Det finns rejäla reboots och det finns mjuka. Mortal Kombat 1 är något så speciellt som en genomtänkt reboot. Dessutom: reboot och uppföljare. Det låter som en motsägelse men slutet i Aftermath-dlc:t till del elva gör det hela logiskt. En ny, bättre värld skapas.
Det är en unik chans att både börja om och fortsätta brodera ut den blodiga korsstyngsduk som är Mortal Kombat. En chans min känsla är att Netherrealm tillvaratar. Efter en drygs timmes speltid med "ettan" är jag fast. Jag har återupptäckt en värld och serie som inte varit min sedan censurens bistraste dagar på SNES. Det var då. Nu är jag en glad amatör.
"Något så speciellt som en genomtänkt reboot"
Det kan mer eller mindre sägas om Raiden också. Denna blixtrande ikon står framåtböjd sida vid sida med Kung Lao och arbetar på fälten i den sömniga byn Fengjian. Dag ut och dag in. Kung Lao önskar att det fanns något mer, och det gör det givetvis. När bland andra Sub-Zero och Scorpion sparkar in dörren förändras allt.
Kameo-systemet demonstreras.
Sträck ut en hand.
Derek Kirtzic är lead designer, har arbetat med teamet i sjutton år (spelat Mortal Kombat ännu längre). Även om ensemblen rebootas lovar han att ikonerna kommer kännas bekanta. Men...
Genom att göra gamla ansikten nya kunde vi tänka nytt. Reptile kan exempelvis förvandla sig till en ödla under stridens gång. Tidigare var han antingen en ninja eller en ödla, men nu har vi, jajamen, slagit ihop det.
Att ta sig an storykampanjen i Mortal Kombat 1 är som att se en rafflande popcornrulle, en som ganska ofta bryts av med strider. Både Kung Lao och Raiden är långt ifrån sin potential, och jag hoppas det även gäller mig. Att ta sig an ett fighting-spel är för mig Bambi på hal is, men jag är en nyfiken Bambi. Jag sparkar och slåss och hittar ett move som gör jobbet ganska bra. Jag får ett extra stödhjul då det även är möjligt att kalla in cameo-kämpar.
Sa jag cameo? Jag menar såklart "kameo". Medan Kung Lao, exempelvis, skyddar sig kan ett enkelt knapptryck kalla på Raiden som går till motattack. Hemligheten ligger i att välja rätt tillfälle, då det ibland inte gör någon nytta. (Möjligen lärde jag mig detta den hårda vägen.)
Kirtzic säger att en fräsch grej, förutom kameos, är de luftburna striderna.
Att kunna förlänga dina luftkombinationer, ja, det känns bara så oerhört bra att slå upp någon i luften, sparka deras stjärt, slå ner dem, slå upp dem, och bara låta det fortsätta i en lång, vacker kombo.
Förutom kampanjen fick jag doppa tårna i "Invasion"-läget. Något som bäst kan beskrivas som ett bräde till labyrint, kryddat med rollspelselement i en live service-modell. Jo, det händer mycket i den meningen. Men ja, du flyttar alltså runt på ett jättelikt bräde och levlar. I mitt fall var det inte särskilt stort då jag provade på tutorial-banan: Johnny Cages herrgård.
Invasions-läget ritas om ungefär var sjätte vecka.
Sub-Zero gillar (tydligen) långa skogspromenader.
"En slags best of av alla tidigare singleplayer-idéer Mortal Kombat kastat på oss"
Varje säsong (ungefär var sjätte vecka) innebär en ny invasion. Även om jag inte hann gå särskilt djupt i det fick jag nys om minispel och liknande bortom de raka slagsmålen. Det kan handla om att navigera genom projektiler eller lära sig att blockera attacker. Invasion beskrivs av Netherrealm lite som en slags best of av alla tidigare singleplayer-idéer Mortal Kombat kastat på oss: Konquest, Krypt, Towers of Time, etcetera.
Att de satsar mycket på singleplayer är medvetet, enligt Kirtzic. De vill att spelare som inte känner sig trygga i onlinevärlden ska ha en trygg plats för att slåss av hjärtats lust. Mortal Kombat-spelare är stöpta olika. Derek Kirtzic växte upp i arkadhallarna och satt på biblioteket för att skriva ner de olika kombinationerna för fatalities. Numera kan man mappa attacker. Det har helt klart hänt en del sedan mina SNES-dagar med icke-rött blod.
Och om bara några veckor är det dags för rebooten och fortsättningen i ett och samma paket.
Fotnot: Mortal Kombat 1 släpps 19 september till pc, PS5, Xbox Series och Switch.
