Det råder inflation på högkvalitativa FPS. Dagens i-landsproblem? Inte riktigt. Eftersom de allra flesta titlarna berör realistiska militära operationer är risken stor att det kan bli för mycket av det goda. Se det så här: oavsett hur läckert det är med en lyxig entrecôte blir samma köttstycke lätt menlöst om du tuggar det sju dagar i veckan. Ibland behöver vi sätta tänderna i en rejäl flintastek för att ge smaklökarna omväxling. Säg hej till #Bullestorm.
Om jag ska bryta ner spelet i delar handlar det om en relativt linjär upplevelse där målet är att kötta motståndet så kreativt som möjligt. Till exempel: jag skjuter fram en studsande kanonkula som kan kickas på motståndarna och bryta vartenda ben i deras kroppar. Jag fångar in en helikopter med mitt lasso och drämmer den flygande farkosten i marken så att hela bildskärmen skakar. Eller så sparkar jag tunga möblemang rakt in i en skock med fiender så att de mosas pannkaksplatt mot väggen.
Linjärt men spektakulärt
Den sista attacken ger 250 sköna poäng på kontot. Alla attacker ger mer eller mindre och det gäller att jobba hårt för att håva in storkovan och kunna köpa nya uppgraderingar som resulterar i än mer spektakulära alternativ. Och så fortsätter det. Jag fångar upp flyende fiender med mitt lasso och avlossar skott i skallen på dem, jag sparkar in dem i elstängsel och kastar explosiva tunnor så att hela skärmen täcks av explosioner.
Overkill? Nej, nej. Du kan aldrig döda för mycket.
Det finns en närvaro som få spel kan efterlikna. Varje sekund präglas av nya beslut där jag vill döda så snyggt, effektivt och coolt som möjligt. Området jag besöker känns förvisso extremt linjärt men det råder aldrig någon variationsbrist i fråga om hur jag tar mig fram. I ena sekunden susar jag nerför ett rep medan jag i nästa ögonblick sparkar in en dörr, varpå jag gömmer mig bakom en rörlig järnbarrikad och använder den som skydd när jag samtidigt mosar motståndet bakom. Även om Bulletstorm speltekniskt handlar om att ta sig rakt framåt lyckas utvecklarna dölja det genom variation och ständiga adrenalinkickar.
Macho man
Stilen kan inte beskrivas som något annat än over the top. Färgerna är grälla, karaktärerna och omgivningarna känns tecknade och för varje bildruta som passerar tycks det hända minst fem löjligt coola saker som fastnar på näthinnan. Jag känner mig cool när jag spelar Bulletstorm. Jag känner mig macho.
Bossar finns det gott om – och stora sådana också.
- Killarna var ute efter att fånga känslan av någonting fräscht, berättar Guy Perkings på EA, som idag får föra den polska utvecklarens talan.
- Det är så många som redan skapar de militära upplevelserna. Du duckar, skjuter, springer till nästa gömställe och fortsätta skydda dig samtidigt som du avlossar väl valda skott. Bulletstorm är helt annorlunda. Vi trycker upp den intensiva och coola upplevelsen i ansiktet på dig.
Det som förvånar mig mest när jag spelar är att spelet saknar motstycke på dagens marknad. Idén är inte särskilt komplicerad. Allt handlar om att meja ner motståndet på kreativa, coola och köttiga sätt som får poängen att rassla in. Det känns konstigt att det först nu kommer ett spel som inte bara går ut på att döda – utan också hyllar dig lite extra när du gör det med en originell touch.
- Problemet var inte att komma på idéer, tillägger Guy. Snarare var det svårt att ringa in de bästa. Hade grabbarna inte hejdat sig så hade spelet fortfarande varit på planeringsstadiet.
Men nu är, tack och lov, Bulletstorm inte alls långt borta. Redan i februari är det dags att beväpna dig till tänderna och börja samla poäng. Vi kan inte vänta.
