Frostpunk var närmast ett skräckspel förtäckt till strategispel. Istället för en mördare eller ett monster var det den ständigt närvarande, bitande kylan som representerade den oundvikliga undergången – särskilt när de skrämmande köldstormarna drog in och allt man kunde göra var att bränna allt kol man hade och hoppas att i alla fall några hade överlevt när den värsta kölden passerat. Frostpunk var, trots sitt spelmässigt lugna tempo, en ren nagelbitare emellanåt, när kampen för överlevnad var som mest intensiv.
"Hur bäst skotta vägen till överlevnad?"
Nu är alltså uppföljaren här, till sist, och det är fortfarande mänsklighetens överlevnad som står i centrum. Den här gången har man dock, efter all kamp och alla offer i första spelet, etablerat mer av ett fäste – så perspektivet är lite mer långsiktigt än förra gången, där det ofta mest handlade om att i ren desperation härda ut. Nu får jag det kanske att låta som om befolkningen i detta alternativa, frostsöndrade steampunk-England har besegrat kylan och har sitt på det torra. Så är det verkligen inte. Målet den här gången är emellertid att försöka förbättra oddsen för överlevnad på lite längre sikt. Detta kan göras på lite olika vis, beroende på vilken filosofi du anammar, vilka grupperingar du vill alliera dig mest med och helt enkelt vilken taktik du som spelare tror är vägen framåt. Hur bäst skotta vägen till överlevnad?
Bryter ny mark (is?).
Och till råga på allt: snöstorm.
Farmor offrar sig för att rädda barnbarnen. Livsöden avgörs på löpande band.
Sjukdomar sprids, och saknas regler ökar spänningarna rejält.
Du osköna nya värld.
I grund och botten är mycket sig likt. Det absolut viktigaste är att skaffa bränsle till generatorn i mitten av staden, annars fryser folk ihjäl illa kvickt. Efter det gäller det att skaffa mat, fixa bostäder och ordna fram diverse andra resurser för att hålla det sargade samhället i någon form av (terror)balans genom att jonglera olika behov. Det kan till exempel tyckas onödigt att lägga arbetare, tid och resurser på fabriker som producerar ej livsnödvändiga varor. Men om du inte gör det kommer kriminella att lägga beslag på det lilla som finns, med våld och kaos som resultat.
Huvudspelläget i Frostpunk 2 är en kampanj i fem kapitel, som avancerar organiskt i takt med att du når vissa mål eller överlever katastrofala köldknäppar. Under spelets gång får du välja om du vill fokusera på att i sann pionjäranda etablera kolonier, eller om du vill satsa alla dina kort på att stärka huvudbasen New London. Olika fraktioner i staden har olika åsikter om vad som är bäst, så vad du än gör kan du räkna med att en del av befolkningen kommer att ilskna till. Att behålla förtroendet är svårt, och att återfå befolkningens förtroende när de väl tappat det är – realistiskt nog – en riktig Sisyfos-uppgift. Vid ett tillfälle krävde en fraktion att jag skulle forska på en viss teknologi, men de hade ju ockuperat distriktet med forskningslabbet så jag fick skicka in vakterna för att driva bort dem med våld istället.
Om en fraktion blir för arg på dig, eller om de blir för fundamentalistiska i sin övertygelse, så kan de ställa till med uppror. Faktum är att på många sätt är din egen befolkning ofta ett större hot än kylan. Mer så än i föregångaren. För att få igenom dina reformer behöver du ofta fjäska för en eller flera fraktioner så att de röstar som du vill. Om du är för inställsam mot en grupp kan du dock ge dig fan på att de andra kommer börja knorra. Frostpunk 2 är fullt av potentiella rävsaxar i form av till synes bekväma genvägar som längre fram kan leda till ett upplopp eller två.
"Skickar hundratals gamlingar i döden för att fokusera på att rädda de arbetsföra"
Utöver kampanjen finns även ett sandlådeläge där du kan välja bland lite olika startpositioner och parametrar och sedan försöka leda ditt folk till någon form av dräglig tillvaro (eller åtminstone odräglig överlevnad). Med andra ord finns det potentiellt mer omspelsvärde i Frostpunk 2 än det gjorde i originalet, men samtidigt tenderar spelet att bli ganska enahanda emellanåt, oavsett i vilken riktning du väljer att utveckla ditt samhälle.
Forskningsträdet är dock förvånansvärt stort och det finns gott om sociala och samhälleliga reformer att försöka sig på. För att genomföra mer extrema reformer måste du leda ditt samhälle in på en specifik filosofisk/politisk bana. Ju mer marinerat ditt folk är i ditt extrema sätt att tänka, desto mer öppna blir de för reformer som påtvingade, ja, mer eller mindre industrialiserade graviditeter för att säkerställa befolkningsökning.
Elände. Bara elände.
Kniven mot strupen igen.
Mänsklighet är inget man har råd med i Frostpunk 2.
Möjligheter kommer och med dem: krav.
Hjärtat av den kalla världen.
Apropå extrema åtgärder får Frostpunk 2 mig som spelare att känna att jag minsann bara gör det jag måste – kallt beräknande och utan alltför stora betänkligheter gällande hur mina beslut påverkar invånarnas liv. I första spelet våndades jag över att skicka ut barnarbetare att förfrysa sina lemmar, men den här gången – van vid undergångens karga verklighet – skickar jag redan i det inledande kapitlet, utan att ens fundera särskilt mycket, hundratals gamlingar i döden för att fokusera på att rädda de arbetsföra. Hade jag inte gjort det hade maten tagit slut. Frostpunk 2 låter oss helt enkelt rollspela oss fram i en värld där civilisationens regler, som vi känner dem, inte längre gäller och där våra val, hur varmt välvilliga eller kyligt rationella de än må framstå för oss i stunden, obönhörligen kommer att leda till att folk lider och dör.
Först hade jag tänkt skriva något om att det är ett problem att de moraliska valen i Frostpunk 2 inte träffar lika hårt den här gången och att det är en brist. Men ju mer jag spelar inser jag att det, åtminstone för mig, är det som är poängen. Ju längre tid jag tillbringar i den här världen, desto mer acklimatiserad blir jag till dess klimat. Monstret är inte längre den obevekliga kylan, eller ens den oregerliga men maktlösa befolkningen. Det är jag som är monstret.
Fotnot: Frostpunk 2 släpps 20 september till pc, Playstation 5 och Xbox Series X|S. Testat på pc.
