Först och främst – jag älskar att det nu finns ett spel som heter Gerda. Det var på tiden. Gerda: A Flame in Winter är dessutom ett sympatisk äventyrsspel som fokuserar på en del av andra världskriget vi, mig veterligen, aldrig sett i ett spel tidigare. Det utspelar sig i Danmark, i en by nära gränsen till Tyskland i slutet av andra världskriget. Här har tyskar och danskar levt sida vid sida länge, men gamla konflikter om vilket land territoriet hör till flammar upp och skapar klyftor i det tidigare lugna samhället.

En dansk middag. Slutar förhoppningsvis gemytligare än den i Festen.

Gerda har en dansk mor och en tysk far, och har således fötterna i båda myllorna. Vilken hon graviterar mer mot under spelets gång är upp till spelaren. Oavsett hur du beter dig så kan du inte hålla alla sidor glada, och framför allt kommer dina val nästan garanterat att leda till att människor dör.

"Du måste hela tiden väga konsekvenser mot varandra"

Men Gerda: A Flame in Winter är ett väldigt lågmält spel, som främst siktar på jordnära realism snarare än storslagna hjältedåd. Du måste hela tiden väga konsekvenser mot varandra. Personen framför dig förtjänar kanske att straffas, men om du tillåter det så riskerar många fler att dö. I det här spelet, fullt av gråzoner, är ideal både något livsviktigt och ett potentiellt hinder.

Möjligen kommer Gerda undan lite väl många gånger med att vara uppenbart emot ockupationsmakten, för att intrigen ska kunna fortsätta till sitt slut. Men överlag köper jag det här. Det är en förvånansvärt liten och mänsklig berättelse i utkanten av något enormt och oerhört.

Intrigen kretsar kring att Gerdas man, Anders, visar sig vara en del av motståndsrörelsen. Ditt mål som spelare är att försöka få honom fri, samtidigt som du hjälper byns invånare på olika sätt och försöker navigera alla såriga relationer mellan olika grupperingar. Även de mest vämjeliga karaktärerna ges motivation och personligheter, även om karaktärsporträtten överlag knappast är särskilt djuplodande.

"Ett äventyr av Telltale-snitt"

Det här är ett äventyr av Telltale-snitt, vilket innebär att det inte finns några egentliga pussel. Ibland måste du lösa problem och har begränsad tid, och de få resurser du samlar på dig kan användas för att hjälpa folk eller muta nazister att titta åt andra hållet. Det finns även ett lite märkligt system där du får insikt, skarpsinne och medkänsla beroende på vad du skriver i din dagbok, som sedan kan användas för att övertala folk i vissa dialoger. Även om själva intrigen alltid leder fram till samma hållpunkter så kan slutresultatet variera ganska mycket. Karaktärer kan leva eller dö, bli fängslade eller ej, de kan hata dig eller inte, och deras framtid kan bli väldigt olika, beroende på hur du agerar – eller inte agerar.

Att skriva dagbok kan ge fördelar.

Till syvende och sist saknas ändå viss udd i manuset för att det ska nå upp till de allra bästa i genren. Karaktärerna ges tillräckligt med motivation och personlighet för att jag ska förstå dem, men är sällan tillräckligt känsligt skrivna för att jag verkligen ska bry mig om dem så mycket som utvecklarna nog förväntar sig att jag ska göra. Samma gäller intrigen. Jag uppskattar det lågmälda anslaget, som även återspeglas i både den finstämda grafiska stilen och vemodiga musiken, men samtidigt blir det hela lite stelbent emellanåt. Händelser som borde kännas dramatiska är gestaltade på ett sätt som gör att de närmast rinner förbi som axelryckningar.

Jag ser dock gärna fler interaktiva berättelser från den här utvecklaren, för Gerda är en sympatisk karaktär i ett gediget och lika sympatiskt litet spel. Det finns potential här. Får jag föreslå ett spel som heter Agda, eller kanske Gunhild?

Fotnot: Gerda är släppt till pc (Steam) och Switch. Testat på pc.

Gerda: A Flame in Winter
3
Bra
+
Finstämt och lågmält
+
Inte en berättelse vi sett i spel tidigare
+
Manuset är bra…
-
…men når aldrig de allra högsta höjderna
Det här betyder betygen på FZ