Med otalet bärbara bravader hade #Nintendo den portabla marknaden i ett järngrepp under närmare två decennier. Sedan hände smartphones. Och med deras framfart fick olyckskorparna luft under vingarna. Varför köpa spel för en mindre förmögenhet när du kan få dem för sju pyttekronor? 3DS var ifrågasatt långt innan den släpptes.
Men svaret på tvivlet var och är enkelt: Nintendos titlar är i nio fall av tio (eller 99 av 100?) större, bättre och vackrare än det ”phåniga” motståndet. Visst, jag har spelat många kvalitativa smartphone-titlar. Men något Zelda: A Link Between Worlds? Något Super Mario 3D Land? Något Fire Emblem: Awakening? Nej, nej och åter nej.
Ultimate NES Remix blandar retro med nyretro.
Ultimate NES Remix är ingen sådan slags 3DS-amabassadör. Ironiskt nog är det just den där snabba och repetitiva underhållningen som blivit synonym för mobilspelandet. Alltså, perfekt mellan två tunnelbanestationer eller strax innan du släcker nattlampan. Och i all sin enkelhet är det väldigt roligt.
De som kört sönder Remix-titlarna till Wii U och inte nödvändigtvis behöver en bärbar version göra sig icke besvär. Det här är ett hopkok av det bästa de hade att erbjuda. Med andra ord fungerar den både som en remix- och en best of-samling. Å ena sidan är det små smakprov från 8-bitarens största stunder: hämta det vita svärdet vid vattenfallet i Zelda, svinga sig längs bönstjälkar i Super Mario Bros., köra omkull motståndet i Excitebike och hoppa över tunnor i Donkey Kong som om det vore 1981.
Metroid och Punch-Out!! är bara två av sexton klassiker.
Å andra sidan finns mer eller mindre bisarra remixar av de sexton olika klassikerna. Pit från Kid Icarus samlar Zelda-älvor och Kirby dräper Whispy Woods med Mario-spöken i bakhasorna. I Donkey Kong släcks lampan och i Excitebike rustas du med automatisk turbo. Ofta skiner sadismen igenom, som när Mario måste dräpa en osynlig Birdo eller när han tvingas samsas sida vid sida med två kloner. Som att spela på lyran, kan jag tänka mig. Ofta är utmaningarna inte längre än tio sekunder, sällan sträcker de sig över en minut. Men som nervigast – och bäst! – blir det när olika klyftiga utmaningar länkas samman. Minsta snedsteg leder till att dina framsteg grusas.
Dock känns det hela lite framstressat. Allas vår 3DS hade förtjänat mer än en samling av två rätt färska spel. Vad sägs om att ha grävt i Nintendos oändligt djupa bärbara skattkista? Eller varför inte börjat utforska SNES-eran? Och vad är grejen med att inte ha någon 3d-effekt i vare sig spel eller menyer? Fast när det kommer till kritan finns en poäng även här: inte ens när Nintendo struntar i att anstränga sig blir det sämre än i nio av tio smartphone-spel. Det är också en slags bedrift.
