DK Bananza, inte det man tror
Som en medmänsklig gamer till en övriga gamers känns det fel att inte informera om Bananza, speciellt när spelet är så dyrt i Sverige. Så här kommer en recension av spelet.
Bananza är inte riktigt det man tror. Öppen miljö där man kan slå sönder det mesta? Ja, till en början. Men ju längre man kommer i spelet desto mindre finns det att slå sönder och desto mer blir man serverad pusselliknande moment.
Det som först börjar så bra blir ett annorlunda spel längre fram. Spelets början bjuder på öppna banor där man enkelt kan nå sitt mål och slå sönder det mesta längst vägen om man så önskar. Man ska på ett enkelt sätt ta sig från punkt A till B. Behöver man utforska allt? Nej, det är frivilligt. Behöver man slå sönder hela banan? Nej, det är frivilligt. Men när man vet var man ska, och det är enkelt att ta sig dit, blir man sugen på att utforska allt övrigt och slå sönder så mycket som möjligt innan man enkelt avancerar vidare till sitt slutmål. Det är skoj att spela då.
Problemet är att spelet blir allt mindre röj och allt mer pusselaktigt för varje bana som går. Bananza är egentligen ett “Zelda Lite”. Tänk dig Breath of the Wild, fast istället för open world är det open zone-banor. I Ocarina of Time finns ett tempel där man ska höja och sänka vattennivån. I Bananza finns en bana där man ska enbart höja vattennivån. Visst, det är inte riktigt Zelda eftersom man inte behöver Både höja och sänka vattennivån fram och tillbaka som i Zelda, men Bananza blir ändå lite “Zelda Lite” eftersom man behöver göra specifika saker för att ändra framkomligheten på banan.
Och så fortsätter spelet. Allt mindre röj och allt mer tänkande för varje ny bana. Banorna kallas layers och första banan heter Layer 100, om jag minns rätt. Jag slutade spela efter Layer 900 eftersom det hade så lite att slå sönder och blev för mycket tänkande för min del. Kom till Layer 1000 och tappade all lust att spela vidare.
Donkey Kong Bananza är inte ett traditionellt plattformsspel. Det må ha inslag likt plattformsspel, men det är egentligen ett äventyrsspel där man behöver tänka mer och mer för varje bana för att lösa lättare pussel. Bananza kanske är ett bra och inte alls svårt spel för många andra, men för mig som föredrar hjärndöd action (jag haaaatar pussel) är Bananza en besvikelse som känns mycket mer som Zelda än Mario.
Därför sålde jag spelet imorse. Skönt! Kan ej rekommendera detta spel (hackar helvete på platser också, journalister/youtubers är inte helt ärliga om frame dipsen, dipsen är grövre och oftare än vad som sägs, IGNs betyg 10/10, haha snälla)