Det ska sägas med en gång att Race Driver 2 knappast kommer få smaka tyckarnas knytnävar på grund av för tunt innehåll. Redan i den förhandsversion vi lagt vantarna på är utbudet av banor, bilar och körsätt mer än tillräckligt. I det färdiga spelet kan du välja mellan 35 fordon (moderna fartvidunder, lyxåk, pickuper, lastbilar och retrokärror) som spakas på närmare 50 fiktiva och verkliga banor i 15 olika spelformer (Formula Ford, Rallycross, Super Truck Racing). Den oljedoftande godispåsen är alltså fylld till bristningsgränsen.
Race Driver 2 är det fjärde spelet i Codemasters ToCA-serie (som för övrigt dras med olika namn i olika delar av världen) och förra upplagan, ToCA Race Driver, släpptes för ungefär ett år sen. Utseendet i föregångaren led av anpassningen till den jämfört med nutida PC-grafik lätt åldrade konsolen PlayStation 2. Race Driver 2 släpps enbart till PC och Xbox, varför man lyckats skrämma upp detaljnivån en del. Ändå är grafiken inte av absolut toppklass, men väl såpass bra att vi kan avnjuta den utan sorg i sinnet. Ljudmässigt står det bättre till, bilarna låter som man förväntar sig, det vill säga rejält.
Intressant fysik
Förutom utseendemässiga förbättringar har man hunnit med att plocka ihop en helt ny fysikmotor, vilken innehåller ett par godbitar. Skademodellen är numera av den art att buskörning verkligen straffar sig. Att använda omgivning och framförvarande bilar som bromskloss medför inledningsvis ett par ilsket lysande skadelampor i displayen, senare till att din stolta kärra hamnar hos närmsta skrothandlare. Ett annat plus är körkänslan - i sina bästa stunder helt fenomenal. Att halvflyga över skarpa krön med en svajig Mustang från 1968 för att sekunden därpå med ett respektingivande bredställ kasta sig in i en hårnål är i sig en svårslagen känsla. När det hela dessutom känns autentiskt är det bara att buga i Codemasters riktning.
Tyvärr är körkänslan inte lika briljant med alla fordon och definitivt inte om man råkar hamna vid sidan av vägen. Gräs känns inte som gräs, snarare som en nyspolad isrink, varför avkörningar bestraffas onödigt hårt. Plus dock för markant skillnad i beteendet hos olika bilar och att fysiken tillåter så kallad slip streaming, det vill säga att du tack vare minskat luftmotstånd når högre fart om du lägger dig nära en framförvarande bil.
Codemasters tar sig ton
Precis som ungefär alla spel dras Race Driver 2 med en undertitel vi lika gärna kunde varit utan. Det lätt pretentiösa Ultimate Racing Simulation låter inte bara dumt, om man väljer att tolka det bokstavligt höjs också förväntningarna till smått absurda nivåer. Även om simulatorkänslan är mer påtaglig än i seriens förra spel är det tveksamt om det är en renodlad simulator vi har att göra med (betänk ovan nämnda isgräs).
Emellertid bjuds den som anser standardläget Simulation vara avsett för veklingar ett riktigt svettigt alternativ - Pro Simulation. Med detta påslaget blir din färdväg lika organiserad som en flugas flygmönster, minsta oförsiktiga gaspådrag och du far som en fläsksvål över banan. Om detta läge representerar en någorlunda korrekt verklighetsavbildning kommer jag aldrig sätta min fot i en racingbil. Å andra sidan har jag med all rätt aldrig fått beröm för min bilkörning, så folk med mer känsla i gasfoten finner månne spelläget tilltalande.
Lovande
Av denna ofärdiga version att döma lutar det åt att Race Driver 2 faktiskt kan bli ett av de där sällsynta racingliren som faktiskt höjer sig över medelmåtteträsket. Föregångarens inte alldeles knivskarpa AI lämnar fortfarande en del att önska - datorn kör emellanåt som på räls - men lyckligtvis märks avsevärda förbättringar på området. Förutom fett utbud av såväl bilar som banor och körstilar är det för bilspel viktigaste elementet - körkänslan - av påtagligt god art. Om Codemasters innan släpps lyckas eliminera de orosmoment som nämnts kan spelet mycket väl bli en konkurrent till genrens toppar.