När #Blizzard klev upp på scenen under PAX East-mässan i mars var förväntningarna skyhöga. De skulle utannonsera ett nytt projekt, och trots att de försökt dämpa hypen kunde en stor skara spelare inte hålla den inom rimliga gränser. De förväntade sig stordåd: en första glimt av mastodontprojektet #Titan, eller avslöjandet av det ack så efterlängtade #Warcraft 4. Mot den bakgrunden är det inte svårt att förstå besvikelsen när Blizzard istället presenterade #Hearthstone: Heroes of Warcraft – ett digitalt samlarkortspel.
Avsmaken var till en början stor, men betan öppnades upp för valda delar av allmänheten och de positiva omdömena flödade ganska omgående ut på internet. Till slut lyckades Blizzard övertyga de flesta att de faktiskt är något stort på spåren. Efter flertalet intensiva drabbningar i betan ställer jag mig till den växande skaran optimistiska kortsamlare.
Livet på ett bräde.
Har du någon gång hängett dig åt analoga samlarkortspel kommer du känna igen dig. Du låser upp hjältar, levlar dem och kämpar mot andra spelare. Hearthstone flyttar det bekanta konceptet in i Warcraft-universumet, där vi träffar mängder av välbekanta figurer. Räkna med bråk tillsammans med noob-stamparen Hogger, den självmordsbenägna paladinen Leroy Jenkins och en lika eldfängd som förbannad Ragnaros. Halva nöjet är att kriga med alla dessa damer och herrar på spelplanen – andra halvan är att omsorgsfullt strukturera dem i sin kortlek.
Innan jag gav mig in bland gurglande murlocs och arga trollkrigare satte jag mitt största frågetecken efter just kortlekarna. Hearthstone är gratis och finansieras med mikrotransaktioner – går det att betala för att vinna? Lyckligtvis är svaret nej, skicklighet på planen och förmågan att konstruera en brutal kortlek kan man inte köpa sig till. Däremot går det att dränera bankkontot för att ta en genväg till korten man verkligen vill ha. Det finns dock mer plånboksvänliga alternativ för spenderingshämmade.
Gratis om du vill
Glimmande guld är belöningen för att utföra olika uppgifter i spelet. Det kan handla om achievements som att ta en hjälte till level 10, att vinna ett visst antal matcher eller utföra dagliga uppdrag. När den digitala skattkistan klirrar är det bara att springa över till butiken för att köpa paket med slumpmässiga kort. Blir skörden trist går det att dekonstruera den för att få material att bygga andra kort med lämpligare egenskaper. Det är en tidskrävande och ibland något omständlig process, som förstås existerar för att kittla köpnerven hos otåliga. Men det fungerar och går alldeles utmärkt att lira – och vinna – utan att plocka fram kreditkortet.
Detta gäller framförallt i spelläget arena, där en avgift betalas (återigen med guld eller riktiga pengar) för möjligheten att strida med en helt ny och temporär kortlek. Hjältarna och korten presenteras slumpvis och villkoren är lika för alla, oavsett hur mycket pengar som skyfflats in på respektive kombattants konto. Under arenamatcherna ökar prispotten efter varje vinst, vilket innebär att skickliga spelare kan plocka hem enorma belöningar. Men efter tre förluster åker man ut och får betala inträdesavgiften igen. Minsta match är därför av största betydelse och förvandlar många direkt avgörande bataljer till otroligt spännande tillställningar.
Hearthstone är fullt av bekanta Blizzard-nunor.
Under en drabbning blev jag sanslöst attackerad av en aggressiv magiker. Redan från första stund kastade hon fram snabba soldater och skickade över svidande eldbollar rakt i mitt tårfyllda ansikte. Hela matchen var en enda lång plåga där jag hela tiden fruktade för mitt liv – tills jag fick ett par riktigt bra kort på handen. Flitigt nyttjande av mina klasspecifika helande prästförmågor lyckades avvärja den initiala tjurrusningen och vände konflikten till min fördel, en liten trygg bit åt gången. I ögonblicket då jag slutligen manövrerade ut henne, svälte flödet av nya kort och tvingade henne att kapitulera, knöt jag nävarna över huvudet i en stolt segergest. På riktigt.
Det är någonting med de här långa, jämna matcherna som verkligen lockar fram tävlingsandan. Att det är min kunskap och förmåga att skapa en vinnande strategi som leder till framgång gör segerna så mycket sötare – och förlusterna mer ångestfyllda. Hearthstone lyckas redan i den stängda betaperioden föra de klassiska kortspelen in i internetåldern på ett exemplariskt vis. Vad de kan åstadkomma med ännu mer tid, energi och polering ska bli otroligt spännande att uppleva.
