Döda spelvåldsdebatten – spela!

Robot
Döda spelvåldsdebatten – spela!

Efter snart 40 års spelvåldsdebatt ser Arnroth ljuset i tunneln. En ny undersökning visar att de flesta föräldrar spelar med sina barn, och det kan vara slutet på rädslan för spel.

#ea, #world-of-warcraft, #sims-4, #destiny, #mario-kart-8


Döda spelvåldsdebatten – spela!

Mycket bra artikel. Min snart 7-åriga dotter spelar en del mobilspel men vi har även spelat Diablo 3 tillsammans nu på senare tid och hon tycker det är skoj. Det började med att jag gav henne kontrollen för att få styra själv vilket hon tyckte om samtidigt som jag förklarade vad hon skulle göra och vad det gick ut på.

Medlem

Väl skrivet, Thomas.

Jag tror mycket hänger ihop just med att många gamers idag har egna familjer och har barn i åldrarna 0-18. Då blir det naturligt att man spelar med sina barn. Man är inte rädd för spel om det varit en stor del av ens eget liv.

Medlem
Medlem

Detta borde banne mig publiceras i nån större tidning.

ZF
Medlem
Citat:

Allt som har med ny media och kommunikation att göra tenderar att skapa denna moraliska panik, från telegrafens genombrott på 1800-talet till tv-tittandet och rollspelandet, från Elvis höfter till hårdrock, punk och hiphop.

på tal om Elvis. det är lite lustigt ändå att stora delar av speljournalistiken gång efter annan ställer sig upp och mer eller mindre unisont proklamerar ett slut på våldsdebatten, avfärdad den som moraliserande bakåtsträvande. samtidigt driver (ofta samma individer dessutom) antisexkampanjen vidare och avfärdar alla invändningar med att ropa grottmän, ironiskt nog.

Medlem

Själv har jag "glada" minnen från 80-talet när rollspel var det absolut värsta som fanns. Objektet skiftar gång efter annan men rädslan är densamma. Bra krönika, Thomas.


signatur

"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."

Inaktiv

Varför avfärdas kritik mot spelvåld alltid med att kritiker som problematiserar spelvålds frågan blir utpekade som moralpoliser?

Kritiken mot spel och dess påverkan på människor är inga homogen utsagor, och kommer dessutom inte från en homogen grupp som Arnroth menar skulle vara en media elit. Arnroth har ju själv suttit i morgonsoffan på svt och beskrivit vilken fantastisk påverkan gulliga spela där man klappar hundar har haft på hans barn, dem har blivit mer empatiska varelser? Varför skulle inte spel kunna påverka barn i motsatt riktning?

Masskommunikationens utveckling - från textad litteratur --> radio --> tv --> Spel har studerats under en längre tid. Vad man vet är att radio och tv har förändrat sättet vi kommunicerar på , då vi blir passiva mottagare av information (vårt medvetande är inte lika aktivt när vi tittar på tv som när vi läser).

Åt vilket håll rör sig spelen åt? På sätt och vis blir vi mer deltagande än när vi ser på tv, men och andra sidan är vi bara deltagande inom en ram som skapats av spelskaparen. T.ex Väljer jag att spela battlefield 4 så är risken stor att jag dödar folk då hela belöningssystemet är uppbyggt kring att vara så effektiv mördare som möjligt, och belöningssystem är något som har en stark påverka på hur vi människor kommer att handla.

Så när vi väljer att spela ett spel tar vi kanske mer eller mindre på oss en viss roll som varierar från spel till spel. Själva spelinlevelsen som ofta talas om som en viktig komponent i spel är väll just vad jag beskriver.

Är spelinlevelsen bra så kommer vi förmodligen att känna oss som mer delaktiga i spelet vi spelar. Gör vi det, så är vi alltså inom ramen för spelskaparens vilja dömda till att spela en viss roll, ungefär som skådespelare.

Om jag tar på mig att spela rollen som brutal mördare i ett spel gång på gång på gång på gång på gång, kommer det påverka mig? På något sätt förmodligen ja? Man spelar väll spel för att få en stark upplevelse, och i såfall borde den påverka mig starkt, och därmed lämna spår på ett eller annat sätt?

I all ärlighetens namn, film påverkar oss, böcker på verkar oss, varför skulle inte spel som spelas just för att det är ett steg framåt i utvecklingen av starka upplevelser inte påverka oss och ha en inverka på vår syn på våld och hur vi reagerar på det?

Och ja Arnroth har rätt, kritiken mot spelvåld (skulle hellre diskutera spelupplevelsers inverkan på människan, då debatten inte snedrivs till en fråga om samhällsvåld) kommer förmodligen dö ut till följd av att föräldrar spelar, och spelar med sina barn. Men av anledningen att man ofta söker legitimera sin handlingar i efterhand.


signatur

Mohawk

Medlem

Tackar för en väldigt bra krönika! som "yngre" spelfantast är det alltid intressant att läsa perspektiv från de som varit med längre i diskussionen. Det finns nog en stor poäng i det du säger om att Tv och film blivit mer accepterat för att alla är en del av den biten, till skillnad från spelen som varit mer avskilda med en mindre skala människor.

Har inte spelat lika mycket med mina föräldrar kanske, även om de ändå varit mer delaktiga än andras föräldrar kan jag tänka mig, så delar jag främst oändligt med minnen när jag och mina syskon spelat alla de möjliga spel genom åren. Finns nog inget mer nostalgiskt för oss än att tillsammans leva i soffan för att ta oss igenom den långa resan i Final Fantasy X igen för att gråta oss igenom det känslosamma slutet, eller när vi nästan primitivt testar våra skills i minispelen till Pokemon Stadium 1 och 2, Då tappar vi allt vad vuxet heter. Men det är så mycket man upplevt tillsammans genom spelen, så många minnen och äventyr som vi delar. Även klassiker som när min bror skrek "DIN FLODHÄST" till mig när jag för ovanlighetens skull var bättre än honom i supersmash kan man skratt gott åt idag.

Nej jag känner ofta att de som knappt spelat spel alls, och de som gärna avfärdar spel utan att egentligen veta vilken typ av varierad underhållning det erbjuder till att börja med. Jag är övertygad om att det finns ett spel för alla om man bara är mottaglig för att prova, och inte gör så stor skillnad mellan spel, film, tv och andra underhållningsformer.

Medlem

Några tankar som slår mig när jag läser dem eminenta krönikan:

1. Ett av problemen är att många, säkert omedvetet, kopplar ihop datorspelande med barnlek på samma sätt som många kopplar serietidningar med barnkultur eller tecknat med barnunderhållning. En stor del av de datorspel som görs idag vänder sig, till skillnad från de som gjordes på 80-talet, första hand till till vuxna och i många fall medelålders män. De är helt enkelt inte gjorda för tioåringar.

2. Det finns datorspel (GTA) , seriealbum (x-men) och tecknade filmer (Family Guy) som inte är lämpliga för och framför allt inte är skapade för barn. Precis som Stephen King inte är lämplig högläsningslitteratur för barn kan dessa spel ge mardrömmar och felaktiga uppfattningar om vuxenvärlden. Om man slentrianmässigt tror att datorspel är för barn så förstår jag att man kan bli riktigt skrämd när man ser vad som spelas.)

3. Barn ska aldrig tillgodogöra sig kultur av något slag utan att en vuxen vet vad det är. En småbarnsförälder ska känna ingen bolimbompaprogramledarna och själv ha spelat Minecraft. Varken filmer, böcker, serier eller spel är lämpliga om inte en vuxen finns med och förklarar och hjälper till att ventilera. Gäller även för den fantastiska boken Max Kaka. Ansvaret ligger alltid hos föräldrarna.

4. Datorspel är farliga men inte för att de innehåller våld utan för att de kickar igång hjärnans belöningssystem och ger lätta dopaminkickar. Många ungdomar (och äldre) sitter idag fast i ett beroende (i visa fall rent missbruk) och alla som spelar vet att det är jäkligt svårt att slita sig ens för att äta och sova – än mindre för skolarbete, jobb och mer kreativa hobbys. Att lära sig självdisciplin och att bryta spelandet även när det är som roligast är en av de moderna föräldrarnas största utmaning. Själv är jag sjukt glad att mina föräldrar åtminstone lärde mig det (Fast just då, 1986 hade jag nog föredragit att få slå skallen av farsan i Barbarian).

Medlem
Skrivet av Jarhead:

Varför avfärdas kritik mot spelvåld alltid med att kritiker som problematiserar spelvålds frågan blir utpekade som moralpoliser?

Kritiken mot spel och dess påverkan på människor är inga homogen utsagor, och kommer dessutom inte från en homogen grupp som Arnroth menar skulle vara en media elit. Arnroth har ju själv suttit i morgonsoffan på svt och beskrivit vilken fantastisk påverkan gulliga spela där man klappar hundar har haft på hans barn, dem har blivit mer empatiska varelser? Varför skulle inte spel kunna påverka barn i motsatt riktning?

Masskommunikationens utveckling - från textad litteratur --> radio --> tv --> Spel har studerats under en längre tid. Vad man vet är att radio och tv har förändrat sättet vi kommunicerar på , då vi blir passiva mottagare av information (vårt medvetande är inte lika aktivt när vi tittar på tv som när vi läser).

Åt vilket håll rör sig spelen åt? På sätt och vis blir vi mer deltagande än när vi ser på tv, men och andra sidan är vi bara deltagande inom en ram som skapats av spelskaparen. T.ex Väljer jag att spela battlefield 4 så är risken stor att jag dödar folk då hela belöningssystemet är uppbyggt kring att vara så effektiv mördare som möjligt, och belöningssystem är något som har en stark påverka på hur vi människor kommer att handla.

Så när vi väljer att spela ett spel tar vi kanske mer eller mindre på oss en viss roll som varierar från spel till spel. Själva spelinlevelsen som ofta talas om som en viktig komponent i spel är väll just vad jag beskriver.

Är spelinlevelsen bra så kommer vi förmodligen att känna oss som mer delaktiga i spelet vi spelar. Gör vi det, så är vi alltså inom ramen för spelskaparens vilja dömda till att spela en viss roll, ungefär som skådespelare.

Om jag tar på mig att spela rollen som brutal mördare i ett spel gång på gång på gång på gång på gång, kommer det påverka mig? På något sätt förmodligen ja? Man spelar väll spel för att få en stark upplevelse, och i såfall borde den påverka mig starkt, och därmed lämna spår på ett eller annat sätt?

I all ärlighetens namn, film påverkar oss, böcker på verkar oss, varför skulle inte spel som spelas just för att det är ett steg framåt i utvecklingen av starka upplevelser inte påverka oss och ha en inverka på vår syn på våld och hur vi reagerar på det?

Och ja Arnroth har rätt, kritiken mot spelvåld (skulle hellre diskutera spelupplevelsers inverkan på människan, då debatten inte snedrivs till en fråga om samhällsvåld) kommer förmodligen dö ut till följd av att föräldrar spelar, och spelar med sina barn. Men av anledningen att man ofta söker legitimera sin handlingar i efterhand.

Jag håller till viss del med dig, men tror nog att förändringarna är för små och subtila för att skapa stora beteendeförändringar. Däremot tycker jag det var bra genomtänkt och skrivet

Medlem

Många känner nog kring spelvåldsdebatten som de känner kring kvinnovåldispeldebatten.


signatur

Rollspelsguru
Community Developer på Sharkmob
fd. Sr. Community Manager på Battlestate Games

Medlem

Jag ser hellre att fz.se försöker döda feministdebatten som går i spelvärlden som har spårat ur totalt.

Medlem

Spelar mycket med min son som fyller 8år nu i September. Det vi spelar är dock spel som jag tycker är ok för hans ålder och gärna spel som är utvecklande ala Minecraft, portal etc.. Inte bara dataspel utan även endel brädspel som Castle Panic, Forbidden Island / Desert och Castle Ravenloft.

Ser dock inget positivt i spel som exempelvis GTA V som jag vet att många låter sina barn i den åldern spela. Sådant får gärna vänta ytterliggare ett antal år.

Har själv spelat hela livet, men det betyder inte att jag låter min son spela vilken skit som helst medans jag blundar och enbart pekar på de saker som kan vara bra med spelet. Man måste även se till det negativa och väga detta.

Inaktiv

[quote=Lavrentivs]

Skrivet av Jarhead:

Jag håller till viss del med dig, men tror nog att förändringarna är för små och subtila för att skapa stora beteendeförändringar. Däremot tycker jag det var bra genomtänkt och skrivet

Du uppfattade mig riktigt ! Frågan gäller i princip i vilket utsträckning vi påverkas, både +/-, det är där jag inte riktigt håller med Anroth om att det skulle vara positivt att den här debatten dör... Den är viktig, då det inte finns några självklara svar...


signatur

Mohawk

Inaktiv
Skrivet av Horniak:

Spelar mycket med min son som fyller 8år nu i September. Det vi spelar är dock spel som jag tycker är ok för hans ålder och gärna spel som är utvecklande ala Minecraft, portal etc.. Inte bara dataspel utan även endel brädspel som Castle Panic, Forbidden Island / Desert och Castle Ravenloft.

Ser dock inget positivt i spel som exempelvis GTA V som jag vet att många låter sina barn i den åldern spela. Sådant får gärna vänta ytterliggare ett antal år.

Har själv spelat hela livet, men det betyder inte att jag låter min son spela vilken skit som helst medans jag blundar och enbart pekar på de saker som kan vara bra med spelet. Man måste även se till det negativa och väga detta.

Du har många poäng där, och skulle själv inte sätta GTA IV i händerna på en 8 åring... Det är därför den här debatten angående spelvåld inte borde dö som Anroth vill... Det är ju just spelvåldsdebatten han ser som negativ och problematisk - Jag anser att vi bör vara selektiva när det gäller ge våra barn spelupplevelser. Precis som vi bör vara selektiva när det gäller valet av leksaker, kläder, filmer etc.


signatur

Mohawk

Skrivet av Jarhead:
Skrivet av Horniak:

Spelar mycket med min son som fyller 8år nu i September. Det vi spelar är dock spel som jag tycker är ok för hans ålder och gärna spel som är utvecklande ala Minecraft, portal etc.. Inte bara dataspel utan även endel brädspel som Castle Panic, Forbidden Island / Desert och Castle Ravenloft.

Ser dock inget positivt i spel som exempelvis GTA V som jag vet att många låter sina barn i den åldern spela. Sådant får gärna vänta ytterliggare ett antal år.

Har själv spelat hela livet, men det betyder inte att jag låter min son spela vilken skit som helst medans jag blundar och enbart pekar på de saker som kan vara bra med spelet. Man måste även se till det negativa och väga detta.

Du har många poäng där, och skulle själv inte sätta GTA IV i händerna på en 8 åring... Det är därför den här debatten angående spelvåld inte borde dö som Anroth vill... Det är ju just spelvåldsdebatten han ser som negativ och problematisk - Jag anser att vi bör vara selektiva när det gäller ge våra barn spelupplevelser. Precis som vi bör vara selektiva när det gäller valet av leksaker, kläder, filmer etc.

Fast jag tror vi pratar om olika saker här. Att diskutera våld i spel är en sak, och absolut inget jag vänder mig mig. Likaså det självklara i att barn inte bör spela vilka spel som helst - men för det behövs inte vad jag menar med spelvåldsdebatten. För det räcker gott att man som förälder spelar med barnen och har koll på vad dom spelar. Det är väl inte konstigare än barn inte får se vad de vill på tv?
Ingenstans i min text står det att jag tycker barn ska spela våldsamma spel.

Skrivet av OlaL:

Några tankar som slår mig när jag läser dem eminenta krönikan:

1. Ett av problemen är att många, säkert omedvetet, kopplar ihop datorspelande med barnlek på samma sätt som många kopplar serietidningar med barnkultur eller tecknat med barnunderhållning. En stor del av de datorspel som görs idag vänder sig, till skillnad från de som gjordes på 80-talet, första hand till till vuxna och i många fall medelålders män. De är helt enkelt inte gjorda för tioåringar.

2. Det finns datorspel (GTA) , seriealbum (x-men) och tecknade filmer (Family Guy) som inte är lämpliga för och framför allt inte är skapade för barn. Precis som Stephen King inte är lämplig högläsningslitteratur för barn kan dessa spel ge mardrömmar och felaktiga uppfattningar om vuxenvärlden. Om man slentrianmässigt tror att datorspel är för barn så förstår jag att man kan bli riktigt skrämd när man ser vad som spelas.)

3. Barn ska aldrig tillgodogöra sig kultur av något slag utan att en vuxen vet vad det är. En småbarnsförälder ska känna ingen bolimbompaprogramledarna och själv ha spelat Minecraft. Varken filmer, böcker, serier eller spel är lämpliga om inte en vuxen finns med och förklarar och hjälper till att ventilera. Gäller även för den fantastiska boken Max Kaka. Ansvaret ligger alltid hos föräldrarna.

4. Datorspel är farliga men inte för att de innehåller våld utan för att de kickar igång hjärnans belöningssystem och ger lätta dopaminkickar. Många ungdomar (och äldre) sitter idag fast i ett beroende (i visa fall rent missbruk) och alla som spelar vet att det är jäkligt svårt att slita sig ens för att äta och sova – än mindre för skolarbete, jobb och mer kreativa hobbys. Att lära sig självdisciplin och att bryta spelandet även när det är som roligast är en av de moderna föräldrarnas största utmaning. Själv är jag sjukt glad att mina föräldrar åtminstone lärde mig det (Fast just då, 1986 hade jag nog föredragit att få slå skallen av farsan i Barbarian).

Om punkt 4 där; även det blir ju faktiskt enklare om föräldrarna faktiskt spelar med barnen. Då fattar de själva både lockelsen och kanske bättre hur de ska sätta upp regler. För övrigt handlar det väl rätt mycket om just det, att som förälder sätta upp regler? Det omfattar spelande lika mycket som nåt annat.

Skrivet av Jarhead:

Varför avfärdas kritik mot spelvåld alltid med att kritiker som problematiserar spelvålds frågan blir utpekade som moralpoliser?

Kritiken mot spel och dess påverkan på människor är inga homogen utsagor, och kommer dessutom inte från en homogen grupp som Arnroth menar skulle vara en media elit. Arnroth har ju själv suttit i morgonsoffan på svt och beskrivit vilken fantastisk påverkan gulliga spela där man klappar hundar har haft på hans barn, dem har blivit mer empatiska varelser? Varför skulle inte spel kunna påverka barn i motsatt riktning?

Masskommunikationens utveckling - från textad litteratur --> radio --> tv --> Spel har studerats under en längre tid. Vad man vet är att radio och tv har förändrat sättet vi kommunicerar på , då vi blir passiva mottagare av information (vårt medvetande är inte lika aktivt när vi tittar på tv som när vi läser).

Åt vilket håll rör sig spelen åt? På sätt och vis blir vi mer deltagande än när vi ser på tv, men och andra sidan är vi bara deltagande inom en ram som skapats av spelskaparen. T.ex Väljer jag att spela battlefield 4 så är risken stor att jag dödar folk då hela belöningssystemet är uppbyggt kring att vara så effektiv mördare som möjligt, och belöningssystem är något som har en stark påverka på hur vi människor kommer att handla.

Så när vi väljer att spela ett spel tar vi kanske mer eller mindre på oss en viss roll som varierar från spel till spel. Själva spelinlevelsen som ofta talas om som en viktig komponent i spel är väll just vad jag beskriver.

Är spelinlevelsen bra så kommer vi förmodligen att känna oss som mer delaktiga i spelet vi spelar. Gör vi det, så är vi alltså inom ramen för spelskaparens vilja dömda till att spela en viss roll, ungefär som skådespelare.

Om jag tar på mig att spela rollen som brutal mördare i ett spel gång på gång på gång på gång på gång, kommer det påverka mig? På något sätt förmodligen ja? Man spelar väll spel för att få en stark upplevelse, och i såfall borde den påverka mig starkt, och därmed lämna spår på ett eller annat sätt?

I all ärlighetens namn, film påverkar oss, böcker på verkar oss, varför skulle inte spel som spelas just för att det är ett steg framåt i utvecklingen av starka upplevelser inte påverka oss och ha en inverka på vår syn på våld och hur vi reagerar på det?

Och ja Arnroth har rätt, kritiken mot spelvåld (skulle hellre diskutera spelupplevelsers inverkan på människan, då debatten inte snedrivs till en fråga om samhällsvåld) kommer förmodligen dö ut till följd av att föräldrar spelar, och spelar med sina barn. Men av anledningen att man ofta söker legitimera sin handlingar i efterhand.

Fast det här har man ju börjat studera på större allvar under senare år. och det är mycket mer intressant än att försöka hitta kopplingar mellan verkligt våld och våld i spel. Jag är inte säker på att vi tycker helt olika här, vad jag vänder mot är verkligen moralpaniken, inte vettiga diskussioner om spel och dess innehåll. Men de diskussionerna bör ju ske ungefär som diskuterar och kritiserar film och litteratur tycker jag.
Dessutom: Om föräldrar spelar med sina barn så löser sig ju det mesta. Då kan de sätta upp rimliga gränser som de tycker är rätt. Att blint följa Pegi är ju opraktiskt; supersvåra spel har 3-årsgräns, NHL brukade ha 16-årsgräns osv.

Medlem

Det här är en grej som jag ser fram emot den dagen jag får barn. Dvs att kunna spela spel med de Och med det menar jag spel i alla möjliga former! Elektroniska, kortspel som brädspel.

Hur många barn borde man skaffa då tro? 4-5st blir väl lagom? För då kan man fixa en spelgrupp till olika mmorpgn


signatur
Medlem
Skrivet av Thomas Arnroth:

Om punkt 4 där; även det blir ju faktiskt enklare om föräldrarna faktiskt spelar med barnen. Då fattar de själva både lockelsen och kanske bättre hur de ska sätta upp regler. För övrigt handlar det väl rätt mycket om just det, att som förälder sätta upp regler? Det omfattar spelande lika mycket som nåt annat.

Givetvis! I sak håller jag helt med dig. Föräldraansvar inkluderar att förkovra sig barnkultur och barnens intressen även om man inte är överförtjust i det. Samma ansvar att spela datorspel som att läsa Bamse med andra ord. Lyckligtvis hör dagens föräldrar allt oftare till en spelande generation.Men de som släppte spelandet när Amigan blev omodern kan ha missat att det idag finns en uppsjö spel som faktiskt vänder sig till vuxna.

Medlem

Dålig artikel. Även om inte spel ökar risken för individuellt våld så ökar det acceptansen för våld i kulturen. Detta stämmer oavsett vad man tycker själv. Kritiken mot underhållningsvåld är knappast något utslag av moralpanik. Vi har idag en global militär budget på strax under 2000 miljarder, detta är ofantliga resurser som läggs på krig och förstörelse. Vapenindustrin är den starkaste globala lobbygruppen. Sverige är topp 3 i vapenexport per capita. Vi ingår i det militära industriella komplexet. Kopplingarna till underhållningsvåld är knappast enkla men den totala förekomsten av våld i vår kultur bidrar till bereda och normalisera grunden för en vapenindustri som orsakar död och lidande, men som främst används för att styra undan skattemedel på odemokratiska satsningar, samtidigt som utvecklingskostnader sköts och omhuldas av stater. Krig har alltid handlat om Profit och storindustri. Var inte naiv.

Medlem
Skrivet av flippp:

Dålig artikel. Även om inte spel ökar risken för individuellt våld så ökar det acceptansen för våld i kulturen. Detta stämmer oavsett vad man tycker själv. Kritiken mot underhållningsvåld är knappast något utslag av moralpanik. Vi har idag en global militär budget på strax under 2000 miljarder, detta är ofantliga resurser som läggs på krig och förstörelse. Vapenindustrin är den starkaste globala lobbygruppen. Sverige är topp 3 i vapenexport per capita. Vi ingår i det militära industriella komplexet. Kopplingarna till underhållningsvåld är knappast enkla men den totala förekomsten av våld i vår kultur bidrar till bereda och normalisera grunden för en vapenindustri som orsakar död och lidande, men som främst används för att styra undan skattemedel på odemokratiska satsningar, samtidigt som utvecklingskostnader sköts och omhuldas av stater. Krig har alltid handlat om Profit och storindustri. Var inte naiv.

Får jag vara lite tråkigt och fråga om du har någon källa på det?

Jag har spelat datorspel i större delen av mitt liv och kallar mig pacifist, fredsälskare och våldmotståndare. Nu måste jag inte vara representativ för spelare – men det gör ditt resonemang svårt att köpa rakt av.
Finns det fler datorspelare i vapenindustrin än i andra branscher? Är natoförespråkarna oftare datorspelare än motståndarna?
Om du har statistik och källor får du gärna dela med dig.

Inaktiv
Skrivet av Thomas Arnroth:
Skrivet av Jarhead:

Varför avfärdas kritik mot spelvåld alltid med att kritiker som problematiserar spelvålds frågan blir utpekade som moralpoliser?

Kritiken mot spel och dess påverkan på människor är inga homogen utsagor, och kommer dessutom inte från en homogen grupp som Arnroth menar skulle vara en media elit. Arnroth har ju själv suttit i morgonsoffan på svt och beskrivit vilken fantastisk påverkan gulliga spela där man klappar hundar har haft på hans barn, dem har blivit mer empatiska varelser? Varför skulle inte spel kunna påverka barn i motsatt riktning?

Masskommunikationens utveckling - från textad litteratur --> radio --> tv --> Spel har studerats under en längre tid. Vad man vet är att radio och tv har förändrat sättet vi kommunicerar på , då vi blir passiva mottagare av information (vårt medvetande är inte lika aktivt när vi tittar på tv som när vi läser).

Åt vilket håll rör sig spelen åt? På sätt och vis blir vi mer deltagande än när vi ser på tv, men och andra sidan är vi bara deltagande inom en ram som skapats av spelskaparen. T.ex Väljer jag att spela battlefield 4 så är risken stor att jag dödar folk då hela belöningssystemet är uppbyggt kring att vara så effektiv mördare som möjligt, och belöningssystem är något som har en stark påverka på hur vi människor kommer att handla.

Så när vi väljer att spela ett spel tar vi kanske mer eller mindre på oss en viss roll som varierar från spel till spel. Själva spelinlevelsen som ofta talas om som en viktig komponent i spel är väll just vad jag beskriver.

Är spelinlevelsen bra så kommer vi förmodligen att känna oss som mer delaktiga i spelet vi spelar. Gör vi det, så är vi alltså inom ramen för spelskaparens vilja dömda till att spela en viss roll, ungefär som skådespelare.

Om jag tar på mig att spela rollen som brutal mördare i ett spel gång på gång på gång på gång på gång, kommer det påverka mig? På något sätt förmodligen ja? Man spelar väll spel för att få en stark upplevelse, och i såfall borde den påverka mig starkt, och därmed lämna spår på ett eller annat sätt?

I all ärlighetens namn, film påverkar oss, böcker på verkar oss, varför skulle inte spel som spelas just för att det är ett steg framåt i utvecklingen av starka upplevelser inte påverka oss och ha en inverka på vår syn på våld och hur vi reagerar på det?

Och ja Arnroth har rätt, kritiken mot spelvåld (skulle hellre diskutera spelupplevelsers inverkan på människan, då debatten inte snedrivs till en fråga om samhällsvåld) kommer förmodligen dö ut till följd av att föräldrar spelar, och spelar med sina barn. Men av anledningen att man ofta söker legitimera sin handlingar i efterhand.

Fast det här har man ju börjat studera på större allvar under senare år. och det är mycket mer intressant än att försöka hitta kopplingar mellan verkligt våld och våld i spel. Jag är inte säker på att vi tycker helt olika här, vad jag vänder mot är verkligen moralpaniken, inte vettiga diskussioner om spel och dess innehåll. Men de diskussionerna bör ju ske ungefär som diskuterar och kritiserar film och litteratur tycker jag.
Dessutom: Om föräldrar spelar med sina barn så löser sig ju det mesta. Då kan de sätta upp rimliga gränser som de tycker är rätt. Att blint följa Pegi är ju opraktiskt; supersvåra spel har 3-årsgräns, NHL brukade ha 16-årsgräns osv.

Jag förstår, moralpanik är inte särskilt givande i en debatt... Men all kritik består inte entydigt av moralpanik, och all forskning kring spelvåldet pekar inte i samma riktning. Det finns dessutom mer allmänt bred psykologisk forskning som studerar det medvetna, undermedvetna etc och vissa menar att vi endast är medvetna om en liten del av den information som hjärnan tar emot.

Egentligen är det helt meningslöst o rabbla forskning rapporter här ändå eftersom, det är som att ansluta sig till ett trossamfund om man accepterar forskningsresultat utan att vidare sätta sig in dem.

Man kan ju då fråga sig? Är en våldskultur något vi vill ha? För det finns definitivt en spelvåldskultur? Är en sexistisk kultur något vi vill ha etc?

(Hör spelvåldskulturen ihop med att gaming kulturen är en relativt manlig kultur, isåfall bör en sådan brytas upp?)

Jag har själv spelat alla möjliga spel sen barnsben... Och jag tror att det bästa sättet att skydda sig mot implicit påverkan är att vara medveten om att vi människor influeras och influerar, och att vi bör reflektera över i vilka lägen vi exponeras och exponera andra för olika influenser...

Angående hur spel, film och litteratur kritiseras så finns det väll ingen särskilt djup debatt kring hur film våld etc påverkar oss längre?


signatur

Mohawk

Medlem

NRA verkar ha klanmöte online nufört.. Vänta det är bara FZ som kör en ensidig och oinformerad "rant" som inte tar I beaktande att svaren på alla frågor inte alltid är så sköna. Tänk om man kunde köra med professionell journalistik där man belyser att studier talar för motsatsen.. Pajas.

Medlem
Skrivet av employed:

Jag ser hellre att fz.se försöker döda feministdebatten som går i spelvärlden som har spårat ur totalt.

Feministdebatt? Jaha, du menar den där när kvinnor som yttrar sig angående [valfritt ämne] inte tål att höra saker som "käften fitthora, jag ska döda dina ungar!"? Eller menade du den där jobbiga debatten om att kvinnor skulle avbildas utan stora bröst och med kläder på sig i spel? Utveckla gärna.

Inaktiv

Blir innerligt glad att se över alla medvetna gamers! Att ni inte blir så biased i detta ämne som Arnroth. Titeln säger det mesta om artikelns innehåll. Rätt snuskig faktiskt. Och det kanske är ett bra sätt att påvisa hur du påverkas - även om det är humor?

Jag behöver inte fylla i mycket mer, för trogna fz:are har redan uttryckt de tankar jag hade. Utmärkt skrivet med en öppen och icke försvarande ställning! Mer sånt!

Glorifieringen av våld påverkar oss absolut och som någon skrivit - set undermedvetna. Arnroth kanske redan har glömt om studien som påvisade emotionell avtrubbning (egen erfarenhet)? Och som påvisade att effekten inte gick att vridas tillbaka. Tyvärr sparade jag inte den men om jag inte missminner mig kom den från KI.

Till sist, Thomas, med all vänlighet, skriv inte artiklar där du är så påverkad och har ett sådant ställningstagande att du inte ser klart. Vänligen avstå från debatten tills dess att du är öppen och din klarsynthet ökat.

Watch your thoughts, they become words,
Watch your words, they become actions
Watch your actions, they become habits,
Watch your habits, they become your character
Watch your character, it becomes your destiny

Medlem

Mina föräldrar hade inte så stor koll på de spelen jag spelade mitt första "action spel" var Hopkins FBI När jag var ca 8-9år sen gick det över till Shogo mobile armor division och Road rash. Sen vart det väl interstate 76 och 88 eller vad det nu hette vidare vart Operation Flashpoint, manhunt, Half life serien samt cs 1.6.

Mina föräldrar behövde inte oroa sig överhuvudtaget då jag kunde sköta det ordentligt utan problem eller på verkan. Såklart dem satte lite gränser att du får max spela 30min-1h samt så kollade dem lite grann på det jag spelade och såg att jag klarade av.

Har spelat såna här skjut spel samt mycket racing spel sen 7-8 års åldern. Har klarat mig från pyskiska störningar och allt annat skött skolan också. Idag är jag 22 år fyller 23 nästa år jobbar har socialt liv fast jag spelar fortfarande. Så kan glatt säga data spelsvåld har inte haft nå negativa påverkningar.

Glömde även spelade mycket doom och quake som liten

Medlem

Om föräldrar visste vad PEGI betydde, så skulle det nog underlätta. Ikonerna finns där av en anledning...

http://www.pegi.info/sv/


signatur

-^-^--^-The sound of a bat cutting through space and time-^-^--^-

Inaktiv
Skrivet av Fusionn:

Mina föräldrar hade inte så stor koll på de spelen jag spelade mitt första "action spel" var Hopkins FBI När jag var ca 8-9år sen gick det över till Shogo mobile armor division och Road rash. Sen vart det väl interstate 76 och 88 eller vad det nu hette vidare vart Operation Flashpoint, manhunt, Half life serien samt cs 1.6.

Mina föräldrar behövde inte oroa sig överhuvudtaget då jag kunde sköta det ordentligt utan problem eller på verkan. Såklart dem satte lite gränser att du får max spela 30min-1h samt så kollade dem lite grann på det jag spelade och såg att jag klarade av.

Har spelat såna här skjut spel samt mycket racing spel sen 7-8 års åldern. Har klarat mig från pyskiska störningar och allt annat skött skolan också. Idag är jag 22 år fyller 23 nästa år jobbar har socialt liv fast jag spelar fortfarande. Så kan glatt säga data spelsvåld har inte haft nå negativa påverkningar.

Glömde även spelade mycket doom och quake som liten

Så du tar alltså att du har ett jobb och ett socialt liv som ett kvitto på att du inte påverkats av spelen?

Spel har inte haft någon negativ påverkan på dig bara positiv? Vad består den positiva inverkan av då? Varför utesluta negativ påverkan om du erkänner positiv, det är väll inte så att du tycker alla spel du spelar enbart är bra eller dåliga?

Psykisk störd är inget jag hävdar att särskilt många blir till följd av spel, då störningarna måste konstrueras och skapas inom akademin innan dem kan användas för att stämpla stigmas.

Däremot har jag svårt att se att spelvåld bara flyter förbi utan att påverka hjärnan.


signatur

Mohawk

1
Skriv svar