Två halvnakna män, deras robusta kroppar täckta i ärr och intorkat blod, cirklar varandra med vapnen dragna. Publiken vrålar när stålet ristar djupa revor i inoljad hud och blodstänket gör sanden rödare för varje slag. Till slut faller den ene till marken, slutkörd. Publiken skriker för full hals när den triumferande gladiatorn gör en sista ansats och trycker sitt svärd genom sin motståndares skallben, varpå tiden saktas ner och blodet forsar mot oss – spelaren – innan segraren höjer sitt bloddränkta vapen mot de applåderande massorna. #Spartacus Legends är inte direkt spelet vi kommer dra fram för att visa farmor efter julmiddagen.
Vi slår vad om att han luktar Old Spice
Spartacus är, inte helt oväntat, baserat på tv-serien med samma namn och har verkligen ärvt sin inspirationskällas blodtörst. Upplägget är högst okonstlat: två gladiatorer gör upp på klassisk beat-em-up-manér och den otursamme förloraren betalar med sitt liv på ett synnerligen kladdigt sätt. Att utvecklarna #Kung Fu Factory tidigare har producerat två Mortal Kombat-spel kommer därför inte som någon större överraskning.
Fighterna är lämpligt nog brutala men de känns också tämligen livlösa. Karaktärerna ser mer eller mindre identiska ut och hela art designen går i seriens karaktäristiskt bruna färgskala - med vissa röda detaljer, givetvis. Det hjälper heller inte att muskelbergen rör sig trögt och striderna urartar snart i ett frenetiskt knappmashande utan någon strategi eller eftertanke.
Permadöd som går över
Spelet kommer att erbjuda gladiatorer med åtta olika fighting-stilar och vi fick chansen att prova två av dessa: slåss med två svärd eller med svärd och sköld. Skillnaderna var dock knappt märkbara i praktiken eftersom karaktärerna som kör med dubbla klingor kan blocka attacker precis lika effektivt som de med sköld, samtidigt som deras svärdteknik inte är påtagligt förbättrad.
Några intressant gimmickar är publikmätaren som kan fyllas upp genom att slåss på ett intressant och varierande sätt eller genom att håna sin motståndare, något som dock lämnar en öppen för inkommande attacker. Ju mer full mätare är vid slutet på matchen desto fler blodiga avrättningar går att välja.
Biffarna och det osynliga hopprepet
Det finns också ett management-läge där du skapar och bygger upp en gladiator från nolla till en publikfriande mördarmaskin. Utvecklarna vill kunna skapa en stark relation mellan spelare och gladiator, där dess popularitet och skicklighet i arenan ständigt byggs upp ju fler matcher han vinner. Skulle du dock torska och få din gubbe dödad så är det game over – den karaktären är borta för alltid. Eller, nja, du behåller samma stats och popularitet och kan föra över de till nästa gladiator du skapar, så frågan är om det finns någon poäng att de dör ”på riktigt” överhuvudtaget.
Under min korta tid med Spartacus Legends kunde jag inte hjälpa att dra associationer med #Deadliest Warrior-spelen och det är sannerligen inget gott tecken. Spartacus imponerar inte vid första anblick men, som vår demonstratör ivrigt insisterar, så befinner det sig ännu i ett tidigt skede i utvecklingen. Det finns alltså ännu hopp att Kung Fu Factory kan lyckas undvika ett redigt magplask.
