Recensioner

Så var det återigen dags för en ny inkarnation av fartvidundret Need For Speed, denna gång med undertiteln Hot Pursuit 2. Vilket nummer i ordningen denna upplaga har vågar jag inte ens gissa. Istället kastar vi oss rakt ut i det som spelet är till för - uppkäftig arkadracing i kamp mot likasinnade, medtrafikanter och salta snutar. Endast Burt Reynolds saknas.

Tribunal är ett expansionspaket till det enorma rollspelet The Elder Scrolls III: Morrowind. Med en ny handling och uppiffade funktioner försöker det väcka nytt liv i spelet, och det lyckas rätt så bra.

Det är inte varje dag ett spel med över 140 skådespelare och stora inslag filmat material ser dagens ljus. Att det också är ett svenskt företag, nämligen nykomlingarna Moloto från Malmö, som stått för utvecklingen gör det hela inte mindre intressant.

Det kan inte vara lätt att spela in en Bondfilm. Förväntningarna blir bara högre och högre för varje kapitel; publiken väntar sig den där perfekt avvägda blandningen av humor, sex och action de såg förra gången, det som gör filmen till en äkta Bondrulle oavsett om det är Brosnan, Connery, Moore eller någon annan som iklär sig huvudrollen. 007 Nightfire placerar återigen Pierce Brosnan i den rollen. Han gör ett utmärkt jobb.

Jag är inte så old school så jag skulle börja den här recensionen med någon referens till Star trek OG som typ beam my up Scotty. Nej, här är det mer Kapten Zoom och Seven of Nine på söndagsmatinén med Voyager som gäller.

Del fyra i Mechwarrior-serien kom i slutet av år 2000 och var ett mästerverk både vad gäller grafik och spelkänsla - något som också märktes på de datoranimerade introfilmerna, som var av mycket hög kvalitet. Alltså anar man oråd redan vid introt till uppföljaren Mechwarrior 4: Mercenaries.

Det är knappast en överdrift att påstå att Steven Spielberg varit framgångsrik med sina filmer med Andra världskrigsstema, med fyra år gamla Saving Private Ryan som det verkliga mästerverket.
Medal of Honor: Allied Assault kändes i stora stycken som att spela denna film, och med nysläppta expansionen Spearhead, känns det ännu mer som om man landat mitt i en film.
På gott och ont.

Även om åsikterna om Counter-Strike skiljer sig mycket måste man hålla med om att det är ett otroligt spel. Det har lyckats samla mångdubbelt fler spelare än vad alla andra FPS-spel har tillsammans. Då är det inte heller så oförståeligt att fler och fler utvecklare hänger på trenden och utvecklar realistiska FPS (first person shooters). De flesta försöker dock variera idén och skapa något innovativt. Andra gör istället en exakt kopia och försöker helt enkelt stjäla spelare. Det är ett sådant spel som den här recensionen handlar om, nämligen New World Order.

Gudalikt spel som får konkurrenterna att blekna. Ja det är faktiskt så, Divine divinity (DD) spöar det mesta just nu. Har du inte skrivit klart önskelistan så skynda dig att få med det här. För du vill kanske som jag ha utvägen att, när man fått nog av släkt och julmat, kunna säga: sorry, jag måste gå från bordet nu, nån måste ju rädda världen från Lord of Chaos.

Två av de genom tiderna bästa krigsfilmerna (Platoon och Full Metal Jacket) utspelar sig båda under Vietnamkriget. Men just Vietnam är ett tema som lyst med sin frånvaro inom spelbranschen. Även om det dykt upp enstaka titlar så är det inget mot mängden av spel som behandlar andra kända krig. Varför vet jag inte riktigt, men trenden verkar ha vänt något med kommande Viet Cong och redan släppta Platoon. Det senare, som även är objektet för den här recensionen, har fått sitt namn från ovan nämnda film med samma namn. Frågan är om det kan leva upp till att vara baserat på en av så pass kultförklarad krigsfilm.