Under senare tid har dock saker börjat hända. De inte riktigt så gamla har börjat ersätta de lite äldre. Är man som jag född i mitten av 60-talet så är chansen stor att man testade Pong på någon spelkonsol och, framför allt, hängde lite i spelhallar när Donkey Kong och Space invaders var något. Är man född tio år senare befann man sig mitt i Nintendovågen i på 80-talet. Så även om debatten om spelens nyttighet inte dött ut än, är det dock inte längre skrivet i sten att spelandet är något negativt. För när politiker idag gör utspel mot dataspelandet får de mothugg av andra politiker, när forskare påstår att våldsamma spel är farliga, får de mothugg av andra. Och så vidare.
Men det finns också en annan sak som påverkar: Barnens spelande, och föräldrarnas engagemang däri. För hör, oh kära läsare, ännu en ny studie om barn och spel har kommit! Fast den här gången en lite mer hoppfull och vettig dito än vanligt.
Halshuggning var höjdpunkten i Barbarian från 1987.
Den här gången har Sifo på uppdrag av #EA frågat 675 föräldrar om spelandets plats i hemmet. De tillfrågade har barn upp till 16 år hemma. Och där finns såklart frågorna och resultaten som numera får mig att morra ilsket, de om hur nyttiga spelen är för barn (Jag skrev en hel krönika om det så sent som i augusti). Låt oss få dem ur vägen först. Under rubriken "Vilka positiva egenskaper ser du hos ditt barn som ett resultat av dator eller tv-spel?" redovisas följande (föräldrarna fick ange flera svarsalternativ):
Bättre språkkunskaper 50%
Bättre problemlösning 44%
Bättre koordinationsförmåga 36%
Ökad kreativitet 25%
Vänskapsrelationer via onlinespel 23%
Bättre fantasi 21%
Bättre läsförmåga 18%
Ökad samarbetsförmåga 17%
Bättre självförtroende 16%
Bättre koncentrationsförmåga 14%
Jag ser inga positiva effekter av att de spelar spel 9%
"Spelen är inte bara fulla av snälla rara spelare utan även rövhattar."
Hade jag fått svara på frågorna hade det blivit enbart sista alternativet på ren pin kiv. Jag orkar inte resten. Jodå, en av min sons bästa vänner bor på Island och deras främsta sätt att umgås är att coopa i spel. Och ja, mina barn lärde sig stava innan de började skolan med ett Krakel Spektakel-spel. De har lärt sig en hel del engelska och visst, samarbeta i #World of Warcraft och andra spel har de gjort.
Men jag kan vända varenda påstående. För mina barn har också lärt sig att det ibland är bäst att inte samarbeta alls, för spelen är inte bara fulla av snälla rara spelare utan även rövhattar. Flickorna har lärt sig att det kan vara bra för dem att dölja att de är just tjejer när de spelar online. Att samarbeta med barnen IRL efter att de spelat länge har många gånger funkat jättedåligt, just på grund av att de spelat. De har lärt sig mycket engelska, men mycket av det tyvärr oanvändbart annat än just i relation till spelet.
