Vad gäller magiska förmågor tilldelas du istället ett antal runor relativt tidigt i spelet, och dessa ger i princip alla färdigheter du behöver för att klara alla utmaningar. Några känns igen från tidigare spel, som bomber exempelvis. Andra är nya, som magnetkraften med vilken Link kan lyfta och flytta runt metallföremål. Bara genom detta utmanas den vanliga Zelda-mallen, för det är sällan tydligt vilken kraft du ska använda var utan allting kan blandas runt. Den enda tidigare delen i serien som kommer i närheten är 3DS-titeln A Link Between Worlds. Där fanns visserligen tempel av traditionellt snitt, men dessa gick att ta sig an i valfri ordning. I Breath of the Wild utökas detta koncept i kubik.

Detta, i kombination med de öppna och vidsträckta omgivningarna, ger en närmast berusande känsla av frihet, och spelserien har till slut frigjort sig från många av de konventioner som hängt med ända sedan 1998 och Ocarina of Time. Jag har inte ens sett röken av en grön tunika ännu, och trots att jag krossat närmare hundra krukor och huggit ner flera hektar gräs har jag inte hittat en enda Rupee på så vis. Nej för att få pengar krävs istället att du idkar byteshandel med mineraler och monsterdelar som du hittar längs färden.

Det finns frågor att ställa om den här bilden.

Men pengar känns heller inte lika viktigt; en skicklig jägare och samlare kan på egen hand hitta de livsmedel som behövs för att laga näringsriktig mat. I princip handlar det om ett slags crafting-system med kulinarisk inriktning. Att bara sautera en vildpumpa eller koka ihop lite äppelmos ger ganska ordinära måltider som fyller på livsenergi. Men det finns otaliga recept att hitta, och mer avancerad matlagning som kan ge livsviktiga förmågor så som tillfälligt utökad snabbhet, diskretion eller stryktålighet.

"Det är ett bra säkerhetstips att alltid ha ett slipat och oanvänt extra-vapen liggande i ryggsäcken"

Det sistnämnda vill du absolut ha, för striderna i Breath of the Wild kan vara ganska brutala. Det är inte ovanligt att bli helt övermannad av ett gäng illaluktande Bokoblins, vars spikklubbor delar ut ganska mycket smärta. Särskilt i början av spelet är det ofta ett godtagbart alternativ att fly för sitt liv. En annan stor förändring är att det nu finns ett stort antal vapen att välja mellan. Alla de jag hittills kommit över har dessutom en begränsad tålighet, och kommer att slitas och gå sönder ju mer de används för att krossa Stalfos-skelett och dela Chuchu-monster i två. Det här ger striderna en taktisk dimension som inte tidigare funnits, och det är ett bra säkerhetstips att alltid ha ett slipat och oanvänt extra-vapen liggande i ryggsäcken. Detsamma gäller sköldar och pilbågar; allt går sönder till slut. Det har dock börjat viskas om ett legendariskt svärd som kan användas för att mota ondskan i grind, och jag skulle bli högeligen förvånad om även Mästarsvärdet skulle gå sönder efter tio eller femton hugg. Men det kommer jag inte hitta i första taget.

Striderna, matlagningen och den öppna spelstilen är några exempel på hur Breath of the Wild gör ett ordentligt försök att lösa upp många av de inslag vi kommit att ta för självklara när det gäller Zelda. På det stora hela är det förändringar till det bättre, som får spelet att kännas fräscht och nytt, samtidigt som det visar tillbörlig respekt för traditionen och det som har varit. Men framförallt känns det som ett Zelda-spel som för första gången på mycket länge inte ständigt håller mig i handen. Här finns ingen Navi, eller Fi, eller Midna eller Ezzlo som hela tiden berättar vad jag ska göra, och var jag ska göra det. Inte sedan det allra första #The Legend of Zelda har jag känt mig så utlämnad till en spelvärld, och inte sedan uppföljaren The Adventure of Link har jag dött så ofta.

Trots allt är detta i allra högsta grad ett Zelda-spel, åtminstone så långt som jag har kommit. Igenkänningen är hög, stämningen är på topp och ett myller av lustiga och galna karaktärer agerar pantomim och pratar gutturalt. Vad gäller huvudstoryn är det min uppskattning att jag nått ungefär en fjärdedel. Jag kommer självklart att spela vidare, och återkommer med en slutgiltig rapport samt betyg efter den sista striden.

Fotnot: Vi spelar Nintendo Switch-versionen av Zelda: Breath of the Wild.