempel plocka höga poäng på arkadspel, vinna pengar på race (och förlora dem), lyssna på diverse snyfthistorier och snappa upp rykten som sprids i skuggorna. Och så finns förstås Sabacc, ett kortspel som snabbt blivit min favorit på samma sätt som Gwent.
Det är dessa små, vardagliga händelser som ger liv åt de många städerna i spelet. Varje plats är fylld av överraskningar och intressanta historier att upptäcka. Men trots att världen känns levande, finns det öppna ytor som mest fungerar som transportsträckor, vilket får spelets så kallade “open world”-struktur att kännas lite begränsad. Även om Outlaws inte är ett typiskt Ubisoft-spel, märks det att vissa spelmekaniska element har inspirerats av deras titlar. Kay förlitar sig ofta på stealth, vilket känns direkt hämtat från Assassin’s Creed. Ibland är smygande till och med det enda alternativet för att klara ett uppdrag, eftersom ett utlöst larm ofta betyder game over.
Star Wars-känslan sitter där den ska.
Lyckligtvis är spelet generöst med save points, så det är sällan man tvingas spela om långa sekvenser, även om det hände några gånger. Vad som verkligen lyfter de traditionella skjutsekvenserna – eller “piu-piu”, som min sambo kallar dem – är Kays lilla följeslagare Nix. Han kan hämta vapen, fylla på hälsan med Bacta Vials, trigga explosioner, distrahera fiender och till och med attackera dem. Även om det ibland kan kännas stressigt att dirigera honom mitt i stridens hetta, tillför Nix ett taktiskt element som ofta är skillnaden mellan liv och död.
Outlaws är som en visuell hyllning till 70-talets Star Wars-estetik, en grafisk manual fylld av retrofuturistiska inslag som ibland imponerar stort. När spelet är på topp, möts jag av gigantiska miljöer och en överväldigande mängd grafiska detaljer – från partikeleffekter till eldsflammor och rök som sveper genom scenerna. Det är verkligen en fröjd för ögat när allt fungerar som det ska. Men, baksidan av detta mynt är att spelet också kan ha sina tekniska brister. Det finns tillfällen när texturer vägrar att ladda ordentligt och upplösningen verkar hoppa upp och ned, vilket bryter inlevelsen. Det här är något som säkerligen Digital Foundry kommer att dissekera mer noggrant än vad jag kan göra här.
Ibland är det vackert!
Charmiga hjälpredor har blivit ett signum för Star Wars, och Nix är inget undantag.
Jag har spelat på Playstation 5 och min erfarenhet är att Quality mode är näst intill ospelbart, medan Performance mode levererar en stabil upplevelse. Favor Quality-läget (40 fps) fungerar dock utmärkt och är min personliga rekommendation om du kan leva utan 60 fps. Kontrollen kan ibland kännas lite oprecis, särskilt under vissa plattformsmoment där fysiken inte alltid spelar med. Trots dessa brister är Snow Drop-motorn i grunden imponerande, även om den inte är utan svagheter. Ett särskilt stort beröm vill jag ge till de som har komponerat musiken. Melodierna svävar runt i utkanten av klassiska John Williams-teman, men de har ändå en egen identitet. Musiken lyckas rama in spelupplevelsen på ett sätt som både känns nytt och bekant, vilket verkligen förhöjer atmosfären.
"Vågar släppa taget om Skywalker-familjen"
Star Wars Outlaws svarar på en fråga som många fans har ställt sig: Vad skulle du göra om du fick kliva in i stövlarna på en mindre känd version av Han Solo? Vilka syndikat skulle du alliera dig med, och vilka skulle du lura? Hur skulle du navigera genom galaxens skuggsida, där faror och möjligheter lurar runt varje hörn? Outlaws är Kay Vess berättelse, men även ett kapitel från Star Wars som gestaltar mer av det vardagliga, det som sker bakom låsta dörrar och det som inte talas högt om. Och just detta – är Star Wars när det är som bäst. När det vågar släppa taget om Skywalker-familjen, kraften, Yoda och allt annat som vi känner alltför väl vid detta laget och vågar berätta en ny historia från en galax långt, långt borta.
Fotnot: Star Wars Outlaws släpps till pc, PS5 och Xbox Series den 30 augusti. Testat på PS5.
