Vi recenserar World of Warcraft: The War Within i två delar, och i den här första delen sätter vi inte betyg. Del 2 med betyg kommer senare, när vi testat expansionens senare delar.
Det är något speciellt varje gång Blizzard släpper en ny expansion till World of Warcraft. Förväntningarna som liksom vibrerar i den digitala luften när drivor av spelare loggar in – taurens och orcer, night elves och humans – och alla ränner runt mellan försäljare, bank och auction house för att förbereda sig för det som väntar. Nya grejer att göra. Områden att upptäcka. Monster att dräpa och loot att samla. Den största förhoppningen av dem alla är alltid densamma – att detta ska bli en fantastisk expansion.
"Monster att dräpa och loot att samla"
The War Within är den tionde i ordningen och är också den första delen i en trilogi expansioner som går under namnet Worldsoul Saga. Handlingen verkar vara precis lika jordnära som i den förra, Dragonflight. Eller ännu mer än så, då The War Within till större delen faktiskt befinner sig under jorden. I korthet handlar det om att Xal’atath, Harbringer of the Void, vill dela ut smisk tillsammans med en nerubian-armé. På förekommen anledning tar vi oss därför ner i Khaz Algar, under Azeroth. Gott så, men vem vet, kanske visar det sig så småningom att Xal’atath spelat 4D-schack sedan det allra första Warcraft-spelet, à la Shadowlands? En kan ju alltid (mar)drömma.
Än så länge består The War Within av fyra zoner. Den första är det grönskande landskapet Isle of Dorn, där den nya earthen-rasen bor. Resterande områden är under mark, med lite olika teman. Särskilt området Hallowfall imponerar på mig: en gigantisk kristall sticker ut ur grottans tak och lyser upp byar, bondgårdar och allt annat där under. Och trots att vi befinner oss under mark så susar även luftskepp runt, vilket Alliance-hjälten Anduin också häpet konstaterar när vi först anländer i området.
Dragonriding, som introducerades i Dragonflight-expansionen, lever vidare i form av skyriding, och det märks att expansionen är designad med detta i åtanke. Miljöerna är vidsträckta med svindlande höjdskillnader som är som gjorda för att flyga runt i högt tempo.
FZ:s World of Warcraft-recensioner:
World of Warcraft (2005)
The Burning Crusade (2007)
Wrath of the Lich King (2008)
Cataclysm (2010)
Mists of Pandaria (2012)
Warlords of Draenor (2014)
Legion (2016)
Battle for Azeroth (2018)
Shadowlands (2020)
Dragonflight (2022)
Spelmekaniskt bjuder The War Within på små evolutioner snarare än revolutioner. Förutom de nya zonerna blir det traditionsenligt ett höjt leveltak till 80, samt nya dungeons och raids. Earthen (steniga dvärgar) är ny allierad ras för både horde och alliance. Bland de större nyheterna återfinns warbands och delves.
Warbands är ett system som i korthet går ut på att alla dina karaktärer delar viss reputation, loot och valuta sinsemellan. De har också tillgång till en gemensam bank där du kan slänga in exempelvis rustning och crafting-ingredienser istället för att posta dem fram och tillbaka. Första intrycket är att systemet tar bort en del hinder och förmodligen sparar en hel del tid för alla som gillar att spela många olika karaktärer. Min känsla när jag tagit min stöddiga vulpera warrior till nya leveltaket är att jag direkt vill börja levla upp fler karaktärer. Något jag varit mer avigt inställd till tidigare, då det känts som att spelet inte riktigt varit designat för det fullt ut. Åtminstone inte direkt i början av nya expansioner.
Livet gör dödligt ont ibland.
Delves är som små miniatyr-dungeons som klaras av solo eller i grupp på runt 10-15 minuter. Istället för enbart renodlad combat behöver man ibland lösa små pussel och ofta ta hänsyn till någon särskilt förutsättning, exempelvis att hålla en ljuslåga brinnande för att mota bort mörker, akta sig för giftiga patrullerande sporer eller undvika spindelnät som spawnar fler fiender. Brann Bronzebeard hänger med som en följeslagare och kan antingen axla rollen som dps eller healer. Han levlar upp och samlar på sig olika förmågor under resans gång. I framtiden kommer andra figurer dyka upp som följeslagare.
"Måhända inte en feature som tilltalar alla"
Belöningarna är bland annat kosmetiska, men också stridsutrustning finns i skattkistorna som öppnas i slutet av varje runda. Det finns olika svårighetsgrader och ju tuffare motstånd desto större belöningar. The War Within lanseras med 12 delves som ligger utspridda i världen, och varje delve har dessutom tre olika versioner. Målgruppen för delves är spelare som kör solo eller i små grupper och gillar content som utspelar sig ute i vida världen. Det är måhända inte en feature som tilltalar alla, men för egen del kan jag helt klart se potentialen.
När Blizzard marknadsfört The War Within har de hamrat ut budskapet om att vi ska kunna uppleva expansionen på vårt sätt, oavsett spelstil. Under leveling-upplevelsen tycker jag absolut att de lyckas i den ambitionen.
Jag följer huvudkampanjen som tar mig genom alla de nya områdena. Längs vägen pausar jag och ägnar mig åt olika aktiviteter. Samlar blommor och kokar potions. Fiskar. Några sidouppdrag verkar särskilt intressanta och jag irrar runt bland den tills nu gravt åsidosatta rasen kobolds (ge mig som allierad ras, tack!) en god stund innan jag fortsätter med huvudhandlingen. Sen vankas det en follower dungeon med datorstyrda medhjälpare (eftersom jag hellre vaggar fram i lugnt gubbtempo istället för att hetsigt rusa igenom med andra spelare). Och däremellan också ett helt lass med delves som livar upp med annorlunda mekanik.
Mitt första intryck av The War Within är gott, och att det finns potential för en trivsam expansion med olika typer av innehåll. Dock finns det vissa skavanker. Trots att jag är en rutinerad WoW-spelare tycker jag det blev ganska rörigt så fort jag blev level 80, nya system och grejer låstes upp lite varstans utan att det riktigt förklarades vad jag förväntas göra eller vilket system som leder till vilken belöning. Några av systemen har dessutom varit trasiga.
Att WoW för första gången kör med early access (läs: betala nästan dubbla priset för att vara med vid lanseringen några dagar innan alla andra släpps in) innebar att vissa funktioner varit avstängda, samtidigt som andra kommer när första säsongen drar igång i september. Rörigt, som sagt. Det har inte heller varit en buggfri upplevelse: ljud har försvunnit ur mellansekvenser och quester har inte fungerar som de ska.
Men som sagt: det första intrycket är på det stora hela gott, och precis som alltid när det vankas ny WoW-expansion så längtar jag efter att fortsätta mina äventyr och utforska varje vrå. När jag är färdig med det kommer del två av recensionen, med ett betyg.
