Det är sju år sedan vi fick en ny del i Dynasty Warriors-serien. Inräknat alla spin-offs och liknande har serien fler spel än man kan räkna på fingrarna. Med Dynasty Warriors: Origins återvänder vi dock till rötterna och som namnet även avslöjar är det en lättare reboot av hela serien.

Det handlar fortfarande om storslagna krig, baserat på den kinesiska boken ”Romance of the Three Kingdoms”. Här är det kinesiska hjältar i drivor och det tar inte lång tid innan jag börjar tappa kollen på alla generaler och krigare som visas upp. Spelaren själv är dock en fiktiv krigare som jag själv får namnge. Denna blir sen inslängd i ett kinesiskt krigsdrama med lika många svängar och oväntade händelser som Game of Thrones.

Origins har en välutvecklad handling, men ibland blir det lite väl mycket snack mellan karaktärerna. En irriterande sak är att dialogerna stannar upp mellan varje mening och för att lyssna vidare måste jag trycka på en knapp. Jag hade gärna sett att man fått välja så att dialogen fortsätter av sig själv. Dessutom känns handlingen nästan för komplicerad för sitt eget bästa – det krockar lite med den mer arkadiga spelmekniken.

"En rätt enkel form av hack 'n' slash"

Vi pratar om en rätt enkel form av hack 'n' slash i slagfältsmiljö. Jag springer in i horder av soldater och rensar dem som om de är tändstickor. Detta till tonerna av distade elgitarrer och hårdrock. Senare i spelet går det även ge order till trupperna och göra synkande attacker med allierade hjältar. Men grunden är att hamra på knapparna tills fingrarna blöder. Det mest imponerande är hur många soldater det faktiskt får plats på skärmen utan att spelet segar ned sig. Utvecklarna påstår att 10 000 soldater samsas på en enda skärm, och även om jag inte har räknat så tror jag faktiskt det kan stämma. Ett svepande hugg drar nämligen med sig flera hundra soldater och ibland får jag upp siffor som säger att 1 000 soldater dött i en smäll.

Förutom dessa horder av statister finns det generaler, och dessa är svårare att ta ned. Här behöver jag parera attackerna och även använda mina förmågor för att ta ut dem. Förmågorna kan jag köpa eller låsa upp genom att levla och bygga ut erfarenhetsträdet. Att spöa en general innebär att soldaterna runt omkring tappar stridsmoralen och lägger benen på ryggen. Ibland är det dock rejält rörigt och svårt att se vem som är general i högen av fiender.

Spelet presenteras snyggt och jag får gå runt på en världskarta och välja mina strider. Utöver huvuduppdragen poppar det även upp valfria slagfält där jag kan tjäna lite pengar och få belöningar i form av utrustning och vapen. Dessvärre inser man rätt snabbt att dessa uppdrag inte ger så mycket variation, utan att det är runt fem scenarion som roteras. När jag väljer huvuduppdragen får jag även en rejäl portion story i form av dialoger mellan de olika karaktärerna. Dessutom följer en genomgång av slagfältet och vad som behöver göras, vilka punkter som är viktiga och vilka mina fiender och allierade är. Under spelets gång får man även välja vilka man ska alliera sig med. Tyvärr är storyn så rörig att det är svårt att veta vad man väljer. Det kan få till följd att ens favorithjälte helt plötsligt blir ens fiende.

"Jag måste för det mesta ta saken i egna händer"

De som spelat Dynasty Warrior tidigare kommer känna igen slagfälten. Det handlar om att ta olika punkter på kartan och helt enkelt eliminera motståndarlaget. Hjältar och annat förekommer, men också magi som gör att jag måste slå sönder massa urnor. Allt detta medan jag måste hacka mig igenom horder av soldater.

Trots soldathackandet blir striderna längre fram ändå väldigt strategiska. Det gäller att läsa kartan för att veta vilka punkter som är värda att satsa på, men det är samtidigt viktigt att hålla koll på vad fienden gör. Ens allierande kan också behöva stöd så det gäller att inte dra iväg och blir avskuren från resten av gänget. De datorstyrda spelarna är inte de bästa så jag måste för det mesta ta saken i egna händer. En häst som jag får rätt tidigt i spelet gör det dock lättare för mig att kunna springa runt och hjälpa till där det behövs.

Dynasty Warriors: Origins drar inte iväg särskilt långt från seriens koncept, men vågar sig också på lite nyheter för första gången på flera år. Dessvärre finns tidigare problem kvar, till exempel bristande intelligens hos AI-soldaterna – de står mest där och väntar på att bli dödade. Och story känns både högtravande och seg i perioder, i alla fall om man är oinvigd i kinesisk mytologi och historia. De lugna asiatiska musikstyckena som ackompanjerar story-bitarna gifter sig inte heller helt väl med stridernas arkadiga stil och rockiga toner. Men om du gillar den här sortens spel så kommer du ändå ha roligt med Dynasty Warriors: Origins.

Fotnot: Dynasty Warriors: Origins släpps den 17/1 till pc, PS5 och Xbox Series. Testat på PS5.

Dynasty Warriors: Origins
3
Bra
+
Ösiga och massiva strider
+
Imponerande slagfältskänsla med 1 000-tals soldater
+
Välskriven historia om kinesisk kultur
-
Kan bli rörigt på slagfältet
-
Fiendeintelligensen snäppet över en sten
-
Långdragna konversationer
Det här betyder betygen på FZ