F1 2012

Ylande fartvind. Drygt 300 km/h på mätaren. Distinkta rattvridningar, Rattens skakmotor vaknar och slår fast att jag gått in i Eau Rouges höger aningen för tidigt. Men i vänstern över krönet strax därpå biter sig Ferrarins däck fast i asfalten och varvräknaren slår i taket alldeles för långt från Kemmel-rakans slut. Jag ångrar bittert min respekt för den legendariska Spa-banan – jag borde ha bett mekanikerna om mindre downforce.

#F1 2012 är kärlek vid första ögonkastet. Mina normaltempererade förväntningar hettar till efter de första träningsvarven på Spa och Monza, mycket tack vare en körkänsla som tydligt berättar hur bilen reagerar på mina rattutslag och pedaltryckningar. Så som ett bilspel ska göra. Och som även #F1 2011 gjorde, påminner jag mig.

Ratten skakade som en hårdrockarskalle till "Angel of Death" när undertecknad satte hjulen lite för långt åt höger i Eau Rouge.

Av utvecklare kan man begära att ett nytt spel innehåller så många nyheter och förbättringar gentemot föregående titel att priset motiveras. Formel 1 är Formel 1, en sport som visserligen förändras lite från år till år, men vars grundpremiss alltid är bankörning med moströst precisa multimiljonkärror. Där blir det problem för #Codemasters, som för att dölja bristen på större nyheter i de årliga utgåvorna i F1-serien stökar om i upplägg och struktur. Vilket i år skapar andra brister.

Tidigare års Grand Prix-spelläge, där du skapade en egen säsong med valfritt antal lopp och valde varvantal, kvalets omfattning, svårighetsgrad med mera, har försvunnit. Ersättaren Season, som sträcker sig över mindre än en halv säsong, radar upp tio lopp med icke justerbara förutsättningar. Förutom att tampas med din stallkamrat om rollen som lagets försteförare utser du en rival från ett annat team, och om du kommer före denne i ett antal lopp erbjuds du förlorarens kontrakt. Kör du för ett mellanbra stall och spöar exempelvis Hamilton är hans plats hos McLaren ett givet ja tack, men det kräver å andra sidan en hel del av dig som förare.

Less is less

Det gamla karriärläget täcker som sig bör hela säsongen, men du får inte bestämma antal varv och liknande – ett lopp är 15 varv och föregås av träningsdag som omfattande kvalheat. Leta upp en vän och ni kan göra karriär i samma stall i spelets co-op-läge. Nyheten Champions Mode ställer dig mot en tidigare världsmästare, och utmaningen ligger i att vinna under förutsättningar som ex-mästaren är erkänt bra på. En påtvingad tutorial går under namnet Young Driver Test, och uppdrag som att följa racinglinjen eller köra om någon med hjälp av kers känns – för att uttrycka det snällt – omotiverade.

Lönen för att ta sig igenom den gråtrista träningen ligger i medaljer och poäng som ger tillgång till bättre stall från start i karriären. Men, infon om hur många medaljer och poäng du skrapat ihop ligger djupt begravd på annat håll i spelet och ingenstans sägs vad som krävs för att vinna dem. Allt är med andra ord som vanligt – Codemasters föder goda idéer men gör inget vettigt av dem. Ej heller biktar de sig för sina gamla synder. Problem som inkonsekventa varningar när man tar genvägar genom kurvorna och svajigt fungerande force feedback hänger kvar. Jag har kört pc- och Xbox 360-versionerna med #Logitech-rattarna G25 och Momo samt #Microsofts gamla trådlösa 360-ratt, och för samtliga slutar skaket funka ibland.

Offline möts 24 förare. Kör du online får du nöja dig med 15 mänskliga motståndare, men startfältet kan fyllas upp av ai-förare.

Även om spelet solkas av en rad tveksamma designval lever själva körningen upp till förhoppningarna. Åter bjuds en väl avvägd balans mellan tillgänglighet och trovärdighet, det är utmanande utan att bli bisarrt svårt. Bilarna understyr betydligt mer än förra året, samtidigt som man inte tappar bakändan lika frekvent. Med lite meckande med rattinställningarna får jag bilen att svara ganska exakt som jag vill, och med det mestadels jämna flytet i bilduppdateringen är F1 2012 i sina bästa stunder ett välbyggt stycke underhållning. Parc ferme-regelverket, som förbjuder större ändringar av bilen från det att kvalet startat, skänker spelet ett strategiskt element – snabb bil för kvalet eller säkrare bil för det långa loppet?

Codemasters bjuder på en körupplevelse inte långt från den i fjol, och med tanke på de nytillkomna bristerna vill jag nog kalla #F1 2011 ett bättre köp. Det är inte ett dåligt spel, men det dras med onödiga brister och lite för få nyheter för att på allvar glädja oss med föregående delar i spelhyllan, och den där kärleken vid första ögonkastet räcker inte ens tills #F1 2013 dyker upp i butik nästa höst.

Fotnot: recensionen bygger på Windows- och Xbox 360-utgåvorna av F1 2012.

2011 var som att sitta i Fernando Alonsos blågula Renault när han vann sina två förar-VM: bara att slänga in bilen med full styrning in i kurvorna och vänta på apex. Det var en pålitlig stil utan överraskningar, varv på varv, kurva efter kurva – in med bilen bara!

2012 vill inte vara med i den körstilen längre. Tvärtom får man omvärdera en hel del. Till att börja med styr bilen in i högfartskurvor utan att klaga det minsta, man får snarare träna bort sina överdrivna rattrörelser genom Eau Rouge och börja styra in med väsentligt mer eleganta manövrar. Medel- och lågfartskurvor bör även de behandlas med varsam hand, styr du för mycket är det bara att ta fram parasollet, en god bok och hälla upp drinken för du kommer befinna dig i sandfållan.

Understyrningen, eller den totala avsaknaden av grepp, inträffar obevekligt när du försöker styra mer än bil och grepp klarar av. Det här är ju väldigt trevligt egentligen, men då kommer vi till det lilla problemet att jag inte riktigt känner när jag är på gränsen till vad bil, däck, aerodynamik och väglag klarar att hantera. Det passar väl in på vad som varit problemet i mina ögon med Codemasters spel – styrningen suger och är svår att få till med rattinställningarna.

Överlag känns F1 2012 som en följsam uppdatering av en från början ganska stel upplevelse (2010), via en något mer livlig uppföljare (2011). Den tredje installationen är ännu mer levande och krävande. Ett givet köp för konsolracers med F1-passion, men ändå farligt nära läge att sälja konsolen och börja köra pc-racing.

[float="right"]Linus Areng
Webbgrafiker, F1-junkie[/float]