Spelett släpps... nu!
The Rogue Prince of Persia shadowdroppas samtidigt som den här texten publiceras. Det finns alltså att köpa från och med nu, till pc, PS5 och Xox Series. Det finns även på Game Pass och Ubisoftt+. Switch- och Switch 2-versioner kommer senare i år.
Den persiske prinsen är ett återkommande inslag i spelvärlden och under årens lopp har vi sett honom i flera olika skepnader. Första gången vi fick stifta bekantskap med The Rogue Prince of Persia var i maj 2024 då det släpptes i early access. Sedan dess har utvecklarna Evil Empire fortsatt att snida på äventyret och nu är de alltså färdiga. Den mest iögonfallande skillnaden är att prinsens lila hudton fått stå stå tillbaka för en mer traditionell brunbränd bronsnyans, men utöver det har tonvis med innehåll lagts till, detaljer finjusteras – och slutresultatet är en riktig rackarrökare!
"En riktig rackarrökare!"
Huvudberättelsen är engagerande men utan yviga krussiduller. Hunnerna har attackerat det persiska kungadömet och tack vare svart magi har de lyckats besegra allt motstånd. Riket har fallit och kungafamiljen är försvunnen. Vi får veta att den övermodige kronprinsen ridit ut för att stoppa fienden men utan att lyckas. Istället skadades han och räddades till en avskild oas av en mystiske magiker vid namn Paachi. Det är här vi tar kontroll över spelets huvudperson. Målet för prinsen är nu att ta sig tillbaka in till den brinnande huvudstaden, besegra hunnernas ledare och stoppa utbredningen av den magiska, korrumperade farsoten de dragit med sig.
Men hur kunde prinsen då få för sig att möta en armé av fiender helt solokvist? Jo, tack vare ett magiskt halssmycke är hans höghet nämligen mer eller mindre odödlig. Istället för att trilla av pinn slutar alla otursamma snedsprång och svärdshugg med att vår hjälte transporteras till samma tid och plats där han senast sov. Något som innebär en kort resa i tid och rum där han har full koll på vad som hänt, men inte någon annan. Ni som sett “Måndag hela veckan” fattar galoppen. Men eftersom han oturligt nog överlevde gäller det nu istället att driva ut angriparna snarare än att mota dem i grind.
"Animationerna är silkeslena"
Inledningen ger en bra utgångspunkt och det märks att utvecklarna inspirerats av de bästa i klassen. Spelet innehåller element som både för tankarna till deras egna spel Dead Cells, men också till Hades och Akranes klurigt deckaraktiga Deathloop. Vänta dig roguelite-loopar fyllda med precisionskrävande plattformshoppande, viktiga vägval, magiska medaljonger och stor variation av närstridsvapen.
Det första man slås av är när man börjar spela är följsamheten. Animationerna är silkeslena och det känns som en dröm att styra vår hjälte längs de tvådimensionella banorna. Ett strålande inslag är möjligheten att springa på väggarna i bakgrunden, något som ger hoppandet mer djup och bjuder in till ännu fler akrobatiska cirkuskonster. Kontrollerna är gedigna och när det går fel har jag ingen annan än mig själv att skylla.
Prinsen är tillbaka – denna gång i en bronsbrun nyans!
Kartan ger en fin överblick.
Längs med vägen stöter man på både vänner och fiender.
Varje runda börjar vid Oasen.
Förutom det parkouraktiga plattformandet förekommer också en del strider, men även här är mobiliteten livsviktigt. Oftast är det mest effektivt att dyka upp från ingenstans och överrumpla fienden med sparkar och slag för att göra slut på dem så snabbt som möjligt. Ingen inkommande attack går att parera, men med ett enkelt knapptryck kan man volta över sin motståndare för att undvika skada och sedan anfalla bakifrån. Vältajmade manövrar gör också till att man träder in i ett zen-liknande tillstånd som gör kungasonen ännu snabbare och dödligare.
Redan från start finns det mängder av vapen att plocka upp. Svärd, spjut, yxor, stridsgissel och knogjärn – alla har sina för- och nackdelar, och genom att plocka på sig ritningar går det att låsa upp ännu fler. Förutom sitt huvudvapen kan prinsen också bära med sig ett extra, mindre tillhygge. Ofta någon form av pilbåge eller kaststjärna, men det förekommer också magiska artefakter som kan användas offensivt. Utöver vapen går det också att plocka på sig magiska medaljonger som kan ge vanvettigt kraftfulla synergieffekter om de kombineras på rätt sätt.
Varje runda utgår från oasen som tack vare magikern Paachi är undantagen halssmyckets magi. Genom att skicka dit allierade man stöter på bryter de sin egen loop och kommer att fortsätta minnas vad som hänt. Det är också där du uppgraderar dina förmågor samt låser upp nya vapen och medaljonger som sedan kan plockas upp längs vägen. Vilken rutt du tar bestämmer du själv. Första banan är alltid densamma men sedan går det att välja vilken du ska fortsätta med. Banornas utformning ser alltid lite annorlunda ut och nya vägval introduceras löpande genom berättelsen. All viktig information samlas i en smidig mind map som man kan besöka för att klura ut vart man ska bege sig härnäst. Vissa problem kan bara lösas genom att du besöker specifika platser i rätt ordning och ibland krävs det flera rundor för att de ska kunna bockas av.
Magiska medaljoner är bra – nästan FÖR bra.
Det går att skicka sina surt förvärvade cinders till Oasen...
... men förstör man altaret får man mer på fickan.
"Ett mycket underhållande actionäventyr"
Sammanfattningsvis är The Rogue Prince of Persia ett mycket underhållande actionäventyr. Den tecknade garfiken och Mellanösternklingande ljudbilden gör sig riktigt bra tillsammans, och jag gillar också hur det magiska halsbandet används för att göra gameplay-loopen mer rimlig inom ramen för berättelsen. Att styra den blåblodige protagonisten genom världen är en ren fröjd och det känns riktigt bra när man får till ett flöde av korrekt utförda attacker, jämfotaskutt och löpturer längs väggarna. Jag spelade igenom rubbet på min Steam Deck och har inte stött på några tekniska konstigheter förutom några tappade bildrutor under laddningssekvenserna.
Men trots att man låser upp nya saker flera timmar in så blir det lätt repetitivt, även om du alltid fokuserar på dina huvudsakliga uppgifter. Det är också lite väl lätt att bli övermäktig när man lärt sig vad man ska plocka upp på vägen. En bit in får man möjligheten att göra spelet svårare med olika modifiers, fast då känns det nästan som att man straffar sig själv utan att få någon vettig belöning för det. Men om du gillar plattformande, roguelites och äventyr är detta definitivt en titel värd att spana in. Precis som i spelet har Evil Empire genomfört en egen loop i utvecklingen, tittat på vad som funkat och justera det som behövts för att kunna leverera ett riktigt pangspel med få brister.
Fotnot: The Rogue Prince of Persia släpps den 20/8 till Windows. Testat med Intel Core i7-12700H, RTX 3070 Ti, 16 GB RAM.
