Jag har aldrig känt den där Funko-febern. Och det trots att jag ibland drabbats av den där åkomman som framkallar överfyllda stringhyllor och tomt bankkonto – nämligen samlande. För den som aldrig kommit i kontakt med Funko, så är det små söta figurer från alla tänkbara populärkulturella hörn av nästan alla genrer av kultur som existerar. Dessa figurer har blivit ett globalt fenomen och antalet tillgängliga är på en skala mellan löjligt många och extremt få.
"Resultatet är ärligt talat… meh."
Det har aldrig varit fråga om "om" de små tjommarna skulle spela huvudrollen i ett spel, utan snarare "när". Snygga trailers har avlöst varandra. Ett väloljat PR-maskineri har sålt in konceptet. Och resultatet är ärligt talat… meh.
Det främsta och största problemet med Funko Fusion är att det helt enkelt inte är särskilt kul att spela. Allt känns som att fastna i en loop och göra samma sak om och om och om igen med ytterst få ögonblick som avviker från den utstakade vägen mot nästa repetitiva sekvens. Bossfighterna är makalöst uselt designade och storyn är… vet du vad? Skit i att lyssna på storyn. Spara den tiden av ditt liv. Du missar inget.
Att headshotta en Funko är förvisso kul, men efter tiotalet gånger har det tappat sin charm. Spelupplevelsen är samtidigt onödigt komplicerad, och usel på att förklara för spelaren de olika aspekterna av föremål och karaktärer. Naturligtvis är banorna stundtals enorma, tomma och har ett föråldrat checkpoint-system som knappt hade varit godkänt på den tiden när Wu-Tang släppte sin första platta. En klen tröst är att karaktärerna från de olika licenserna osar av charm och överlag är Funko-figurer söta med sina överdimensionerade huvuden. Som sagt: en klen tröst. Ytterst klen.
Det finns inte mycket funk i det här spelet.
En Den blå lagunen-frisyr på rymmen.
"Bortsett från tråkigt är det också buggigt"
Bortsett från tråkigt är det också buggigt med krascher, glitchar och uppdrag som inte startar. Funko Fusion vill lajva Lego-spel i sitt upplägg, struktur och spelmekaniska attribut. Men det har inte en susning om vad det är som gör Lego-spelen bra, så resultatet är ett hafsverk som förlitar sig på kända licenser som Jurassic Park, Scott Pilgrim vs The World, He-Man, The Thing med flera. Vilket inte spelar någon roll när inget annat fungerar som det ska.
Men visst, är du en Funko-samlare som håller varumärket varmt om hjärtat kan du säkert ha ett visst överseende med mycket. Samtidigt vill jag starkt hävda att pengarna du lägger på detta spel troligtvis hade varit bättre spenderade på en eller två nya Funko-figurer till samlingen.
Fotnot: Funko Fusion är släppt till pc, Xbox och Playstation. Testat på PS5.
