Jag förstår mig verkligen inte på hur utvecklarna tänkt här. King of Fighters är en klassisk (och häpnadsväckande uthållig) spelserie av blandad kvalitet. Elvan var till exempel helt okej. Enligt vissa riktigt, riktigt bra. Kvick och actionfylld fajting, massvis med färgstarka karaktärer och ett rejält djup. Nu? Inte ens i närheten.
Visst, grunden för ett bra spel finns faktiskt i King of Fighters XII. Grafiken är bra på vissa ställen, menyerna till exempel. Och själva fajtingen är helt okej, med flertalet fajtingstilar, kombos och förödande kontringsattacker. Karaktärerna är lika färgstarka som alltid, om än färre än tidigare (22 jämfört med 30+, och många saknar nog Mai Shiranui). Ett annat plus är miljöerna, som är fantasifulla och detaljrika. Så långt ett fullt anständigt spel. Men sen då?
Nej, det var faktiskt allt. Offlinedelen har ingen handling alls, bara en massa fajting. Det finns inte ens några bossar att slåss mot i arkadläget. Teamfajtingen (tre mot tre) känns som en bra grej i teorin, men i praktiken känns även den meningslös och som om det bara är tre olika fajter. Man får inte direkt någon lagkänsla. Online finns det inte heller så mycket att välja på, och det laggar dessutom en hel del – långt över acceptansnivån. Vilket även gäller ljudet, som mest är fjantig musik och bakgrundseffekter. Och att speakerrösten bryter på japanska (hon skriker exempelvis "leady!" inför matcherna, även när man valt japanska röster) är bara löjligt.
Ibland undrar man bara varför vissa spel görs. King of Fighters XII är inte ett dåligt spel, det kan jag inte säga. Men med konkurrensen som finns på marknaden i dagsläget är det bara rakt igenom ett meningslöst släpp. Enda anledningen till att köpa det vore om du är fajtingfanatiker och redan har spelat alla andra fajtingspel i världen till förbannelse. Och kanske inte ens då. Betyget blir en mycket, mycket svag tvåa.
