Skräck är bäst i spelform

Hade stora problem med RE7 och 8. Gick som du skriver bättre ju längre spelsessioner man hade. Man fick liksom vänja sig med att halvt om halvt skita ner sig.

Jag gillar skräckfilmer också. Men inte när man filmar skräckspel. Det ska man genast sluta med.
De som gjorde Resident Evil och Silent Hill-filmerna borde ha ett annat jobb. Spela trumpet i en clownorkester t ex.

Mina bästa skräckupplevelser är
Resident Evil. Det andra spelet jag köpte. Det första var Spyro the Dragon
Kommer aldrig glömma känslan av att utforska herrgården med alla sina hemligheter.
Silent Hill. Minns när jag läste om det och såg ett par bilder i Super Play. Kände redan där att det här måste jag ha.
Läskigaste spelet någonsin.
Quake. Ja, det är ett skräckspel. Hårt och ont. Lyssna bara på hur det låter när du spelar det. Alla du träffar på i spelet vill dig illa.

Sen måste jag nämna Condemned, där var jag på helspänn hela tiden.

Och Deadly Premonition. Det är underhållande och helt galet.

Tycker inte att spel är alltför läskiga. Alien Isolation var mest irriterande mot slutet, samma med Metroid Dread. Soma riktigt bra men kanske mer atmosfäriskt och filosofiskt snarare än läskigt. Jag blir inte så rädd av monster och annat som inte finns på riktigt utan snarare när människor är udda och galna. Därför säger jag nog att Outlast var rätt läskigt, framförallt när du saknar verktyg att göra något åt all galenskap.

Alien Isolation var så pass stressande att spela (jag gav det bara ett par timmar kanske hade jag vant mig) att jag till slut tittade på när Jackfrags spelade igenom det

Annars så älskar jag skräckspel och hoppar på de flesta jag hittar

Med tanke på hur de bor i sjuan

Det är kul att se när min kompis spelar. Han blir vettskrämd på riktigt.
Det är något med att ha ljud dock. Att spela eller titta utan basen är inte så läskigt alls

Skräck är effektivt när man läser. Har mest läst Stephen King och Dean Koontz och det är mycket ruggigt som de fantiserat ihop, saker som är svåra att glömma.

Älskar skräck, men har lite historiskt haft svårt att spela skräckspel, för skraj liksom.

Kom på ett knep när Alien Isolation kom som jag har kört sedan dess, det var att spela in allt med shadowplay eller motsvarande mjukvara och låtsas att du är en youtuber/streamer. Blir mkt lättare om man har någon att hålla andan tillsammans med medan man sitter i ett städskåp och väntar på att mördarmaskinen två meter utanför ska tappa intresset, spelar ingen roll om det faktiskt är någon som tittar eller lyssnar - och ladda upp det för hela internets beskådan är inte ens nödvändigt. Men det kan även vara lite kul några år i efterhand att se när man skiter ner sig. Ett tips till alla mina fellow fegisar där ute! 🫡

Korrekt. En fjärde dimension om man så vill!

Poetiskt och målande beskrivet.

(Helsike, alltså. Ångrade mig i princip direkt varje gång jag startade Resi7 i VR...)

Silent Hill, alltså. Minns att jag var på jakt efter ett annat spel den dagen (Metal Gear Solid tror jag), men tog Silent Hill istället efter tips från nån i butiken. Har aldrig ångrat det beslutet.

Skräck i VR är verkligen en helt annat upplevelse. Knappt ens lönt att jämföra med vanliga.

Trevlig krönika!

Skräckspel skrämmer mig inte som dom gjorde när jag var barn/yngre, men uppskattar dom ändå(well, dom jag lirat den senaste tiden). Samma med film/serier, visst kan man hoppa till ibland, men det är mest obehag och mysrys jag känner nu för tiden. Har förvisso massvis i backloggen(både spel och film), så något kanske tar mig tillbaka till barndomen och skrämmer skiten ur mig.

Uj vilken upplevelse det vara att spela Silent Hill 1-2(m. fl.) ensam i källarrummet i mörkret som yngling, vidrig med underbar upplevelse.

Sen när jag spelar skräckspel eller kollar på skräckfilm nu för tiden så vill ha lite mer än bara billiga jump-scares, det behövs en intressant story och intressanta karaktärer också, gärna med ett manus som inte suger alltför mycket. Alternativt när det kommer till spel, riktigt bra gameplay då. Vilket jag tyckte dom två senaste skräckspelen jag spelade hade, Alan Wake 2 och Silent Hill f(story, manus och karaktärer).

Där sa du något! Outlast. Ett spel jag ännu inte kört igenom. Lutade åt Until Dawn-remaken (remastern?) den här Halloween-helgen, men Outlast... jo, det får det nog fasen bli.

Kan hålla med om Soma. Men det gjorde min så fuckad att jag ändå vill kalla det skräck. En existentiell skräck, om man så vill. Och ja, mot slutet var Alien: Isolation mindre Alien och mer Aliens (om man ska dra en parallell till filmernas olikauttryck). Föll inte mig i smaken. Men de första timmarna! Estetiken! Oj, oj. Mycket gjordes väldigt bra och jag har varit sugen på en omgång till.

Sambon och jag började spela Silent Hill 2 för ett par veckor sen. Har spelat flera olika skräckspel men har aldrig behövt ta pauser då då för att spelet blir för obehagligt. Verkligen 10/10.

Kan verkligen rekommendera Chilla’s Arts olika spel om man gillar japansk skräck.