Cowboysamuraj. Två enskilt råballa ord men som är svåra att greppa när de är sammansvetsade. Men frukta ej, vi reder ut om Ubisofts Wii-exklusiva spel är lika skarpslipat som katana-svärdet du får svinga.

Jahapp, tänker jag medan jag plöjer igenom den första gruppen fiender med min japanska klinga, den här extramackapären till Wiimoten som ska förstärka precisionen gör inte ett skvatt. Ett par timmar senare har jag visat att jag har både rätt och fel. Motion Plus är en härlig förbättring av #Nintendos rörelsekänsliga kontroll, men den är ingen revolution och det går fortfarande inte att balansera ett spels framgång på kontrollens prestanda. Trots att #Red Steel II kräver mojängen har #Ubisoft, som tur är, kommit till samma insikt.

Mekluba!

De har också insett att #det första spelet i serien inte var någon succé, det var knappt det fungerade som lanseringstitel - och då hade armviftande ännu inte hunnit bli gammalt (förlåt #Sony och #Microsoft). Därför har uppföljaren nästan bara namnet gemensamt med originalet, det enda som egentligen återstår är svärdviftande och pistolpangande i en härlig kombination. Och var beredd på att vifta till dig en Wii-armbåge innan sluttexterna rullar.

Eftersom kontrollen numera läser av dina rörelser mer exakt räcker det inte längre med att sitta och småskaka i soffan för att dräpa en fiende med ett rejäl slag. Vi snackar flugfiskemanövrar så efter den första bossfajten är jag öm i armen, för ju hårdare du svingar desto kraftigare blir attacken. Det är dessutom inte så lätt att sansa sig när någon försöker klyva ditt ansikte, skrattandes.

Spaghettininjavästern

Det dröjer också en ganska bra stund innan striderna blir underhållande eftersom du låser upp fler och mer effektiva attacker allteftersom. Dessa kombinationer av rörelser och knapptryckningar ger skärmytslingarna mer finess och djup. A-knappen tillsammans vänsterjuck på analoga styrspaken följt av B-tryck slänger mig bakom fienden och sätter ett skott i hans rygg, vilket gör det möjligt att avsluta vårt möte med ett enkelt horisontellt hugg. Väldigt belönande att göra i ett svep. Vägen dit är tyvärr ganska tradig eftersom du får klara dig med ett bassortimentet av svärdmord en bra stund.

En skola i smisk

Det som får mig att stanna kvar i spelet, trots den inledande skepticismen, är Ubisofts goda hantverk med både bandesign och grafik. Den cellskuggade grafiken och de utmärkta texturerna döljer det faktum att konsolen inte har någon monsterhårdvara. Paris-studion har också utnyttjat den begränsade banytan på ett fantastiskt sätt. Du rör dig fram och tillbaka i väderbitna byar, övergivna städer och tunnelsystem och trots att det blir en del spatserande i dina egna spår känns det aldrig enformigt. För att göra miljöerna ännu mer intressanta finns det också gott om skrymslen med olika, oftast ekonomiska, belöningar i. Några är ingredienser i sidouppdrag medan många är ren honung för din äventyrslusta. Eftersom du måste slanta för uppgraderingar av arsenalen är alla tillskott i kassan välkomna.

Precis som huvudpersonen står ensam kvar efter en invasion av busar är Red Steel 2 hyfsat solo i sin genre till Wii. Av det skälet finns det ett flertal anledningar att köpa spelet, men samtidigt är jag smått allergisk mot tråkiga inledningar för att kunna ha roligt senare. Som cowboysamurajsspel är det smått unikt, med all rätt.

[video=4489]

Skicka en rättelse