Det börjar med bränd gröt. Inget att yvas över, kanske, men jag använde ju det sista sockret. Jag städade undan lite och hann inte tillbaka till spisen innan gröten var bränd åt fanders. Det är en vanlig dag, men i en ovanlig tid. Dagen må börja med bränd gröt, men slutar med mitt liv ställts helt på ända.
"Mitt liv ställts helt på ända"
Jag får erkänna att jag var orolig där ett tag. När jag först börjar spela förhandsversionen av äventyrsspelet Gerda: A Flame in Winter, får jag David Cage-vibbar när jag kokar gröt och städar. Men inledningen är snabbt avklarad och har dessutom en tydlig poäng. Dels sätter den tonen med några få penseldrag. Det spelar roll om du bränner gröten med det sista sockret, för det är krig och det är svårt att få tag på mer socker. Och om du ska skildra en vardag som går sönder så är det klokt att först befästa normaliteten.
Gerda har en avskalad men fin estetik.
Året är 1945, kriget är i sitt slutskede och huvudpersonen Gerda arbetar som sjuksköterska i en liten by nära gränsen till Tyskland, i det ockuperade Danmark. När tyskarna ockuperar Danmark ställs gamla spänningar kring nationstillhörighet mellan tyska och danska invånare på sin spets. Gerdas pappa är tysk. Han går med i nazistpartiet och blir villig medlöpare till ockupanterna. Med sin bakgrund finner.Gerda sig själv med en fot i den danska myllan och en i den tyska.
Det är kring detta utvecklarna väver sin historia. Den tvingar spelaren till ideliga val och ställningstaganden när intrigen snart tar allvarliga vändningar efter att Gerdas make blir gripen av Gestapo, misstänkt efter ett attentat mot en fabrik som förser Tyskland med krigsmateriel.
"Det är just berättande som står i centrum"
Och det är just berättande som står i centrum, snarare än pussel. Dina val påverkar din ställning hos de olika fraktionerna såväl som bland enskilda individer. Om du tar ställning emot ockupationen så litar motståndsrörelsen mer på dig, men det gör livet svårare på andra sätt. Om du syns öppet prata med din pappa medlöparen så sticker det i ögonen på den danska delen av befolkningen.
Under spelets gång får du ibland poäng i tre olika egenskaper – empati, insikt och skarpsinne. Dessa poäng kan du sedan välja att förbruka vid vissa val. Till exempel kan det kosta ett empatipoäng att plåstra om någon, eller ett poäng i skarpsinne för att vara smart nog att förstå en referens. Det är ett lite klumpigt system som känns ganska bakvänt. Varken medkänsla eller intellekt är ju en ändlig resurs på det viset. Det är bara en spelmekanik för att få inkludera lite mer resurshantering i valen, men det känns som om det nog borde ha kunnat lösas på ett mindre klumpigt sätt. Det är betydligt mer logiskt att du måste välja vem du vill ge byns enda dos antibiotika, till exempel, än att du inte har nog med medkänsla kvar för dagen för att tycka att en skadad person är värd omplåstring.
Ibland är det lätt att inte slösa med medkänslan.
Trots vissa invändningar mot själva systemen kring valen, så väcker den korta demoversionen min nyfikenhet. Jag uppskattar den avskalade men fina estetiken och jag vill ju veta hur det går för Gerda, som snabbt finner sig i en väldigt jobbig rävsax till situation. Det är också intressant att få ett danskt perspektiv på kriget i spelform.
Det börjar med bränd gröt, men det slutar med en brännande känsla av att det kan vara svårare att göra det rätta än man kanske vill att det ska vara.
Gerda: A Flame in Winter släpps till pc och Switch under 2022.
