Grafisk djupdykning
Kollar man närmare på själva spelen finns det en hel del intressanta detaljer för den som gräver ner sig i menyerna. Standard vad gäller den grafiska presentationen är ”arcade”-läget, där spelen visas komplett med kabinett och en bit av hallens omgivning när man spelar. Sådant är förstås trevligt för en retronostalgiker. Det känns lite som att vara där. Men det är inte särskilt lämpligt om man verkligen satsar på high score och behöver full koncentration. Då byter man lämpligtvis till ”basic”, där det enda som visas på skärmen är spelgrafiken rakt upp och ned. Det tredje och sista visningsläget är ”cabinet”, som är ett slags mellanting med kabinettdetaljer fast utan miljön runt omkring. Det här är ett fascinerande läge att leka omkring i, eftersom det till och med emulerar detaljer som böjningen i skivan som skyddar skärmen i kabinettet. Det kan bli rätt svårspelat, men i vissa titlar har effekten en hypnotiserande närvarokänsla.
På ljudsidan finns det liknande inställningar att göra: med eller utan sorlet från hallens omgivning, samt med eller utan ambient ljud från kabinettet. Det förklaras inte exakt vad det senare är, men min hypotes är att det handlar om sådana saker som Q-Bert-splattet. Nu är Q-Bert inte representerat (än), men i det arkadkabinettet satt det en flipperknack som dunkade till kabinettets nederdel inifrån när den stackars filuren Q-Bert ramlade ut för ett stup och slog i marken. Knacken förstärkte själva ljudeffekten i spelet och förhoppningsvis är det sådana effekter som man menar här.
30 spel släpps vid lanseringen idag, och hela 1 000 spel ska finnas tillgängliga inom en treårsperiod.
I övrigt finns det mängder med spelförenklande hjälpmedel. Spelar man i det som kallas ”Classic Mode” kan man i vissa fall gå in i spelens DIP-switchar och göra maskininställning för antal liv, poänggränser för extraliv och så vidare – precis som maskinägarna kunde göra förr i tiden. I Classic-läget går det också att när som helst spola tillbaka i tiden med LB-knappen. Typ som i #Forza 3, fast 30 år tidigare. Hamnar man i ett nytt skitsvårt läge i ett spel är det bara att spola fram och tillbaka och nöta tills tekniken sitter. I Classic Mode går det också att göra en sparning per spel där man befinner sig för tillfället ifall man behöver en paus. När man känner sig stursk nog går man över till tävlingsläget Ranked Mode och sätter en officiell high score för sina vänner att stånga sig blodiga mot.
Hopande frågetecken
Tjänsten som sådan verkar inget annat än fantastisk. Men visst finns det frågetecken. Till exempel kanske man redan köpt Centipede på Xbox Live Arcade. Då dyker spelet inte upp på Game Room, utan man får köpa det igen, eftersom det rör sig om en remake kontra arkadperfekt emulering. Dels kommer med största sannolikhet några av de riktiga klassikerna aldrig dyka upp, på grund av licensskäl. Glöm Donkey Kong. Det är också ett sorgligt faktum att en analog spak sällan är lämligt att spela 80-talsspel med, samtidigt som 360-handkontrollens styrkors är direkt oanvändbart i sammanhanget på grund av sin nyckfullhet. Man tror att man styr höger men Pac-Man svänger rakt upp i gapet på ett spöke – wtf!? Det senare kan man förhoppningsvis råda bot på med till exempel sin Street Fighter-sticka.
Ett sista potentiellt problem är att det hela faller halvplatt utan den sociala biten. Det krävs att man har ett gäng friends som intresserar sig för kulturen och spelen och hela utmaningsgrejen i Game Room för att den ska få liv på allvar. Att gå runt själv med sin avatar i sitt Game Room och slå sitt eget high score känns bara deprimerande. Dessutom hade det ju varit trevligt om man kunde direktstyra sina avatarer och verkligen uppleva hallen fritt. Nu går det inte, utan man bara klickar på det spel man vill spela så skuttar avataren dit. Trist, även om det är en bagatell i sammanhanget.
Microsoft har hur som helst aggressiva planer för Game Room. 1 000 (ja, ett tusen!) titlar ska finnas tillgängliga inom en treårsperiod. Det är i snitt ett spel om dagen från och med nu. Är du som jag så gillar du den tanken och har redan gjort önskelistor med måste-spelen och skickat ett inledande utmaningsmail till kompisarna.
