Det finns dock moment som stör flytet. Precis som i Mass Effect 3 saknas funktion för att huka på kommando, något som i stället sköts via cover-systemet. I den äldre titeln kan spelaren själv dikterna när Shepard ska ducka från kulregnet, men för Ryder är det annorlunda. Systemet i Andromeda är automatiskt, där karaktären på eget bevåg söker skydd i närheten av väggar, lådor eller andra objekt. Jag upplever dock att det hela är rätt opålitligt, och kommer på mig själv med att frustrerat väsa “men sitt ned då, Ryderjävel” mellan tänderna.
Ny värld, nya konflikter.
En annan sak är handscannern Ryder utrustats med, enligt Bioware en av spelets viktigaste komponenter. Den används för att läsa av objekt i omgivningen och samla resurser, där nya upptäckter ger poäng som sedan används för forskning. För någon som varken gillar ping-funktionen i Dragon Age: Inqusition eller evigt planetscannande i Mass Effect 2 känns det omgående som en börda att gå runt med en manick i fejset och titta på varenda pryl i omgivningen. Frågan är om funktionen får utökad mening längre fram, eller om det främst handlar om att späda ut speltiden.
Mindre irritationsmoment undantagna tycker jag rörelsemönstret och den grundläggande interaktionen i Mass Effect: Andromeda känns riktigt bra, både med mus och tangentbord samt med handkontroll (som för övrigt fungerar till PC!). Det finns flyt i strider och förflyttning på ett sätt som originaltriologin saknar. Allt blir inte heller så galet stelt, utan animationerna är mjuka och hyfsat naturliga. Där Shepard har en eldgaffel permanent (och obekvämt, kan man anta) fastsvetsad över ryggen kan Ryder tas för mer eller mindre mänsklig.
Något som inte allt nostalgiskt skimmer i världen kan rädda är M35 Mako. Det sexhjuliga dödsmonstret är utan tvekan största sänket varje gång jag sätter tänderna i Mass Effect. Förstå därför min oro när Bioware stolt berättar att en ny, uppdaterad (tro fan det) Mako blir del av Andromeda.
Någon som sneglat på Rovdjuret?
Det är dock bättre än väntat. Nomad ND1 må se ut lite som min nemesis, men bjuder snabbt på flera fördelar. Till exempel går den att styra, vilket redan det är plus. Hur knapparna är mappade på handkontrollen känns också rimligt, med gas på ena triggern och broms på andra – en ren revolution ställt mot Mako. En nackdel är att Nomad saknar vapen, precis vad som ligger på trigger-knapparna i första Mass Effect. Undertecknad köper dock kanonfritt alla dagar i veckan, så länge fordonet inte automatiskt skuttar ned i närmaste lavapöl.
Nomad bjuder vidare på en funktion för att aktivera lågväxel, där fordonet blir långsammare men mer terrängvänligt. Spontant har jag svårt att se vad det alternativa läget tillför, utom att kräva en extra knapptryckning när ett lite brantare vägparti dyker upp. Kanske handlar det om en feature creep som letat sig in, kanske dyker det upp mer utvecklade användningsområden på andra platser i spelvärlden.
