I vanlig ordning bör man hålla ett hälsosamt avstånd till alla nya delar i välkända spelserier vars titel inte innehåller en ny siffra. Regeln i vår kommersialiserade värld är att de mer ofta än sällan brukar vara mediokra mellanakter i väntan på att en studio orkar göra en riktig uppföljare. Men så finns det förstås undantag och #Assassin's Creed: Brotherhood ser tvivelsutan ut som ett av dem. Det här är inte så mycket en spinoff som det är nästa stora #Assassin's Creed.
Tid för hämnd
Allt börjar i sänghalmen. Ezio är i full färd med att charma en rödhårig donna när kanoneld plötsligt slår ned utanför fönstret. Skit också. Vår italienske kvinnorkarl kastar sig ut på taket och blickar ut över ett skrämmande scenario, någons privata armé håller på att göra dig till sin bitch. Ezio blir, efter en lång och utdragen strid som bland annat involverar ett menlöst men effektfullt kanonminispel, till slut utkastad ur sitt eget hem. Vanärad söker han sig till Rom för att slicka såren och han börjar snida på en plan. Och... ridå.
I ett kort minispel gör Ezio ett desperat försök att rädda sin villa. Det går käpprätt åt skogen och vår hjälte vänder sig till Roms gator för att värva en egen armé.
#Ubisofts representanter laddar en ny scen ett par timmar in i upplevelsen: Ezio sitter hopkrupen på ett tak och ser hur ett helt kompani soldater blockerar hans väg. En busvissling senare viner sex små giftpilar genom luften och träffar dem i nacken. De stönar som en man och sjunker ihop. Det här är den stora nyheten i spelet: ditt lönnmördargille. Under spelets gång kan du rekrytera upp till sex förmågor som levlar, utvecklas och backar upp dig under dina eskapader. De är ständigt inom räckhåll men syns och hörs bara av spelaren.
Den nya gruppdynamiken skakar om spelets grundläggande premisser. Det faktum att du har ditt gäng att förlita dig till gör spelets strider betydligt svårare, eller om det möjligen är tvärtom. Där fiender tidigare snällt köade medan du tog dig an dem en efter en är Brotherhood i vilket fall en betydligt mer oförlåtande upplevelse där de kastar sig efter dig i samlad trupp. Utvecklarna pytsar flera till synes omöjliga uppdrag din väg - som att assassinera en kyrkans man i ett trångt rum fullt av vakter. Lösningen kräver lite eftertanke och går ut på att klätta upp i kyrktornet. Varsitt svanhopp på given signal senare och brödraskapet landar i en dödlig ring runt sitt mål. Vakternas ben har knäckts under deras vikt. Det ord som beskriver händelseförloppet bäst är "vackert".
Paranoia deluxe
Vidare gör kodknackarna en stor poäng av att spelets hästar numera går att rida inne i städerna. Det här är ett av flera viktiga steg som utvecklarna tagit för att föra serien vidare mot en öppnare utformning. I led med denna strävan efter en mindre linjär inriktning är det faktum att du kommer att kunna bygga upp Rom efter eget tycke, i stil med uppgraderingarna av din villa i #Assassin's Creed II. Staden är ditt hem under stora delar av spelet och du kan smycka den lite som du vill.
Allra häftigast är ändå att Brotherhood bjussar på ett riktigt inspirerande multiplayerläge. Det är seriens första och utvecklarna ser ut att ha tänkt till ordentligt. Sex spelare får svida om till präster, köpmän, narrar och så vidare, för att sedan bege sig ut i en värld som påminner starkt om kampanjens dito. En mätare i din HUD talar om ungefär var ditt mål befinner sig (du strävar efter att sätta kniven i en av dina motspelare) och vilken kostym han eller hon har på sig. Det är allt.
Multiplayer ser särskilt intressant ut med paranodia promenader genom torg och hastiga flykter över taken. Din baneman kan dyka upp närsomhelst.
Överallt syns AI-styrda personer som beter sig efter mönster som du kommer att känna igen. Några samtalar invid kyrkan, här och var sitter en ensam stackare på en parkbänk och så vidare. De bär på samma kläder som dina mp-kamrater och vid en hastig översikt är det omöjligt att skilja dem åt. Det gäller följaktligen att titta särskilt noga på detaljerna: hur potentiella mål rör och beter sig. Det hela har fler lager ändå. Samtidigt som du försöker nedgöra ditt mål så lever du hela tiden med vetskapen att någon annan tänker precis samma saker om dig. Det här är vad #Assassin's Creed borde ha varit. En paranoid charad med dödlig utgång. Ett surrealistiskt skådespel där alla tittar sig bakom axeln. Kudos.
När vi vinkade adjöss till Altaïr och sade hej till Ezio i fjolårets #Assassin's Creed II tog utvecklarna ett rejält kliv framåt på dessa områden. Med Brotherhood ser Ubisoft glädjande nog ut att kunna ta ett minst lika stort steg mot en mer spännande uppplevelse. Vi märker för 18 november i almanackan och håller tummarna. Till dess.
